LejonSa skrev 2018-03-08 08:57:16 följande:
Haha! Men precis så!! Och då är ju inte ens min son sådär grovmotoriskt lagd egentligen. Han har aldrig varit den som klättrar och kastar sig överallt och så. Alltid varit mer försiktig. Observatör. Lugn! Framförallt LUGN! Alltid varit så lugn!! Vi är ett gäng aom har barn i exakt samma ålder. Min son var alltid den lugnaste. Den man kunde ta med överallt. Han åt lugnt och fint. Somnade som e klocka oavsett var man va, i sin vagn. Vaknade och var glad DIREKT! Och nu... vågar knappt gå med honom till ICAn liksom. Så fort han ser något han vill ha så skriker han sönder trumhinnorna hos varenda kotte där.
Oh ja! Bokstavsdiagnos. Jodå! De tankarna har flugit förbi skallen de med haha!
Ja, slagen var inte roliga. Speciellt inte när de ju oftast kom när jag ammade lillebror. Och slagen kunde då riktas mot honom så man kunde inte direkt göra annat än att liksom flytta honom från en istället för att öppna famnen och försöka lugna honom med en kram.
Haha ja det är ändå lite skönt att höra att andra har det lika.
Vi har pratat mycket om känslor, rätt och fel mm med honom och på förskolan säger de att han är så omtänksam och mån om andra så det är skönt. Att detta förmodligen bara hör till utvecklingen.
Han fick precis en lillasyster och henne har han bara varit fin mot! Han är ju äldre än din son och det märks att han nu har en spärr, han vet att han inte kan ta ut ilskan på henne och där hejdar han faktiskt sig själv.
Tror allt bara blir bättre och bättre när din son också blir äldre. Läste någon artikel om att oftast förväntar vi oss mer av tvååringar än vad deras hjärna är utvecklad att klara, de KAN liksom inte förstå vissa saker, som att dela med sig mm, oavsett hur mycket man förklarar :)
Min var också typ coollugn fram till två år, därför blev det nog lite av en extra chock ja, förstår det!