Hej,
Jag och min sambo förlorade vår lilla ängel för 2,5 vecka sedan. Vår änglason blev bara 28 veckor gammal och slutade andas efter minskade fosterrörelser.
Förvirrad av alla känslor och tankar, allt är kaos i huvudet. Vill tänka framåt, vill verkligen bli gravid igen.
Hur går man vidare? Hur tänkte/tänker ni som är änglamammor kring ny graviditet?
/Ellen
Ne, förstår det. Det är bara som jag känner nu, kanske ändrar mig i framtiden. För förlossningen var ju egentligen det finaste jag kunde gå igenom, att jag blev mamma.
Har redan fått information om att man kommer ha mycket stöd från sjukvården inför och under nästa graviditet. Så det känns ju otroligt bra på det sättet, att man ska få en plan som kommer vara anpassad till våra behov.
Ne, det är just sånna tankar jag också tkr är jobbiga, "tänk om". Men som det skriver, det ger mig inte tillbaka mitt barn ändå.
Just nu tkr jag att det är jobbigt att inte veta när man kommer få första och andra mensen. Men kroppen mår väl inte så bra psykiskt, så det kommer nog ta ett tag.
Jag och min sambo förlorade vår dotter i maj 2017. Hon dog i vecka 29 pga blodproppar i moderkakan. Tiden efter var fruktansvärt, och är det på många sätt fortfarande då saknade efter henne är stor.
Jag är gravid på nytt, vecka 29 nästa vecka. Oron i denna graviditet är stor, och vi går på regelbundna kontroller hos specialistmödravården för att kolla flödet mellan moderkaka och barnet, samt tillväxtultraljud för att se så hon växer som hon ska. Vi har fått beviljat igångsättning från mellan v 37-38 vilket infaller 6-13 mars. Känns som att jag bara går och håller andan och väntar. Har varit deltidssjukskriven större delen av graviditeten men vill ändå jobba något, tiden går så långsamt annars.
Önskar dig all lycka till med en ny graviditet. Jag blev gravid 5 veckor efter att dottern fötts, det jag märker nu är att kroppen börjar bli trött men det kommer vara värt det i slutändan. Ingen ska behöva gå igenom en sån grej som vi har gjort, ta din tid att sörja och låt ditt barn få vara en del av ditt liv. Har du några frågor får du gärna kontakta mig <3
Beklagar sorgen till er med, då är vi i ganska exakt samma datum för barnens födelsedag. Många som uttrycker det som orättvist, men jag tycker inte om det ordet, rätt ord för mig och min sambo är otur, alla som går igenom något sånt här har extrem jäkla otur.
Jag fick inte göra något snitt, det blev vaginalförlossning så kanske inte är samma rekommendationer. Men vår läkare sa att det helst ska ha haft mens två gånger innan man blir gravid igen, men om det är så att man råkar bli det innan så är det ingen "fara". Mest för att kroppen ska ha läkt fysiskt.
Jag är mest rädd för att inte få mens på länge, har läst mycket om det och det känns som att det är så olika. Nu har jag ju inte varit i en fullgången graviditet heller. Hade blodavslag i två veckor och senaste veckan har det bara varit flytningar och nu inget två senaste dagarna. Så hoppas på att såret är läkt från moderkakan och att jag inte börjar blöda igen utan att det i så fall är mensen.
Men som att en ny graviditet är ljuset i tunneln.
Får ni mycket hjälp från vården, kurator osv?
Hej tjejer.
Fick i dag konstaterat att hjärtat slutat slå på vår lilla tös. Ska föda fram henne i morgon och är riktigt rädd. Är i v 33+5.. så känns förjävligt..
Har inte orkat ta det med släkten. Men barnen i familjen och vi sörjer.. har ni något råd till mig???
Hej tjejer.
Fick i dag konstaterat att hjärtat slutat slå på vår lilla tös. Ska föda fram henne i morgon och är riktigt rädd. Är i v 33+5.. så känns förjävligt..
Har inte orkat ta det med släkten. Men barnen i familjen och vi sörjer.. har ni något råd till mig???
Hej tjejer.
Fick i dag konstaterat att hjärtat slutat slå på vår lilla tös. Ska föda fram henne i morgon och är riktigt rädd. Är i v 33+5.. så känns förjävligt..
Har inte orkat ta det med släkten. Men barnen i familjen och vi sörjer.. har ni något råd till mig???
Hej tjejer.
Fick i dag konstaterat att hjärtat slutat slå på vår lilla tös. Ska föda fram henne i morgon och är riktigt rädd. Är i v 33+5.. så känns förjävligt..
Har inte orkat ta det med släkten. Men barnen i familjen och vi sörjer.. har ni något råd till mig???
Beklagar att ni förlorat era barn i magen, jag har själv haft 6 missfall och kan förstå en del av hur det är.
Jag fick konstaterat utomlands att jag har en autoimmun koagulationssjukdom som heter Antifosfoliöid syndrom, som ger proppar i moderkakan, så jag får nu börja med både Trombyl 75mg och Fragminsprutor i magfettet i god tid innan jag försöker bli gravid.
De medicinerna samarbetar och förhindrar och löser upp blodproppar i moderkakan. Man tar Trombyl till v.36 och Fragmin till 6 veckor efter förlossningen om man har koagulationssjukdom.
Beklagar att ni förlorat era barn i magen, jag har själv haft 6 missfall och kan förstå en del av hur det är.
Jag fick konstaterat utomlands att jag har en autoimmun koagulationssjukdom som heter Antifosfoliöid syndrom, som ger proppar i moderkakan, så jag får nu börja med både Trombyl 75mg och Fragminsprutor i magfettet i god tid innan jag försöker bli gravid.
De medicinerna samarbetar och förhindrar och löser upp blodproppar i moderkakan. Man tar Trombyl till v.36 och Fragmin till 6 veckor efter förlossningen om man har koagulationssjukdom.
Hej, för tre dagar sedan förlorade vi vår älskade son. Han hade bråttom till denna värld och kom redan i v.21. Lämnade oss kort därefter. Saknaden och sorgen är så stor att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Finns det någon grupp för liknande föräldrar som jag kan bli inbjuden till? Jag behöver verkligen få prata med andra som gått igenom liknande för ni är de enda som förstår. Andra människor jämför med tidiga missfall och liknande som gör mig så förtvivlad. Missfall innan v12 är väl fan inte samma sak. Jag födde min son. Höll honom men fick inte ta hem honom. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig vidare efter det här. Det va för övrigt det första barnet för oss.
Hej, för tre dagar sedan förlorade vi vår älskade son. Han hade bråttom till denna värld och kom redan i v.21. Lämnade oss kort därefter. Saknaden och sorgen är så stor att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Finns det någon grupp för liknande föräldrar som jag kan bli inbjuden till? Jag behöver verkligen få prata med andra som gått igenom liknande för ni är de enda som förstår. Andra människor jämför med tidiga missfall och liknande som gör mig så förtvivlad. Missfall innan v12 är väl fan inte samma sak. Jag födde min son. Höll honom men fick inte ta hem honom. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig vidare efter det här. Det va för övrigt det första barnet för oss.
Hej, för tre dagar sedan förlorade vi vår älskade son. Han hade bråttom till denna värld och kom redan i v.21. Lämnade oss kort därefter. Saknaden och sorgen är så stor att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Finns det någon grupp för liknande föräldrar som jag kan bli inbjuden till? Jag behöver verkligen få prata med andra som gått igenom liknande för ni är de enda som förstår. Andra människor jämför med tidiga missfall och liknande som gör mig så förtvivlad. Missfall innan v12 är väl fan inte samma sak. Jag födde min son. Höll honom men fick inte ta hem honom. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig vidare efter det här. Det va för övrigt det första barnet för oss.
Hur och vilka tester gjorde de som de inte gjorde i Sverige och hur visste du vart du skulle söka dig?