SÅ JÄVLA LESS

Man sover mindre , man har aldrig ledig tid , man är trött , man blir lätt stressad , man blir lätt irriterad....

Man blir så jäkla trött på sig själv och även på andra.

Det är jobbigt med småungar .....

5 åringen ? Nån annan kompis som han kan leka med ibland som avlastning..

Försök å avlasta varann nån stund om det går ....en timme å vara lägga sig i soffan i ett tyst rum ...kan vara helt underbart. .. strunta i att ha det så jäkla fint o perfekt hemma ....sätt ett focus på er vuxna .....hitta nån tid för lite återhämtning .....kanske svärföräldrar kan hjälpa att städa åt er ????????...för att underlätta

Handla åt er ? Få maten hemkörd ?

Gå ut i en lekpark när vädret tillåter med kaffe ...fika ...

Vi har börjat dra ner ambitionerna med städning och sånt, vi unnar oss städhjälp ibland. Smart att gå undan en stund o bara lägga sig i ett tyst rum för o tanka energi! Tack för att du tipsar o peppar.

Kommer ihåg när alla mina 4 barn var små, o h vi jobbade heltid. Det var mycket intensivt att få livspusslet att gå ihop. Plötsligt en dag flytter ett barn ut, och sen nästa, o h nästa och nästa. Då satt vi där en dag, min partner och jag, och hade all tid i värden till OS själva. Vi fick en massa pengar över också. När jag tittar på foton från tiden de var små, trillar tårarna, och jag vet att den tiden var så kort. Varje minut gick åt. Det är så det är att leva med barn. Man får vänta på sin tur. Den kommer, men också med en olidlig längtan och saknad, efter tiden som försvann.

Mår du bättre nu när du fick trycka till TS?

Förenkla allt ni kan. Ha inte så höga krav på er själva vad gäller städningen tex. Håll det i schack men det behöver inte vara kliniskt rent. Turas om att dela på barnen, det blir ju så mycket enklare när man inte har båda med sig hela tiden. Nu börjar det bli varmare, den äldre går att skicka ut att leka och behöver inte samma övervakning.

Storhandla. Den som åker iväg och handlar kanske kan ta ett barn med sig (5-åringen som då får känna sig stor och duktig som hjälper till och handlar tex) och den andre tar det "lugnt" hemma med småttingen.

Unna er tid, både för varandra när barnen somnat och ensamma. Kolla om någon vän kan vara barnvakt så ni får komma ut och bara vara vuxna (kan ju vara på dagen en helg, behöver inte nödvändigtvis vara på kvällen).

Har två 4,5-åringar. Även om jag har barnen med mig ut i skogen så är det ändå en stund där jag kan koppla av.

Kan ni ta in en barnvakt ibland?

Så ni kan hitta på saker tillsammans?

Handla mat på nätet?
Antingen matkasse eller bara varorna?

Bor ni i hus? När vi skaffade barn valde jag medvetet att ha en lägenhet, mindre att städa, slipper en massa underhåll, gräsklippning m.m. Ha nära till dagis och mataffär. Sen har jag fått välja bort mycket, umgås väldigt sällan med vänner tyvärr. Som tur är så är min fru bra i kök och gillar att laga mat, jag har inga problem med att städa och diska.

Men visst ändras mycket när man skaffar barn. Jag var över 30 vilket jag tror gjorde mycket lättare. Jag hade tröttnat på att festa och gå på krogen m.m..

Åh jag vet precis hur det känns! Jag har 3 barn som är 7, 4 och 2,5år gamla. Det är så tufft ibland att jag vill rymma? Ingen av oss är längre f-ledig men min man jobbar heltid och jag pluggar 100% samt jobbar 40%. Vilket är slitigt, har inte heller någon avlastning. Dock ska vi försöka skaffa en barnflicka (en kompis till min äldstas storasyster) som kan passa barnen någon gång ibland för att vi ska kunna hitta på något och tanka lite energi.

Mitt bästa tips är att försöka ge varandra egentid i vardagen för att åka och träna, ta en fika med en kompis, gå ut och äta eller vad som helst. Kanske en kväll i månaden var, måste ju inte vara en helgdag?

Annars tänker jag ta in städhjälp varannan vecka och bara snabbstäda den andra veckan (typ rengöra toaletter och vask, byt handdukar i badrummet och dammsug kök och hall), beställ mat på nätet istället för att åka till en affär, byt barn med någon kompis ? ibland kan det vara lättare att ha ett extra barn hemma så får 5 åringen en kompis och ibland åker 5 åringen hem till någon kompis.

Lycka till! Stor kram till dig ????

Åh du, ät mer glass - både din och 5 åringen kommer bli gladare ????

Gör ett schema med bilder för femåringen. Kan börja redan på morgonen då man tvättar ansiktet, klär på sig, äter frukost, lägger disken i diskmaskinen och så vidare.... Påminn honom att gå och titta på schemat istället för att du ska stå och upprepa varje mening fem ggr.

Vet att det är jättejobbigt just nu. Vet inte om du läste mitt första inlägg? Om att tiden går så fort, och att varje minut blir ett minne. Av sekunder och minuter. "kolla mamma! Snigeln tog in sina pinnar med ögon på"! Ingen hade berättat för henne närhet var så liten. MEN efter det, stressade jag inte. Jag fick lägga på ett extra kol. Och sen lärde jag dem allt, alla frågor fick de svar på. Jag fick ändra på tiden, och de minuterna jag fick tillbaka, blir ett tack idag: " mamma, du visade mig vem som bodde under den stora stenen. "Några hadde jättemånga ben, men de hoppade mest..." man behöver inte att stressa, om man inte på någonsin kan lägga om läggtider, om man inte orkar? Då får man skita i alla krav, och gå ut och lyfta på stora stenar. Alltid bor det någon under den, som har all tid i värden?

Och jag lover dig, du kommer att koppla av, och njuta varje minut du är med dem. 1 åringar är extremt öppna för att lära sig allt. Och att sätta en 1åring i en hög stol, fram för diskbänken när du bakar bröd, om han får en liten klump deg? Du skall se att hen kan baka både bullar och pizza och pannkakor, innan lillan har fyllt fem. För det gäller att ta fram det roliga, i den stunden man orkar allrar minst, när man är helt SLUT, och bara måste!

Åh vad glad jag blir av alla fina svar!! Det värmer verkligen med alla tips och allt pepp <3 den här tråden kommer jag ta fram varje gång jag känner som jag gjorde igår kväll. Tack alla än en gång!

Känner precis likadant. Har barn på 8,5 och 1,5 och har varit hemma i snart 2 år pga föräldraledighet och arbetslöshet. Vi har heller ingen direkt som kan avlasta och jag är så trött på att vara trött även om min man är fl nu och vi skiftas om på morgonen. Jag har alltid älskat att vara med mina barn men då träning i princip är min enda egentid då jag har få vänner känner jag hur min identitet bara ligger där inne och väntar på att få komma ut. Minsta och äldsta är hur lätta som helst men mellanbarnet(typiskt tydligen) kräver mycket uppmärksamhet och har mycket humör. Känner jag checkat ut lite. Blir nog bättre för oss alla när jag troligtvis börjar plugga snart. Det är ju ett heltidsjobb detta. Speciellt om man aldrig har avlastning och en långdragen trötthet på det. Har fått höra jag är en bra förälder av en del men när jag känner

såhär undrar jag om jag egentligen är den där typiska bullmamman som andra ser. Nu vill jag bara kunna ligga i sängen och titta på Netflix en hel dag utan något måste. Det är ju iaf ingen semester att vara hemma med barn. Sen vet jag ju att de alla varit så önskade och är väldigt älskade och att livet utan barn säkert varit skit trist.

Vad synd att det inte passar med föräldrarna. Jag tipsar också om det som många sagt, att avlasta varandra (ta en timme var), samt som någon skrev: Kanske kan 5-åringen vara hos en kompis ibland? Eller anlita barnvakt ibland? Eller kompis till er? Beror förstås på ekonomi :) 

Kanske kan de få titta lite mer på TV/iPad (om de gillar det och ni har tillgång till det)? Jag menar inte flera timmar om dagen eller så (eller för all del, välj själv ;) ), men man kan ju liksom ha som rutin med 30 min efter dagis eller innan kvällsmat eller efter kvällsmat eller när det nu är som jobbigast för er. Är det dessutom iPad eller liknande kan man ju hitta många program som är utvecklande och så också om det känns bättre :) Så kan man själv slappa också den tiden, eller nu göra något som behövs göras...

Det känns motigt ibland :) Kram!

"Förlåt lilla hjärtat, att jag inte orkade vara där, när du behövde mig som bäst. Jag var den dåligaste sb alla. Vi kämpade en kamp, men den kampen var värt, varje sekund. Förlåt. ATT jag var så jävla egoistisk att jag ibland önskade, att jag hade haft råd med en Nanny!

Va? Nu fattar jag ingenting.. ironi? Jag är inte så bra på det..

Att man får ångra varje minut, man inte orkade med sina barn.

Att du inte fått svar i denna tråden beror inte på att ingen läst utan att du bara inte tillfört något av värde. Ja, barnen växer upp och man saknar dem sen! Jag har både stora och små barn så jag vet att de växer och flyttar ut. Det är inte det tråden handlar om.

Ts mitt bästa tips till dig är att skala av allt till "the bare minimum", barn kan leva väldigt bra på pasta med färdiglagad köttbulle eller korv. Gör en liten sallad till på tomat och gurka. Eller varma mackor. De äter varm lagad mat på förskolan så du behöver inte stressa med middag de dagar din barn är på förskola.

Låt maskinerna göra jobbet när du tvättar och diskar. Skaffa en robotdammsugare. Jag har ingen och vill inte ha heller.

Jag dricker bara vin när jag dammsuger. Ibland dammsuger jag 2 gånger samma dag och ibland längtar jag efter att få dammsuga.

Och när mitt liv känns torftigt, tråkigt och svårt- då låser jag in mig i badrummet ett tag. Där löser jag korsord, målar mina tår, googlar runt på semestertips (med bamseklubb ).

Och kom ihåg att ingen förälder är perfekt och att alla dina vänner städar precis innan du kommer!

Kram.