SÅ JÄVLA LESS

Känner precis likadant. Har barn på 8,5 och 1,5 och har varit hemma i snart 2 år pga föräldraledighet och arbetslöshet. Vi har heller ingen direkt som kan avlasta och jag är så trött på att vara trött även om min man är fl nu och vi skiftas om på morgonen. Jag har alltid älskat att vara med mina barn men då träning i princip är min enda egentid då jag har få vänner känner jag hur min identitet bara ligger där inne och väntar på att få komma ut. Minsta och äldsta är hur lätta som helst men mellanbarnet(typiskt tydligen) kräver mycket uppmärksamhet och har mycket humör. Känner jag checkat ut lite. Blir nog bättre för oss alla när jag troligtvis börjar plugga snart. Det är ju ett heltidsjobb detta. Speciellt om man aldrig har avlastning och en långdragen trötthet på det. Har fått höra jag är en bra förälder av en del men när jag känner

såhär undrar jag om jag egentligen är den där typiska bullmamman som andra ser. Nu vill jag bara kunna ligga i sängen och titta på Netflix en hel dag utan något måste. Det är ju iaf ingen semester att vara hemma med barn. Sen vet jag ju att de alla varit så önskade och är väldigt älskade och att livet utan barn säkert varit skit trist.