Funkar det inte att testa varannan vecka och sedan utvärdera efter ett tag. Då får ni alla säga hur ni upplevt att det funkar. Pappan får lov att känna efter om han och dottern pallar med det upplägget och du märker ju hur dottern påverkas av det.
Gör inte ett skvatt för att förhindra det? Det är ju precis det jag gör. Jag vill att min dotter ska ha en lugn och trygg miljö att bo i, inte slussas mellan två hem alltid. Vem har sagt att bara för man är biologisk pappa så är man bäst för barnet? Kan du tala om det för mig? Min fästman är F*N så mycket bättre pappa till dottern än vad hennes riktiga pappa är.
Och vad menar du, att jag inte känner min fästman? Efter två år? Kära du. Vi har känt varandra långt innan vi blev ett par. Men såna som du bara antar en massa och drar sina egna slutsatser. Här sitter jag och är dum som ens försöker förklara mig inför en sån som dig. Det var inte ens detta tråden handlade om från början. Men så såg du ett kryphål och tänkte att HÄR ska jag komma med pekpinnar, för det är SÅ kul.
Precis min tanke. Självklart ska hon få vara mer med sin pappa OM HON VILL. Men när det alltid är ledsna miner och protester till att åka till pappa känner inte jag att hon är helt trygg där. Därför tycker jag att umgänget med pappan ska hållas till Torsdag-Måndag lite till. Kanske utökas med en dag extra. Men inte hela veckor än.
Jag vet att många barn lever varannan vecka livet, men därmed är det inte sagt att alla barnen mår bra av det.
Absolut borde vi gräva i orsaken till varför hon känner så, därför går vi på samarbetssamtal nu bland annat.
Jag nekar heller inte min dotter att bo hos sin pappa varannan vecka, MEN utifrån vad jag ser och hör från dottern och hur våran bakgrund ser ut, så tycker jag absolut inte att det är rätt tidpunkt att utöka umgänget mer nu.