2 års trots

Hur bor ni? Finns det möjlighet att gå ut (eller släppa ut barnet i trädgården)? Och då säga att "Ska man hålla på så där så går vi ut, inne är man lugn". Hur ser era dagar ut rent generellt?

Låter riktigt jobbigt. Inte roligt. Trottset utspelar sig olika hos olika barn. Skulle tro att väldigt mycket räknas som "normalt" men jag är verkligen ingen expert. Sen gör det ännu svårare när det är en balansgång mellan att acceptera och. Inte acceptera ett beteende. För mycket än det ena eller andra hållet kan bli ännu mer kaos.

Har inte så många tips och råd tyvärr. Har han börjat på förskola eller är han hemma?

Förstår att det är tufft. All styrka till dig.

Tack hörrni!

Svarar er båda här.

Vi håller just på att flytta till hus. Vad skönt det ska bli att bara kunna släppa ut barnen i trädgården!!

Rutiner? Just nu inga. Han går 15 h på förskolan. De dagarna är mkt bättre. Men är just nu sjuk på köpet så allt magnifieras här.

Tog ändå på oss och begav oss ut till parken. Helt öde. Han gungade lite. Åkte lite rutschkana. Men sen blev det för kallt. O han ville inte riktigt göra något så vi tog en kort promenad ist med vagnen som han till slut somnade i. Efter massa skrik om att vilja gå till barnen (förskolan).

Just nu ser dagarna ut; vakna, mysa lite i soffan/sängen (men myset är ju inte direkt mys dessa dagar), frukost (som han nuförtiden vägrar äta vissa dagar), sen lek antingen hemma eller ute (men kunde absolut varit ute mer!! Svårt dock med en liten till som bara ligger i vagn när det är så kallt). Vissa dagar har jag möjlighet att leka med honom o då går det böttre men är lillasyskonet inte nöjd vissa förmiddagar då går tiden åt att amma/mata där och då blir storebror less och bara vandrar. Svårt att sysselsätta sig själv mer än någon minut i taget. Inte ens paddan lockar lika mkt längre.

Sen lunch och sova 1,5h. Vakna. Mellis. Och samma som fm. Ibland lite pyssel. Det gillar han. Återigen dock behöver han och VILL han ha mig klistrad hos sig. Försvinner jag 2 min så ligger allt på golvet osv. Ingen direkt struktur egentligen på dagarna.

Vid 16-17 kommer pappa o försöker leka med honom. Bra vissa dagar sämre andra dagar.

Middag därefter. Mys med bok och saga (det gillar han. Sagor!) sen lite macka innan sova o vi är alltid med honom en av oss till han somnar. Berättar sagor och kliar ryggen som han gillar.

Dag slut :-/.

Tar till mig ALLA tips för att härbärgera dagar som denna och gårdagens. Jag känner mig totalt slut. Gårdagen slutade i tårar för min del och startade med tårar. Känner mig totalt misslyckad och hemsk som känner att hag inte orkar med när det är för mkt utav denna extrema trots och missnöjdhet

Detta gäller dagar då han inte går på fsk så klart. Vilket är ofta nu med alla virus :-/

Det låter tufft för er. Men tänk så här, han är i en känslig period, han har precis fått ett syskon, du och pappan har precis fått ett till barn, ni håller på att flytta, det är vinter och svårare med utomhusaktiviteter och dessutom en massa sjukdomar i farten. Det är klart att det är en kämpig tid! Det kanske blir lättare till våren/sommaren, när allt börjar falla på plats? Det kommer att bli bättre och enklare.

Annars har jag nog inte så mycket bra tips. I min familj tycker jag att alla mår bättre om vi ser till att vara ute och hitta på nåt kul en stund varje dag. Samt involvera barnet i vardagsuppgifter, även om det tar längre tid. Mitt älskar att skölja disk, vara med och byta lakan och sortera tvätt, lägga ner ingridienser i grytan etc. Och jag öser på med beröm....Sen, ta den hjälp du kan. Om ni går till parken kanske det finns nån kompis som kan möta upp en stund och busa med stora eller hålla koll på lilla. Eller så kanske ni kan gå och hälsa på hos någon annan, så får ni både en utflykt och ett par extra händer :) Ja, det är sånt vi brukar göra men alla är ju olika och har olika situationer. Hoppas att det går bra för dig!

För det första: Du är INTE en dålig mamma!

Har du möjlighet till avlastning med honom? Det är ju dessutom en stor omställning för er alla med att få en bebis också vilket gör att rutiner etc ställs på ända. Någon som kanske kan ta med honom till öppna förskolan (eftersom du är väldigt knuten till lillebror så länge du ammar) så han får röja av sig (eftersom du säger att han är bättre de dagar han är på förskolan).

Att han dessutom trivs på förskolan och vill vara där och inte "får" just för att han har småsyskon. Det är så ofantligt mycket som hänt på kort tid för honom i en tid när det händer väldigt mycket i kroppen och knoppen. Att sen inte kunna vara ute pga kylan gör det ju inte enklare.

Snart blir det bättre med alla infektioner, det blir varmare och enklare att kunna vara ute, ni får stadigare rutiner.

Tack.

Det känns lite bättre när man fått skriva av sig lite också.

Jag borde bli bättre på att involvera honom i vardagsbestyren. Det borde jag verkligen! Jag tar till mig! Han får hjälpa med dagens middag när han vaknat.

Ang att ta hjälp. Jag önskar att det fanns någon i närheten. Vi är relativt nyinflyttade här. Inte hunnit skapa oss en tätt vänkrets. Eller maken har men det är vänner utan barn. Som förvisso gillar att komma o leka med våra barn men det är inte jätteofta det händer. Alla har sina liv och barnlösa som de är för tillfället så innebär det ofta att deras tider och barnens tider inte faller samman.

Jag ser enorm skillnad på sonen när vi haft besök och/eller varit över hos någon. Han behöver de avbrotten (och jag med). Det gör skillnad att vakna och veta och förbereda honom på att idag ska vi göra si/så, den ska komma eller vi ska dit osv.

Men som sagt, vi har inte jättemkt folk kring oss. Mina föräldrar och syskon gör vad dom kan. Kommer så ofta de kan osv. Men de bor en bra bit härifrån.

Ibland önskar jag att jag iaf hade haft en utav mina syskon nära som liksom bara kunde komma någon gång ibland spontant och leka med sonen/prata med mig en eller två timmar efter jobb eller något. Ibland behövs inte mer. Men det tillför ett trevligt avbrott i vardagen med sånt. Och det har vi tyvärr inte då våra familjer inte bor nära och mina närmaste vänner bor antingen minst 2 h härifrån eller utomlands.

Kan ju säga att jag på 2,5 år inte varit barnfri mer än max 4 h i stöten och det har inte varit många dagar det varit så. Så någonstans känner jag att jag behöver iaf en dag för att tanka energi. Trodde aldrig jag skulle känna så.

Men tack igen. Ska ta till mig av det du skriver. Vara ute lite mer. O det blir ju lättare ju finare väder vi får. Och sen får vi snart flytta in i huset med trädgård. Äntligen!

Kan pappan vara pappaledig lite? Alltså, ni kanske kan ta dubbeldagar typ en månad eller två. Iaf de dagar barnet inte är på fsk. Det måste vara fruktansvärt jobbigt för dig, och jag tycker riktigt synd om din son. Kan inte vara lätt att vara i en så känslig period och dessutom få ett syskon som är en jätteomställning, och så hinner inte mamma och pappa inte med honom. Kan pappan vara hemma två dagar i veckan så kan han helt ägna sig åt att ge kärlek, uppmärksamhet och trygghet åt sonen er.

Finns det några andra barn i sonens förskolegrupp som också är 15-timmars? Där ni kan ordna med lite lekdejter på de lediga stunderna?

Snart går det ju att ta med lillebror till öppna förskolan och där lära känna nya människor och kompisar till 2-åringen.

Prova att gå med i någon lokal Facebook-grupp och hitta andra föräldralediga med storasyskon att hänga med?

Avlastning är svårt då vi är nyinflyttade. De enda vänner vi har här är makens och det är inga som har barn. De gillar att komma o leka med barnen men blir inte så ofta tyvärr.

Mina föräldrar och syskon försöker komma så ofta de kan men de bor långt härifrån. Så de finns inte som en del i vardagen. Hade önskat att de bodde närmare. Att veta att de finns om än bara för en halv timme eller timme någon gång i veckan. Ibland är det det ända avbrott man behöver. För oss båda. Han får se nytt ansikte med energi och jag får tanka energi på ?mitt? håll även om det är med syskonet.

Men du har rätt snart är det bättre väder. Man kan vara ute mer och besöka öppna förskolan mer osv. Jag får

Försöka påminna mig själv om det. Och förr eller senare går ju denna fas över också.