Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Usch jag känner igen mig så väl :( har en nära vän som inte ens varit tillsammans med sin kille hälften av tiden jag och min man försökt. Ändå hade hon mage att klaga när de inte blev gravida på 2 månader. Fy fan vad jag inte klarar av sånt. Nu har de fått sitt första barn. Ca ett år efter att de blev tillsammans. Hoppade över hennes babyshower och har inte träffat barnet än. Fixar det inte.

En annan vän tog det hela 7 månader för.. hon säger ibland att hon förstår hur jag känner eftersom dom också fick ?kämpa? för att bli gravida. Vet att hon inte menar något illa men det blir så fel. Har faktiskt sagt till henne att jag inte klarar av att ses nu medan hon är gravid. Tänker inte utsätta mig för onödig smärta, det gör jag bara inte. Hon tog det jättebra iallafall och sa att det är helt okej.

Du är INTE en genomrutten person! Inte ens i närheten! Det vi går igenom är så hjärtekrossande och förjävligt tungt att vi får hantera det på vilka sätt vi än kan <3 sätt inte mer press på dig själv att låtsas vara glad för andra, vi har tillräckligt mycket ändå! Riktiga vänner accepterar och framförallt respekterar ens känslor, speciellt i en situation som denna.

Nu är äggplocket äntligen klart. Vi fick ut 9 st denna gång, så det känns mycket bättre än förra då vi endast fick 5.

Återföring blir på måndag om inte minst 5 blir befruktade, då blir det på onsdag!

Imorgon ringer dom och berättar hur det gått. Kommer inte kunna koppla av tills dess känner jag. Så livrädd att det ska gå åt helvete igen och att inget ska bli befruktat denna gång heller... men 9 är bra mycket bättre än 5 så lite hopp tändes faktiskt.

Tack så jättemycket <3Åh vad spännande! Fick ni fler till frysen? Hur har det gått med lutinus? Jag hann bara ta två gånger sist eftersom dom ringde dagen efter och sa att inget blivit befruktat. Rädd att jag kommer glömma bort att ta tre gånger om dagen :/

Tack vännen <3 är livrädd men ändå vill jag bara att det ska vara imorgonkväll så vi VET. eller ja det kan ju gå åt helvete senare också men vill bara veta om mina ägg ens kan bli befruktade över huvud taget.

Ja precis, ivf 2 är det nu. Skulle vara underbart att slippa nummer 3 :/

Nu ringde läkaren från rmc!! Vi har fått 5 av 9 befruktade!! Ååh jag är så jävla lättad, vet inte vart jag ska ta vägen! Helt underbart! Har varit så livrädd för att vi inte skulle kunna få något befruktat eftersom inget gick sist, så det här blev en enormt stor tyngd som lyftes från våra axlar.

På måndag ska vi få tillbaka ett embryo, egentligen skulle dom odla vidare alla 5 till blasto men eftersom vi inte fick något sist så ville dom ge oss ett nu. Sen odlas de andra vidare och förhoppningsvis finns något att frysa in på onsdag.

Jag vet att det är så otroligt långt kvar tills vi är i mål, men det här var ett sånt stort hinder som vi var rädda att aldrig ta oss över. Så tacksam till kliniken och till läkaren som ringde så fort hon kunde för att hon visste hur orolig jag var <3

Hur känns det? :D hur gick återföringen till? Var det läkare du träffat tidigare som gjorde det eller är det embryologerna som gör det?

Tack! Så fint att ni som lyckats fortfarande tittar till oss här inne <3

Haha jaa tusan det gjorde jag ;P okej, när börjar du med letrozolen tror du? Känns det ok att köra det eller vill ni helst bara köra ivf direkt?

Åh tack för du berättade! Då är det ingen smärta man behöver förbereda sig på iallafall :)

Ska dit vid ett men har en känsla av att dom kommer ringa snart och säga att vi inte behöver komma dit. Känns för overkligt.

Nu är jag ruvare till ett tredagars!! Känns sjukt att vi ens kommit såhär långt! Kan inte riktigt fatta det men går och klappar mig på magen hela tiden och pratar med det lilla fröet. Vill så otroligt gärna att det ska fastna där inne!

Återföringen var en större process än jag trodde! Haha var inte riktigt med på det. Vi fick båda byta om till sjukhuskläder, mannen fick en snygg skyddsdräkt han fick dra över sina kläder och ett fint hårnät :D

Inne i salen var de tre stycken, vår läkare, en sköterska och en från labbet. Gillar verkligen läkaren vi haft varje gång den här behandlingen. Känner mig så trygg med henne.

Vi fick följa allting på ultraljudet på magen. Alltid gjort vul innan så det var annorlunda med ul denna gång. Tror jag hängde med på vad som hände, men svårt att fatta vad som är upp och ner haha. Jag hade tjock slemhinna på båda sidor iallafall så det var lätt att placera embryot.

Kändes lite magiskt när man hoppade ner. Det är liksom något där inne. Något som kanske växer och blir vårt framtida barn. Sån sjuk känsla.

Vi har testdag den 15/2, så jäkligt långt bort. Min mens är beräknad till den 5e så vi får väl se. Lutinus kan ju göra att det flyttas en del så får ha tålamod. Just nu känner jag mig harmonisk och lycklig. Försöker hålla mig positiv och ska äta och leva så bra som möjligt närmaste tiden för att iallafall inte känna sen att jag kanske kunde gjort något annorlunda.

Så spännande det här! Känner ett sedan länge dött hopp vakna till liv.