Anonym (Livrädd att välja fel)

Äldre 15 Jun 22:17

24 svar

Lesbiskt par, vill ha barn men också utbilda sig vid 31 års ålder. Hinner jag?

Hej,

Har gått i djupa tankar ett tag nu och känner att jag behöver bolla lite.

Jag och min sambo är ett lesbiskt par. Hon är 37 och jag fyller 31 om ett par månader.

Vi har ännu inga barn men vi har alltid sagt att vi gärna vill ha barn "i framtiden". Nu tickar tiden iväg och för hennes del är det troligtvis redan för sent. Dels har vår kommun som krav att man har varit sammanboende i två år (pga "omständigheter" är hon inte ens folkbokförd här ännu), dels är det långa kötider för att få hjälp med assisterad befruktning.

Vi vill göra assisterad befruktning i här Sverige eftersom den ena annars blir tvungen att göra en närståendeadoption om man gör insemination/IVF utomlands, t. ex i Danmark. Det känns inte juridiskt tryggt.

Annars kan man göra insemination/IVF privat men det blir väldigt dyrt, det har vi egentligen inte råd med.

För min del har jag några år till på mig, MEN...

Jag vill så hemskt gärna omutbilda mig och läsa till högskoleingenjör (3-årig utbildning). Jag måste då läsa till extra behörighetskurser så som matte 3c/matte 4, fysik 1 och 2 samt kemi 1 eftersom jag gick samhälle i gymnasiet.

Jag kommer alltså inte kunna gå själva utbildningen nu till hösten utan då blir det till nästa höst. Jag kommer då vara 32 när jag börjar plugga och 35 när jag är färdigutbildad.

Sedan ska man väl helst hinna få ett någorlunda okej jobb också så att man kan försörja sig.

Min stora fundering är, hinner jag göra både utbildningen och få barn? Med två kvinnor är det inte alls lika enkelt som för en man och en kvinna och rätt så mycket mer tidskrävande om jag förstått det rätt.

Är det bara att glömma utbildningen? Eller går det ändå? Just nu sitter jag på ett jobb jag avskyr innerligt, med en högskoleexamen i ett ämne jag inte alls vill jobba inom där jag inte ser någon framtid för mig. Jag dör inombords. Jag har bara jobbat inom samma branch dessutom, så om jag byter till ett annat jobb kommer jag ändå ha liknande uppgifter. Så det blir alltså inte bättre, jag måste sadla om.

Att få "byta spår" i livet skulle betyda så grymt mycket för mig. Men...inte är det värt framtida barn? Risken att bli barnlös? Att titta tillbaka på sitt liv på sin dödsbädd och tänka att "jag fick tyvärr inga barn men hade en okej karriär". Det känns väldigt tomt det med. Men mitt nuvarande yrke är själsförödande. Båda alternativen känns hemska.

Vad tror ni, hinner jag ändå? Eller är det kört?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-06-15 22:51
TILLÄGG: Vi måste hursom vänta två år tills vi kan ställa oss i kö för insemination/IVF. Jag kan alltså inte skaffa barn NU.

Jag har inte heller någon befintlig barnlängtan som sådan men vill såklart ändå inte missa chansen att få barn. Känner att barnlängtan kommer, den är påväg men jag är inte där riktigt ännu. Väldigt sent tickande biologisk klocka. :)

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 22:46

#4

Meriall skrev 2018-06-15 22:32:18 följande:

Försök skaffa barn nu medan du läser upp gymnasiekurserna. Sedan när ni fått barnet är din sambo mammaledig och du pluggar utbildningen du ville gå. Låter som det absolut enklaste valet...

Om det inte är så att ni måste vänta 2 år hursom. Isf kan du ju börja men ta studieuppehåll.

Vi måste vänta två år hursom.

Dessutom är jag faktiskt inte helt sugen på att ha barn JUST NU. Är inte ens någon barnkär person egentligen men vill ändå ha barn så småningom, det är ju en sådan stor del av livet och jag vill inte missa den delen.

Men det förslaget du kommer med, att börja och ta studieuppehåll, är det enda jag kan tänka mig just nu som ändå verkar rimligt.

Det finns en del alternativ. De jag ser på rak arm:

1) Strunta i utbildningen helt och fortsätta inom mitt själsförödande yrke, fortsätta dö inombords tillsvidare
2) Börja på min utbildning och ta studieuppehåll vid barn, plugga klart senare
3) Börja på min utbildning, avsluta den i tid och hoppas på att jag ändå hinner med insemination/IVF vid 35 års ålder
4) Förlika mig med tanken på att åka till Danmark/pröjsa för privat behandling

Det enda som är riskabelt med att ta studieuppehåll är man inte vet hur arbetsmarknaden kommer att förändras. Vill plugga till högskoleingenjör med inriktning data (typ programmerare och/eller liknande) och just nu behövs de i arbetslivet men hur det ser ut om några år vet man inte.

Hade så med min första utbildning. Prognosen såg rätt bra ut. Jag satsade, fick en fnurra på tråden, tog studieuppehåll och jobbade några år emellan, gjorde klart utbildningen senare... Och nu är det så stor konkurrens i den branchen så det är väldigt svårt att få ett "normalt" jobb. Arbetsgivarens marknad ger dåliga villkor, dålig arbetsmiljö och dålig lön. Är rädd för den situationen igen.

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 22:57

#7

Anonym (Liknande) skrev 2018-06-15 22:37:02 följande:

Skaffa barn först.

Jag är i en liknande situation. Är 29, och går en utbildning just nu, klär till vintern. Min partner kommer att börja en utbildning till hösten, först klar om 3 år, men ska antagligen läsa ett år till något år senare. Jag skulle vilja göra mer karriär efter examen, där jag fyller 30 strax efter. Skulle också vilja läsa en mastersutbildning. Samtidigt vet jag att "rätt" tid att skaffa barn antagligen aldrig kommer. Och det kan ta år att bli gravid... om jag vill ha två stycken före jag är 35 så är det nu som gäller. Det kommer bli tufft att göra det på en lön... krångligt om han ska vara föräldraledig mitt i studierna osv. Men vi vill hellre ha barn än ett enkelt liv med mycket pengar. Vi kommer kanske inte kunna köpa flådigaste barnvagnen och inte resa eller kunna spendera pengar så mycket osv de första åren. Men familjen känns viktigare för oss.

Du kommer att kunna plugga när du är gravid eller efter du blivit mamma, om du är beredd på att det kommer bli tufft. Men se det inte som att det ena utesluter det andra. Gör båda. Nu om du vill lycka till!

Vi måste vänta två år hursom (på att ställa oss i kö, om jag förstått det hela rätt) så skaffa barn först kommer att dra ut på tiden ännu mer.

Jag är lite orolig för att en högskoleingejörsutbildning är rätt tuff till att börja med, är väldigt orolig för att inte klara av både barn och utbildning samtidigt. Jag vet hur det är att plugga (fullt överkomligt) men har ingen aning om hur det är att ha barn! Det verkar otroligt krävande.

Att läsa till högskoleingenjör inom data innebär också att jag nog måste ligga i mycket själv. Programmera på fritiden för att bygga portfolio att visa upp för arbetsgivare. Men det kanske går med barn ändå. Det är så svårt att veta i förväg ju. :)

Men ja, jag tror att jag får förbereda mig på att jag kanske måste göra båda samtidigt.

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:01

#9

Akira Öken skrev 2018-06-15 22:51:47 följande:

Om du vill ha barn så vänta inte. Se till att skriva er på samma adress så fort som möjligt. De flesta lyckas inte på första försöket och för en del tar det flera år att bli gravid.

Tack för ditt råd, jag har tagit det till mig. Ja, vi väntar på handläggning från folkbokföringen/Skatteverket just nu, när den är klar så blir hon folkbokförd på samma adress.

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:11

#10

Seven Costanza skrev 2018-06-15 23:00:56 följande:

Såg inte inlägg 4 inlägg jag postade. Knivigt läge. Du kan inte annars jobba med något helt annat yrke så länge och utbilda dig senare? Eller skulle du då behöva gå ner mycket i lön?

Jag har redan en rätt dålig lön (snäppet över 23 innan skatt) så gå ner i lön gör jag nog inte. Men det är mer att det troligtvis kommer bli samma sorts arbetsuppgifter. Kan säga att jag jobbar inom ett serviceinriktat yrke och har alltid gjort det. Och det är just den delen jag börjar få extremt svårt för. Man kan liksom inte vara trevlig och social jämt och ständigt 100% av tiden, som alla jobb med någon typ av service tyvärr oftast kräver.

Det blir jobbigt att bara ge, ge och ge, hela tiden, varje dag, alla dagar oavsett om man har en bra eller dålig dag.

Men vad är det som blir annorlunda efter inlägg 4? För jag börjar luta mer och mer åt att jobba fram till dess att jag börjar plugga och då ta CSN, sedan får jag väl ta studieuppehåll som några skrivit. Vad har jag missat?

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:15

#12

Anonym (Livrädd att välja fel) skrev 2018-06-15 23:11:40 följande:

Jag har redan en rätt dålig lön (snäppet över 23 innan skatt) så gå ner i lön gör jag nog inte. Men det är mer att det troligtvis kommer bli samma sorts arbetsuppgifter. Kan säga att jag jobbar inom ett serviceinriktat yrke och har alltid gjort det. Och det är just den delen jag börjar få extremt svårt för. Man kan liksom inte vara trevlig och social jämt och ständigt 100% av tiden, som alla jobb med någon typ av service tyvärr oftast kräver.

Det blir jobbigt att bara ge, ge och ge, hela tiden, varje dag, alla dagar oavsett om man har en bra eller dålig dag.

Men vad är det som blir annorlunda efter inlägg 4? För jag börjar luta mer och mer åt att jobba fram till dess att jag börjar plugga och då ta CSN, sedan får jag väl ta studieuppehåll som några skrivit. Vad har jag missat?

Eller du tänkte på det här med att arbetsmarknaden kanske hinner förändras?

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:20

#13

Anonym (Båda) skrev 2018-06-15 23:12:06 följande:

Om jag var du skulle jag ta tag i studierna direkt, samtidigt börja med IVF så snart det är möjligt, sen ta studieuppehåll en termin och vara hemma med barnet (eller låta andra mamman vara hemma första tiden). Ett alternativ är att läsa upp behörigheten först, göra IVF och plugga när bebisen kan skolas in på dagis.

Du gr inte funderat på att söka annat jobb inom det du gör idag? Personal o miljö kan ju göra skillnad i hur du uppfattar arbetet också tänker jag.. :)

Ja, jag kommer ju fortfarande jobba kvar medan jag läser upp behörigheten eftersom jag läser den på distans.

Eftersom vi ändå måste vänta i två år innan vi kan börja med IVF så känns det i skrivande stund som att det är lika bra att börja plugga direkt efter jag blir behörig och sedan ta studieuppehåll.

Jag har sökt lite andra jobb men känner att jag inte hittar någonting som är bättre egentligen. Det är serviceyrket i sig jag har problem med, inte själva personalen eller miljön. Dessutom är det faktiskt EN del av mitt jobb jag fortfarande gillar -- den administrativa delen. Där jag får sitta och knappa på datorn halva dagen. Den delen gillar jag verkligen. Men sedan att man ska vara trevlig hela hela tiden, det är en annan femma.

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:39

#15

Seven Costanza skrev 2018-06-15 23:32:43 följande:

Nja jag tänkte inte på det med att arbetsmarknaden kan förändras snabbt men jag tycker ändå att studieuppehåll verkar vara smartare än att vänta med barn till efter utbildningen. Min tanke var att du letar jobb i någon mindre serviceinriktad bransch så länge istället för att bara stå ut i din nuvarande.

Jo jag känner nu också, efter att ha sett många skriva det, att studieuppehåll verkar smartare. Just in case. För det kan ta en stund att lyckas få barn.

Sedan är det väldigt nervöst att spendera ännu mer CSN, som ska betalas tillbaka, på någonting som man inte vet hur det blir. Fördelen med att skaffa barn efter man landat sitt första kvalificerade jobb är att man inte blir bortsållad för att man har småbarn hemma.

Hur jag än gör innebär det en risk! :) Men visst, riskera betala tillbaka mer CSN i onödan (200 000 är inte sååå lite heller), eller riskera att aldrig få barn... Tror jag hellre riskerar betala tillbaka i onödan då. Då har jag i alla fall försökt.

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 15 Jun 23:58

#17

Seven Costanza skrev 2018-06-15 23:52:10 följande:

Du behöver ju inte ange någonstans att du har barn eller berätta det. Du kan ta en termins studieuppehåll och sedan kan väl din sambo vara föräldraledig resten. Folk kommer inte reagera för att man är EN termin sen med examen. Tipset är ju sedan att din sambo ställer upp och tar all vabb under första tiden på första jobbet, särskilt om du är provanställd.

Räcker det med en termin då? Man ska ju vara höggravid också och klämma fram ungen och sen återhämta sig fysiskt efter förlossningen. Beror kanske väldigt mycket på när exakt barnet kommer men det kan man ju inte heller planera in när man gör IVF eftersom det beror på när man får tid för behandling. Blir man höggravid i säg, november-december och förlossningen är i januari-februari så blir man borta två terminer.

Och då har man tagit 4 år på sig istället för 3. Då börjar nog arbetsgivare undra.

Har fått höra att jag är lite för ärlig som person (instämmer själv fullständigt) men vet inte hur man ska "försvara" ett glapp på ett halvår/helt år utan att berätta att det var för mammaledighet?

Anonym (Livrädd att välja fel) Trådstartaren

Äldre 16 Jun 00:29

#19

Seven Costanza skrev 2018-06-16 00:14:58 följande:

å

Klart det är svårt i och med att man inte kan veta hur svårt det blir att lyckas bli gravid men jag som fick barn i januari kände mig någorlunda redo att börja jobba i augusti (sedan blev det inte så eftersom min man inte hade någon lönebaserad föräldrapenning) så det är nog inte omöjligt om man t ex får barn i början av året eller under sommaren.

Ja absolut, har man turen så att det klaffar och barnet kommer "vid rätt tidpunkt" så tror jag att det går bra. Särskilt med studier, där är det ju mycket mer flexibelt än med jobb.

Frågan är om jag ska vänta helt med att plugga... Men som många sagt, det kan ta år innan man blir gravid. Eller så har man tur och blir gravid på första försöket. Fast vi måste ju fortfarande vänta två år innan behandling. Men vem vet, det kanske tar två-tre år efter det, då kanske jag hinner ta examen och få jobb ändå.

Åh det är så svårt att veta. Jag vill bara få ordning på mitt liv. Är inte nöjd över att det blev såhär och vill göra rätt andra gången men det är så svårt att veta hur det kommer att bli.

Lesbiskt par, vill ha barn men också utbilda sig vid 31 års ålder. Hinner jag?

INNEHÅLL