K grrl skrev 2018-01-04 17:20:38 följande:
Det var ju också en väldig förenkling... Faktum är att jag beskyller min pappa, för att han var (och är) så inihelvete flat, kan inte påstå att det var bra innan heller. Men lika lite som det är bara styvförälderns fel, är det barnets fel, och därtill är det också så att ett barn är ett barn och kan inte förväntas agera som en vuxen.
Barn är avundsjuka. Det är barn i kärnfamiljer också och det hör till den mentala utvecklingen. På samma sätt är tonåringar som regel egoister som tror att de kan och vet bäst och de är känslomässigt omogna men tror sig vara mogna. Det hör också till, och det måste man förhålla sig till som förälder. Fyraåringar är jävligt jobbiga i sin självständighet, liksom när de blir lite äldre och ska frigöra sig ännu mer. Som biologisk förälder har man (som regel) fördragsamhet med det. Min erfarenhet är att styvföräldrar har svårt att hantera sådant, utan säger att precis allt handlar om att barnet är bortskämda snorungar som inte uppfostras hos motstående partner. Och det i sin tur gör att de inte behandlar barnen på ett vettigt sätt.
Säger jag att allt ligger på styvföräldern? Nej, är det jobbigt så är det antagligen det. Säger jag att allt ligger på barnet? Nej, mår barnet dåligt är det antagligen så också. Men ja, jag tycker att TS har en beklaglig inställning till sin partners dotter som antagligen innebär att barnet reagerar, och hon slår dessutom ifrån sig sitt ansvar totalt.
I det här fallet skulle det antagligen behövas samarbetssamtal, mellan pappa och dottern enskilt, liksom mellan dottern och TS. Familjerådgivning är inte bara till för vuxna par.
Som jag skrev tidigare, du är bara avundsjuk och finner ditt eget liv så ointressant att en främlings liv bakom en skärm blir hela din värld och jätte super spännande. Men som sagt, jag lever livet och verkligheten under tiden, så fortsätter du att söka terapi här på fl, för nån sorts barndoms trauma från nån enligt DIG flat pappa. Det ger visst barndoms trauma har jag förstått, från pappor som inte helt slukar sig i sina barn och ber 4 ggr om dagen vid biologiska mammors fötter. Tydligen nåt dylikt trauma. Är det att terapin är dyr? Eller att du har svårt att ta dig? Det finns ju doktor i app, ett förslag. På nåt vis, gör samhället och dig själv en tjänst sök upp någon att prata med om din barndom, för det är inte vidare sunt eller tjusigt att mobba vuxna människor på forum. Deal with it. Så dealar jag med min skit. Jag är fortfarande kapabel att torka mig, sist jag försökte.
Nu ger jag upp, hysteriskt avundsjuka människor (nej inte bara barn tydligen) är inte min grej att hantera.
du försöker släta över precis vad ni själva gör, för ni vet att ni bara har ett enda syfte här och det är inte för min skull. Men medan du snackar skit bakom min rygg, glöm inte beundra utsikten och ett innerligt råd, jobba med din avundsjuka. Jag har familj och det gör dig avundsjuk. My final word to u, allt annat du säger eller svarar är bara rent skitsnack. Glöm inte bort ditt eget liv 