Anonym (Orolig Mamma)

Äldre 13 Mar 12:52

106 svar

Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.

Hej alla fina!

Jag hoppas att ni orkar läsa!

Jag har en dotter som är 6 1/2 år.

Hennes pappa vill ha henne varannan vecka. Hade kanske inte varit så konstigt om man hade haft en bra relation och bott närmre varandra än vad vi gör. Men våran relation är ganska infekterad, vilket den har varit ända sen innan dottern föddes.
Först av allt, anledningen till att vi separerade var för att pappan började bli väldigt kontrollerande, han skulle veta exakt var jag var, han satt ofta på mitt jobb hela dagarna för att "kolla" mig. Även fast det aldrig fanns några indikationer på att jag skulle vara otrogen, vilket jag aldrig någonsin förespråkat.
Jag har alltid varit den personen som "jag gör väl vad jag vill, du ska inte tala om för mig hur jag ska vara och vad jag ska göra". Tror att han tappade fattningen lite ibland och vi blev stora ovänner, det kunde vara små bagateller, som att jag glömde ringa honom på ett speciellt klockslag eller så.
Det slutade med att jag inte ville vara tillsammans med honom längre.
För att göra en lång historia kort; samma helg som jag gjorde slut med honom så umgicks jag med min kusin som också var min bästa vän. Hon kom hem till mig, vi skulle hämta pizza, pappan ser oss på byn, kör efter oss, försöker preja oss av vägen vid 3 olika tillfällen och ställen. Han besökte mig på jobbet, hotade mig, slog mig i huvudet och sa att han ville inte ha med barnet att göra för det var ändå inte hans. Kan fortfarande, än idag, inte förstå vad det var jag gjorde som fick honom att tro att jag skulle vara otrogen. Jag polisanmälde honom, det lades ner i brist på bevis, såklart..

Tiden gick och lilla flickan kom till världen. Jag ville inte träffa pappan, dels för att jag var rädd för honom efter vad som hänt och rädd att han skulle skada dottern.
Men fick slutligen gå med på det, eftersom det ändå är dotterns rätt att träffa sin pappa, tyvärr. Han började få ett umgänge med henne som var i ett par timmar i veckan. Det var lite hattigt, fram och tillbaka, ena veckan var det roligt, andra veckan så struntade han i att höra av sig, den tredje veckan drog han med sig halva sin släkt hem till mitt och dotterns hem, utan att fråga mig om det var okej först.
Dottern var väl runt ett år första gången hon skulle sova hos honom. En natt. Det gick väl an. Men när det sen sattes krav på honom, då drog han sig undan. En natt i veckan skulle han ha henne, men det kunde han inte för "han har ju faktiskt ett liv också". Minns inte mycket av hur ofta han hade henne, men det var inte mycket. Sen träffade han en tjej när dottern var 2 år ca, då hörde han inte av sig på flera månader, ett halvår kanske. Inte ens ett litet sms om hur det var med henne.
Sen hamnade vi på samarbetssamtal, på hans begäran. Då hade han fått för sig att han skulle ha henne varannan helg. Jag hade väl inte så mycket att säga till om där, utan det bara blev så. Antar att det var tjejen han träffade som fått honom att ta lite ansvar. Kände ändå att jag kunde lita på henne.

Det funkade med varannan helg, vi har ju ändå bott med ca 4-5 mils avstånd så mer har ju inte gått med tanke på jobb, dagis osv. Ja, han har inte visat något intresse för att vilja ha dottern mer ändå. Aldrig.
Det tog slut med den här tjejen och helt plötsligt var dottern inte lika intressant längre. Det var jobbigt att hämta och lämna henne, han bråkade mycket kring det. Ville att jag skulle ta buss och tåg med henne för att lämna varannan helg, eftersom jag då inte hade någon bil. Han hade bil, jag erbjöd mig att betala bensin till honom, men det dög inte. Det slutade med samarbetssamtal igen, där vi kom fram till att det är han som ska hämta och lämna varannan helg.

Det har ju hänt hur mycket som helst men känner att mitt inlägg kommer bli jättelångt om jag ska få med allt.

För snart två år sen träffade jag en fin man. Vi bestämde oss för att flytta tillsammans i somras, vilket innebar en flytt för mig och dottern och även att hon skulle börja skolan i den nya kommunen. Vi skulle byta kommun, men avståndet mellan mig, dottern och pappan skulle ändå vara detsamma, och umgänget mellan dem två skulle absolut inte påverkas eftersom det var umgänge varannan helg ju. Erbjöd mig till och med att hämta och lämna varannan gång.

Men se DÅ, DÅ kom han på att han ville ha dottern varannan vecka. Vi skulle minsann inte få lov att flytta för han skulle inte skriva på några papper, han skulle flytta till vår kommun, för han hade minsann RÄTT att ha henne varannan vecka.
Jag blev ju jätteledsen såklart, sov inte många nätter på hela sommaren, orolig för att han skulle komma och förstöra, nu när vi äntligen fått det så bra med min nya man.

Jag fick ju kontakta advokat och det hela slutade i tingsrätten, där jag "vann". Han fick skriva på papper för flytt och även papper för skolan. Ska även då tillägga att dottern fick börja skolan i den "gamla" kommunen först, eftersom allting drogs ut på tiden. Istället för att han låtit oss flytta och låtit dottern börja skolan direkt i den nya kommunen, för att slippa byta och skapa den oron för henne.
Umgänget mellan dottern och pappan utökades till Torsdag - Måndag.
Vilket betyder att han nu får köra och hämta och lämna betydligt fler gånger, vilket han bråkat om mycket tidigare.

Han ger sig inte, han vill fortfarande ha henne varannan vecka. Trots att vi flyttat, trots att dottern själv inte vill. Nu har det startats en utredning gällande detta. Han bor alltså ca 5 mil från oss och vill ha henne varannan vecka. Han jobbar 7-16 varje vardag, vilket betyder LÅNGA dagar för dottern. Ca 6-17 i skolan den veckan hon skulle bo hos honom.
Hos mig blir det helt annorlunda. Nu ska jag snart vara mammaledig i lite mer än ett år, vilket betyder inget fritids alls. När jag sen ska börja jobba kommer jag jobba 50% på min sambos företag och dem timmarna jobbar jag när barnen är i skola/förskola. Kommer sen att gå in och jobba dagtid 1-2 dagar i veckan på mitt gamla jobb. Då kommer sambon att hämta och lämna barnen. Just för att dem ska slippa långa dagar och ha mer tid till annat. Alltså helt andra rutiner och helt annan livsstil.
Jag tycker synd om min dotter som i så fall ska behöva slussas mellan två så pass olika hem, och mest av allt, att pappan inte kan förstå sin dotters bästa. Har sagt att när hon blir lite större och kan bestämma själv var och när hon vill åka till sin pappa så får hon det. Har erbjudit honom att ha henne mer på loven, längre vistelse hos honom på sommaren. Men han struntar i det. Han ska ha rätt. Det känns inte som att han gör detta för att göra det bästa av situationen, utan mer för att han vill ha sin rätt.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta, vill nog bara bolla lite tankar med andra som varit i liknande situationer.

Finns det någon här?

Vänliga hälsningar, En Orolig Mamma.

Anonym (mor)

Äldre 15 Mar 12:36

#83

Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-15 09:19:10 följande:

Ja, herregud. Tänk om man kunde få lite vettiga svar istället för en massa pekpinnar på sig.
Ja, undrar hur tråden sett ut ifall pappan startat en tråd kring detta. Man skulle startat en bara för att se vad folk skrivit ;)

Fast ditt problem är väl inte tänkt att lösas utifrån råden här på FL? Du har väl större vyer?

Anonym (Millan)

Äldre 15 Mar 14:09

#84

Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-15 09:28:13 följande:

Gör inte ett skvatt för att förhindra det? Det är ju precis det jag gör. Jag vill att min dotter ska ha en lugn och trygg miljö att bo i, inte slussas mellan två hem alltid. Vem har sagt att bara för man är biologisk pappa så är man bäst för barnet? Kan du tala om det för mig? Min fästman är F*N så mycket bättre pappa till dottern än vad hennes riktiga pappa är.

Och vad menar du, att jag inte känner min fästman? Efter två år? Kära du. Vi har känt varandra långt innan vi blev ett par. Men såna som du bara antar en massa och drar sina egna slutsatser. Här sitter jag och är dum som ens försöker förklara mig inför en sån som dig. Det var inte ens detta tråden handlade om från början. Men så såg du ett kryphål och tänkte att HÄR ska jag komma med pekpinnar, för det är SÅ kul.

Men alltså DU vill inte? Börjar faktiskt misstänka att du är en lika stor bidragande faktor till att det inte fungerar som ditt ex är. Det är väldigt mycket taggarna utåt och du vill inte hit och du vill inte dit. Att en sexåring uttrycker ovilja att vara hos den ena föräldern får du kanske ta med en nypa salt sålänge han faktiskt inte missköter henne. Min 4,5-åring har ofta uttryckt ovilja att åka till pappa, väl på plats är det glömt.

Det är din skyldighet mot erat barn att tillåta en nära och god kontakt med pappan, såvida det inte föreligger riktigt giltliga skäl till att förhindra det.

Anonym (Typiskt)

Äldre 16 Mar 00:47

#85

Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-13 20:50:45 följande:

Absolut är det jobbigt när folk kommer med pekpinnar, jag ville bolla tankar med folk som varit i liknande situationer. Inte argumentera en massa egentligen. Ja, vi flyttade. Dels för att pappan aldrig nämnt något om att vilja ha varannan vecka och dels för att vi trivs så himla bra i den nya byn, med vänner till både dottern och till mig. Vi har inte flyttat flera hundra mil. Det handlar om EN mil extra.

Aha... Så när det handlar om dig och vad du gör är en vecka inte så farligt. Men vill pappan umgås med sitt barn är en vecka en evighet.

Ibland skäms jag över att jag är en slampa.

Anonym (Orolig Mamma) Trådstartaren

Äldre 16 Mar 06:29

#86

Anonym (Typiskt) skrev 2018-03-16 00:47:30 följande:

Aha... Så när det handlar om dig och vad du gör är en vecka inte så farligt. Men vill pappan umgås med sitt barn är en vecka en evighet.

Ibland skäms jag över att jag är en slampa.

Ja det borde du göra :)

Anonym (aber)

Äldre 16 Mar 07:10

#87

Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-15 09:28:13 följande:

Gör inte ett skvatt för att förhindra det? Det är ju precis det jag gör. Jag vill att min dotter ska ha en lugn och trygg miljö att bo i, inte slussas mellan två hem alltid. Vem har sagt att bara för man är biologisk pappa så är man bäst för barnet? Kan du tala om det för mig? Min fästman är F*N så mycket bättre pappa till dottern än vad hennes riktiga pappa är.

Och vad menar du, att jag inte känner min fästman? Efter två år? Kära du. Vi har känt varandra långt innan vi blev ett par. Men såna som du bara antar en massa och drar sina egna slutsatser. Här sitter jag och är dum som ens försöker förklara mig inför en sån som dig. Det var inte ens detta tråden handlade om från början. Men så såg du ett kryphål och tänkte att HÄR ska jag komma med pekpinnar, för det är SÅ kul.

Du vill inte att dottern ska bo växelvis. Du vet väl om att massa barn gör just det och att forskning visar på att kontakt med båda föräldrarna har gynnsamma effekt på barn.

Hur ställer du dig till mitt förslag om att ni testar varannan vecka ett tag och utvärderar sedan hur det har gått. Det är ju inget ni måste fortsätta med om dottern mår dåligt av. Men ni kan ju inte veta om ni inte testar.

Anonym (Säg nej)

Äldre 16 Mar 07:40

#88

Anonym (aber) skrev 2018-03-16 07:10:23 följande:

Du vill inte att dottern ska bo växelvis. Du vet väl om att massa barn gör just det och att forskning visar på att kontakt med båda föräldrarna har gynnsamma effekt på barn.

Hur ställer du dig till mitt förslag om att ni testar varannan vecka ett tag och utvärderar sedan hur det har gått. Det är ju inget ni måste fortsätta med om dottern mår dåligt av. Men ni kan ju inte veta om ni inte testar.

Det här förslaget är utmärkt om föräldrarna kommer överens och båda är sunda. Om den ena föräldern eller båda saknar förmåga att se till barnets bästa är det däremot ett mycket dåligt förslag då det är mycket svårare att ändra ett befintligt umgänge.

Anonym (ES)

Äldre 16 Mar 07:59

#89

Anonym (aber) skrev 2018-03-16 07:10:23 följande:

Du vill inte att dottern ska bo växelvis. Du vet väl om att massa barn gör just det och att forskning visar på att kontakt med båda föräldrarna har gynnsamma effekt på barn.

Hur ställer du dig till mitt förslag om att ni testar varannan vecka ett tag och utvärderar sedan hur det har gått. Det är ju inget ni måste fortsätta med om dottern mår dåligt av. Men ni kan ju inte veta om ni inte testar.

Men barnet vill ju inte, så varför tvinga henne? Hon kanske ändrar sig när hon blir lite äldre och då är det läge att testa.

Jag skulle aldrig tvinga mitt barn att bo någonstans hon inte vill, det låter ju fruktansvärt! Dottern verkar inte känns sig helt trygg med pappan och hennes trygghet bör gå först.

Sen bör ts och barnets pappa såklart gräva i orsaken till varför dottern känner så och sen hjälpa barnet att känna sig tryggare för att tillslut bo vv om hon vill det.

Jag har aldrig nekat min dotter att bo vv hos sin pappa, även om det blir omständligt (mest för pappan dock). Hon har varit inne på det några ggr men vill tillslut inte iaf. Hon är inte helt trygg hos sin pappa och ringer mig ofta och är ledsen. Jag har fortfarande inte riktigt fått ur henne varför men jag är så glad att hennes pappa och fru är vettiga människor som ser till hennes bästa. De vet att jag är dotterns trygga punkt, lång historia, och skulle aldrig tvinga henne att bo där.

Det betyder dock inte att min dotter inte kan ha en bra relation med sina syskon, sin pappa och hans fru.

Anonym (Orolig Mamma) Trådstartaren

Äldre 16 Mar 13:16

#90

Anonym (ES) skrev 2018-03-16 07:59:07 följande:

Men barnet vill ju inte, så varför tvinga henne? Hon kanske ändrar sig när hon blir lite äldre och då är det läge att testa.

Jag skulle aldrig tvinga mitt barn att bo någonstans hon inte vill, det låter ju fruktansvärt! Dottern verkar inte känns sig helt trygg med pappan och hennes trygghet bör gå först.

Sen bör ts och barnets pappa såklart gräva i orsaken till varför dottern känner så och sen hjälpa barnet att känna sig tryggare för att tillslut bo vv om hon vill det.

Jag har aldrig nekat min dotter att bo vv hos sin pappa, även om det blir omständligt (mest för pappan dock). Hon har varit inne på det några ggr men vill tillslut inte iaf. Hon är inte helt trygg hos sin pappa och ringer mig ofta och är ledsen. Jag har fortfarande inte riktigt fått ur henne varför men jag är så glad att hennes pappa och fru är vettiga människor som ser till hennes bästa. De vet att jag är dotterns trygga punkt, lång historia, och skulle aldrig tvinga henne att bo där.

Det betyder dock inte att min dotter inte kan ha en bra relation med sina syskon, sin pappa och hans fru.

Precis min tanke. Självklart ska hon få vara mer med sin pappa OM HON VILL. Men när det alltid är ledsna miner och protester till att åka till pappa känner inte jag att hon är helt trygg där. Därför tycker jag att umgänget med pappan ska hållas till Torsdag-Måndag lite till. Kanske utökas med en dag extra. Men inte hela veckor än.
Jag vet att många barn lever varannan vecka livet, men därmed är det inte sagt att alla barnen mår bra av det.

Absolut borde vi gräva i orsaken till varför hon känner så, därför går vi på samarbetssamtal nu bland annat.

Jag nekar heller inte min dotter att bo hos sin pappa varannan vecka, MEN utifrån vad jag ser och hör från dottern och hur våran bakgrund ser ut, så tycker jag absolut inte att det är rätt tidpunkt att utöka umgänget mer nu.

Anonym (aber)

Äldre 16 Mar 14:48

#91

Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-16 13:16:35 följande:

Precis min tanke. Självklart ska hon få vara mer med sin pappa OM HON VILL. Men när det alltid är ledsna miner och protester till att åka till pappa känner inte jag att hon är helt trygg där. Därför tycker jag att umgänget med pappan ska hållas till Torsdag-Måndag lite till. Kanske utökas med en dag extra. Men inte hela veckor än.

Jag vet att många barn lever varannan vecka livet, men därmed är det inte sagt att alla barnen mår bra av det.

Absolut borde vi gräva i orsaken till varför hon känner så, därför går vi på samarbetssamtal nu bland annat.

Jag nekar heller inte min dotter att bo hos sin pappa varannan vecka, MEN utifrån vad jag ser och hör från dottern och hur våran bakgrund ser ut, så tycker jag absolut inte att det är rätt tidpunkt att utöka umgänget mer nu.

Vad barn vill är inte alltid det samma som vad de behöver..

Hur mycket är hon hos pappan i nuläget?

Anonym (AL- Kvinna 35)

Äldre 16 Mar 14:52

#92

Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-16 13:16:35 följande:

Precis min tanke. Självklart ska hon få vara mer med sin pappa OM HON VILL. Men när det alltid är ledsna miner och protester till att åka till pappa känner inte jag att hon är helt trygg där. Därför tycker jag att umgänget med pappan ska hållas till Torsdag-Måndag lite till. Kanske utökas med en dag extra. Men inte hela veckor än.
Jag vet att många barn lever varannan vecka livet, men därmed är det inte sagt att alla barnen mår bra av det.

Absolut borde vi gräva i orsaken till varför hon känner så, därför går vi på samarbetssamtal nu bland annat.

Jag nekar heller inte min dotter att bo hos sin pappa varannan vecka, MEN utifrån vad jag ser och hör från dottern och hur våran bakgrund ser ut, så tycker jag absolut inte att det är rätt tidpunkt att utöka umgänget mer nu.

Ha i åtanke att barn kan överdriva ganska mycket. Ofta så kan de protestera över att åka men när de väl är där så brukar det gå bra! De kan protestera t.ex för att de skulle vilja leka hemma, eller för att de vill träffa en kompis som bor i din by och så beror det mycket på hur du reagerar också, om hon ser att du blir ledsen när hon åker så tycker ju hon också att det är jobbigt. Sen om det är ångest och gråt varje gång så ska man väl förstås inte tvinga henne att åka.

Men som jag redan har sagt så ska det nog mycket till innan han får varannan vecka, han måste ju kunna bevisa att han klarar av det, helst om du uttrycker din oro för just det.
Sen kan ni ju ta det successivt precis som du säger!

Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.

INNEHÅLL