Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Förstår att det blir tufft då :( det är en sån oerhört stor påfrestning allt detta vi befinner oss i, så man behöver verkligen stöd från sin partner! Kanske din sambo är tacksam för att du tar största ansvaret för allt för att han tycker att det är väldigt tungt och svårt?

På något vis verkar det som att det allt som oftast faller på oss kvinnor att styra och ställa i detta, i alla poddar jag lyssnat på är det samma visa. Kanske för att det är vår kropp som kommer gå igenom den tuffaste och största utmaningen, medan killarna inte kan bidra med så mycket mer än ett provrör.

Det blir alltid så mycket tyngre när mensen kommer. Det där mörkret som faller över en är inte lätt att se igenom, och det blir svårare för varje misslyckat försök. Men håll huvudet uppe, snart är vi där! Min målbild som jag fokuserar på är när jag ska få berätta för min man att jag är gravid. Det fokuserar jag på när det känns som tuffast. Någon gång ska jag nå dit. Längre än så (barnet föds, blir äldre osv) kan jag inte riktigt se än, det känns så otroligt avlägset ännu.

Går btw fortfarande och väntar på den där jäkla mensen som är 3 dagar sen. Tror att hysteroskopin ställde till något. Suck.

Hej! Hoppar in lite igen. Är inte lika långt fram som er när de kommer till ivf. Vi ska börja efter sommaruppehållet. Men ville bara säga hur mkt jag känner igen mig.

Jag ser bara målet att få ett plus. Jag ser ingen mage växa, ingen födsel eller livet som småbarnsförälder. De är bara ett plus jag vill ha. Jag vill bara gå övet bim dagen och ett par dagar till. Så jag vet, att min kropp kan.

Hej! Hoppar in lite igen. Är inte lika långt fram som er när de kommer till ivf. Vi ska börja efter sommaruppehållet. Men ville bara säga hur mkt jag känner igen mig.

Jag ser bara målet att få ett plus. Jag ser ingen mage växa, ingen födsel eller livet som småbarnsförälder. De är bara ett plus jag vill ha. Jag vill bara gå övet bim dagen och ett par dagar till. Så jag vet, att min kropp kan.

Dag 7 med sprutor är avklarade. Imorgon dags för gynundersökning igen å se om äggen blivit fler och större.. äggplock troligtvis i slutet på veckan. Hoppas hoppas hoppas att allt går vägen.

Man är sååå orolig för allt.... finns så mycket som ska klaffa och gå rätt... jag håller alla tummar å tår jag kan och försöker fördriva väntan så det går lite snabbare....

Jag har stått ut förvänatnsvärt bra med sprutorna. Klarar av att ta dom själv till och med. Och gynstolen känns knappt obekväm längre.. man växer som fan på denna resa... what doesnt kill you makes you stronger!

Bim imorgon och negativt gravtest idag... sååååå trött på detta och sommaren känns helt förstörd. Har semester snart men känns helt onödigt på något vis. Vill bara ha augusti och att läkarmottagningen öppnar igen så vi får ringa och förhoppningsvis få en remiss... hade vi åtminstone fått stå i kö till ivf eller nåt hade det känns bättre. Önskar typ att alla provet INTE hade varit bra. :( Drömde såklart att jag plussade inatt också.

Vi får kämpa oss igenom sommaren på något sätt haha... :(

Hur går det för er? Har ni pratat med någon klinik? Hoppas ni får en tid direkt efter sommaruppehållet!

Det är så rörigt med alla regler osv! Hur ska man kunna hålla reda på allt?? (och då är jag ändå sjuksköterska med inblick i hur vården ser ut) jag litar inte på vården för fem öre det är därför jag dubbelkollar allt som ett freak men upptäckte då att vår remiss hade kommit bort annars hade jag fått vänta i månader i onödan...

vi mår båda okej nu men har semester så det beror nog på det. I augusti kör vi vårt andra försök :) Fram tills dess ska jag mest ta hand om mig själv och träna lite för det saknade jag under hela ivf och sprut-processen. Vågade inte träna med mina stora svullna äggstockar.

Får hoppas det går nästa gång och acceptera att jag inte kan påverka något alls just nu.

Segt med en så seg läkare på mama Mia! Det är väl bara att skicka en remiss för bövelen. Kram till er!