Högst individuellt så klart. MEN! Hur länge pågår denna trots?!
Vissa (få) dagar är harmoniska. Andra (de flesta) är en hopplösa! Skrik, gråt, slåss (mot mig), kastar saker. Bygger lego och kastar i golvet sekunden senare. Osv osv.
Hur lönge ska det vara så här?!
Med vänlig hälsning,
Trött och ledsen mamma
Kan pappan vara pappaledig lite? Alltså, ni kanske kan ta dubbeldagar typ en månad eller två. Iaf de dagar barnet inte är på fsk. Det måste vara fruktansvärt jobbigt för dig, och jag tycker riktigt synd om din son. Kan inte vara lätt att vara i en så känslig period och dessutom få ett syskon som är en jätteomställning, och så hinner inte mamma och pappa inte med honom. Kan pappan vara hemma två dagar i veckan så kan han helt ägna sig åt att ge kärlek, uppmärksamhet och trygghet åt sonen er.
Finns det några andra barn i sonens förskolegrupp som också är 15-timmars? Där ni kan ordna med lite lekdejter på de lediga stunderna?
Snart går det ju att ta med lillebror till öppna förskolan och där lära känna nya människor och kompisar till 2-åringen.
Prova att gå med i någon lokal Facebook-grupp och hitta andra föräldralediga med storasyskon att hänga med?
När är det ni kommer att flytta? Tror absolut att det kommer att bli bättre bara ni får in nya rutiner och även att kunna vara ute mer. Då är det svårare för överskottsenergin att bli negativ och destruktiv som den gärna blir inomhus.
Vad roligt med flytt och besök! Och vad kul med en lyckad pysselstund!
Men då tycker jag bara att du ska andas igenom hans utbrott den närmaste tiden och fokusera på målet: Flytt och besök!
Och kom ihåg! Du är inte en dålig mamma!
Säger som många andra, DU ÄR INGEN DÅLIG MAMMA .
Ni har en tung tid just nu. Bygg upp ett mantra att köra. Som någon nämnde, flytt och besök, flytt och besök. Säkert kommer mycket förändras till det bättre när ni flyttat. Då kan sonen iaf hjälpa till att packa upp kartonger hela dagarna :)
Unna dig något du mår bra av när barnen sover. Bada, ta en kopp te, köp en tidning, lägg dig i sambons famn eller vad det nu kan vara. Det är okej att fälla en utmattad tår eller två men påminn dig själv att DU ÄR EN BRA MAMMA SOM GÖR DITT YTTERSTA FÖR BÅDA DINA BARN SOM DU ÄLSKAR!
Jag har 2x4-åringar så jag vet hur jobbigt det kan vara att ha två plåster på en där inget duger. Räddningen för oss var just att kunna vara ute så mycket som möjligt och att vi hade turen att de höll sig friska på förskolan. Men man märker även idag vilken skillnad det gör när de varit ute mycket och när vi haft innedagar... Det är betydligt grinigare och kortare stubin hos alla inblandade. Har två killar med väldigt mycket energi.
Det har hänt många gånger att man velat sälja minst en på Blocket (senast i helgen) så det är en jäkla tur att de är söta när de sover
Man blir dessutom lite frustrerad när man märker att det bara är mot mamma som denna trots kommer. Men då får man försöka se det som en person jag hörde sa: Barn trotsar mest mot den/de de är absolut tryggast med.
Vet hur det är. Har en underbar fyraåring men som sedan tvåårsåldern haft rejäla "svackor" eller vad man ska kalla det.. Vissa veckor går det superbra, andra lyssnar han inte alls. Dock tyckte jag det blev betydligt lättare efter 3 år oavsett! Han slåss aldrig längre t.ex.
Jag försöker alltid tänka att det går över, det jobbiga varar inte för evigt och imorgon är alltid en ny dag.Tycker de tankarna hjälper ganska bra för tålamodet faktiskt, att ha i bakhuvudet att det alltid vänder. Vissa dagar är underbara, andra mindre underbara :) men min goa kille finns ju alltid där någonstans ändå <3