Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 17:37

228 svar

Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

Eyna skrev 2017-12-29 10:17:05 följande:

Öste du galla över dem i den utsträckning som framgår att TS gör? Jag utgår också från vad TS skriver och jag ser en mycket infekterad relation där flickan får skulden för hela haveriet.

I det här fallet verkar flickan göra det som du gjorde i ditt fall: kliver ur situationen.

Jag har levt med en styvmamma som påminner om TS, kanske därför jag ser flickans sida lite mer. Det var inga strider mer än att jag ständigt fick höra hur värdelös och bortskämd och oduglig jag var. Jag gjorde som flickan i TS, slutade besöka min pappa. Nu i vuxen ålder träffar jag inte min pappas fru mer än absolut nödvändigt. Hon fjäskar för mig nu eftersom jag är väldigt framgångsrik och sån imponerar på henne, men jag glömmer inte hur hon behandlade mig under min uppväxt.

Du kanske helt enkelt var bortskämd och inte klarar av att inse det?. Du är ju vuxen nu? Skulle man inte ta ansvar som vuxna människor i relationer då tyckte jag nån här sa. Tycker inte jag kan läsa mig till att det är ett särskilt vuxet sätt att hantera en relation. Din styvmamma kanske helt enkelt anstränger sig för att ni nu båda två är vuxna och ser det som en ny chans att återkoppla relationen.

Jag har själv haft styvföräldrar och kan inte tycka att ansvaret för gott samspel endast vilade på dom! Betedde jag mig som en brat fattade jag väl själv att jag inte direkt skulle få en guldbagge och att mina föräldrar hade stöd i sina partners.. Ganska solklart, om du frågar mig. Jag fick inga traumatiska men för livet när mina styvföräldrar "samarbetade" med mina föräldrar. Men så kanske mina föräldrar lärde mig tidigt min plats i samhällets naturliga rangordning, dvs inte tro att jag var mina föräldrars andra hälft utan deras barn och hade sund syn på kärlek man och kvinna emellan.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 21:13

#126

smulpaj01 skrev 2017-12-30 19:13:34 följande:

Oj, ja det är nog totalt omöjligt att inte förstå din bonus syn på dig. Stackars unge

Stackars barn kan jag hålla med dig om, som inte förstår sin egen roll i familjen. Allt ska tyvärr handla om henne i alla situationer. Konstigt att min andra bonusdotter lever i en sund familj och inte hennes syster, kanske twilight zone?

Men antar att jag som elak styvmor valt ut den bästa dottern och sen helt och hållet mobbat ut den andra, bara för att jag är så elak. Tänkte att när jag blev styvmor skulle jag verkligen bli den där elaka bara för att jag blev styvmor

Nån pratade om "styvmoderns gyllene regler", men jag är ju även mamma! Då ska jag alltså ha någon annans mammas regler åt mina barn? Sjukt..

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 2 Jan 07:43

#130

Anonym (Värdelöst) skrev 2018-01-02 01:22:56 följande:

Ingen ska utplåna nån utan tvärtom!! Hon ska vara lika prioriterad som sina övriga syskon. För min son så är det så att hans pappas nya bebis som är 2 månader har eget rum men min son får sova på en madrass när han är där, vilket leder till att han helst inte är där. Hade detta bonusbarn fått uttrycka sig i tråden så hade det nog kommit fram en annan sida än den som TS uttrycker, nämligen att hon gjort allt perfekt men att barnet ändå inte vill vara där. Det är ju uppenbart ljug!

Vi exkluderade henne från ett rum, inte exkluderade henne från oss. Då skulle hon ju inte ha varit välkommen hem under jul. Detta rum hände alltså EFTER hon SJÄLV VALT BORT VÅRT HEM. Vad med det är det du inte begriper? Din upplevelse är inte vår, beklagligt det som är för dig, men håll din aggression i schakt. Eller starta en egen tråd vetja! Om du har läst på innan dina utbrott så hade du fått med dig hur mycket jag har försökt och kämpat med detta. Ja barnet skulle ha en helt annan syn i denna tråd, precis som du säger att hon inte har gjort nåt, ja. Att vi varit jäkliga, för vi har regler. Hennes mamma har inga regler. Jag har åsidosatt mitt eget barn för detta barn. Men det är väl uppenbart ljug.

Anonym (Värdelöst) skrev 2018-01-02 01:18:26 följande:

Men hon är BARNET och bonusmamman är den vuxna!!! Om min son fick välja själv så skulle han aldrig träffa sin pappa. Och det är för att han känner sig sviken av sin pappa!!! Så är det antagligen med detta barnet också och därför har hon dragit sig undan. Då kan man ju inte sluta kämpa. Blir helt förskräckt över era resonemang!

Hon känner sig sviken av sin pappa pga att hon inte fått sina viljor igenom och framförallt den största viljan, att få bo ensam med pappan. Detta kunde ju givetvis inte pappan gå med på. Så ja i hennes värld är detta svek. I en normal värld är det helt befängt att välja bort familj mot familj. Ingen vettig gör så. Men uppenbart ljug det med kanske!

Anonym (Värdelöst) skrev 2018-01-02 01:15:03 följande:

Att du ens skriver att ni har exkluderat henne är rent vidrigt!!!!

Min son har det så hos sin pappa och jag får KÄMPA för att de ens ska ha en relation. Hans bonusmamma är hemsk och styr och ställer och han känner sig aldrig välkommen där och därför vill han heller inte vara där.

Du borde jobba på att få dit barnet istället för tvärtom. Ditt sätt att resonera låter riktigt sjukt och kommer sätta spår i både bonusbarnet och dina egna som får agera budbärare. VÄX UPP!!!!

Ja jag tycker verkligen du ska ta ditt eget råd här, att växa upp. Gör du allt för att din son ska ha goda vibbar hos sin pappa? Håller du den här högst omogna attityden och barnsliga utbrott i schack inför din son? Om inte, förstår jag att han inte vill åka!

Mina barn pratar med mig, du skulle prova. Du anar inte vad mycket du skulle få veta

det gäller att ha en god och nära relation till sina barn, på så vis lyckas man även att inte projicera ner sin egna ilska på barnen, utan man lyckas att prata med varandra. Man lyckas även att gott samarbete med barns andra föräldrar. Min bonusdotters mamma är lite som här, projicerar ner allt ont hon tycker och vill inte dottern behöver inte dottern! Det gör henne glad över att vara den bästa föräldern, men är absolut inte sen med att snyfta inför andra hur dålig pappan är...... Genomsyrande egoistisk och manipulativ.......

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 2 Jan 09:50

#132

Anonym (Henrik) skrev 2018-01-02 08:21:32 följande:

Att läsa TS inlägg i den här tråden och hur hon bemöter personer som tex "Eyna" och anonym (värdelöst) gör det ju omöjligt att tro att hon med sin attityd skulle ha haft något att göra med att mannens dotter valt att inte besöka sin pappas hem. Maken till balanserad person med självinsikt och ödmjukhet som TS uppvisar i de inläggen får man faktiskt leta efter!

...detta inlägg kan innehålla spår av ironi

Suck..

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 2 Jan 10:38

#134

Anonym (Värdelöst) skrev 2018-01-02 10:05:55 följande:

Jag pratar jättemycket med båda mina barn. Min sons pappa säger till honom att han är välkommen att sova där om han vill men då får han sova på en madrass, vilket han vet att sonen inte vill och då slipper de ha honom där. Hans bonusmamma har ogillar både mig oh sonen från första början. Så verkar det ju inte vara för dig iallafall och det är ju positivt. Jag är ingen sur biomamma som får utbrott men jag triggas igång när jag läser det du skriver. Det är klart att ett barn inte ska få bestämma över sin förälder men nu har hon inte ens ett rum hos er och därmed har ni ju stängt dörren helt ifall hon skulle tänka om och ändra sig. Jag har barn m två

Olika pappor och min dotters pappa skulle aldrig åsidosätta henne. Vi har en superbra relation och jag och hans nya fru är vänner. Vi var till och med på deras brölllop och firade jul ihop. Som ett gäng goda vuxna. Och barnen tycker om det. Det skulle aldrig gå med min sons pappa och tjej. Han prioriterar sin nya familj och min son mår jättedåligt över det. Jag har aldrig pratat illa

Om pappan eller bonusmamman inför honom, för så gör man inte. Och han har berättar väldigt mycket för mig om hur det är hemma hos pappan. Mycket tjafs och hon bestämmer, han kallar henne för häxa, och pappan är supermesig och kan inte säga ifrån och stå upp för sin son. Det är tragiskt. Men man kan inte bestämma över andra vuxna. Hoppas det ordnar sig för er tillslut.

Varför ska jag tro på det du skriver? När du skriker att allt det jag säger är ljug? Lika gärna jag kan ju säga att de personer du pratar om skulle ha en helt annan uppfattning än dig, att det skulle låta helt annorlunda än det du beskriver. Men helt plötsligt har inte du eller din son gjort nåt? Fast du skriker till mig att jag absolut inte kan påstå att jag är oskyldig, fast det är just det du själv säger. För mig är det stora motsättningar. Jag vet ju bäst i vad som sker och skett i mitt liv, du vet bäst i ditt och blir upprörd just nu över att jag inte bara kan ta dig på orden. Precis så känner jag, säger jag att jag har kämpat och säger jag att flickan verkligen HAR problem så är det för att jag vet det om mitt eget liv och inte du eller nån annan här. Precis som du och din story här, jag tror trots allt på dig och tycker det är ytterst beklagligt. MEN skyll inte allt på exets nya fru! Varför gör alla så jämt?? Oavsett har inte ditt ex nån skyldighet gentemot just dig, och att deras dynamik inte är som eran var kan du inte haka upp dig på. Bor din son vh eller vv? Oavsett kan jag definitivt hålla med om att ett barn verkligen ska ha en säng! Här VISSTE vi att denna dotter inte ville sova här, eller ens vara här, så VARFÖR skulle vi då hålla ett tomt rum medan vår femåring får bo i vårt sovrum? Berätta det för mig! Hålla ett tomt rum för eventuella övernattningar, som denna dotter klargjort för alla, inte kommer att ske. Nåt som pappan gav chansen INNAN han överlämna rummet i HANS EGET HUS till sitt andra barn, som faktiskt inte har bett om systerns hat. Vet du vad hon skrev om sin nya lillasyster i skolan som lärarna hörde av sig om? "Jag älskar dig egentligen men jag hatar att du finns, att du springer runt överallt och inte kan låta mig ha min pappa ifred? Räcker det inte med att dela min pappa med en annan lillasyster redan? En såkallad ny syster som jag hatar och hennes mamma mer än livet själv och då älskar jag mig själv mest. Varje gång dom bråkar önskar jag att dom ska skiljas och hatar pappa mer när han inte gör. De ska bara pussas, äckligt! Jag då? Tack och hej". Att jag kan citera detta är för att det satte sig hårt på oss, i oss. För vi trodde vi hade delat med hennes problem men visst inte. Vi fortsatte kämpa ytterligare. Tills en dag hon skickade via socialt forum minns inte vilket till sin pappa att hon ville ta en paus från vårt hem och när pappan ringde vägrade hon prata skicka sms jag vill inte prata osv. Så höll hon på tills pappan åkte hem till mamman och tog upp just detta om boendet och rummet. Mamman ställde sig bakom flickan när flickan vägrade flytta åter. Då satte pappan ner näven i bordet och talade om att vill hon inte försvinner rummet till oss som faktiskt vill bo där och inte beter oss som primadonnor. Men i folks ögon gör pappor och styvmammor faktiskt aldrig rätt. Här satte han ner näven, shame on him. Innan var han en mes, shame on him. Hur man än gör så gör man ju fel. Det beskriver du ju själv här om din sons styvmamma och mes till pappa.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 2 Jan 12:11

#136

Fru Nyckelpiga skrev 2018-01-02 11:23:55 följande:

Ja, som jag förstår, så är det besvärlig sits det här. Har läst dina inlägg och förstår varför du är upprörd. Tänkte bara svara din fråga här: JA, hon kom hem bara för att få julklappar! Självklart. Och ev kolla läget lite. Hon visste om att hon skulle få en julklapp och hon var nyfiken vad de andra skulle få. Ev har hon blivit även tillsagd av sin mor att hämta julklapparna hos pappan. Och så betraktas julen som försoningstid- hon visste om att hon inte skulle få skäll av er. :-P

Hon är en tonåring och testar. Det är just det du ska förhålla dig till. Var vänlig och bestämd. Ditt hus dina regler. Ha inga förväntningar alls.

Att din man fixat julklappar till henne är ju inget konstigt. Det är hans uppgift att hantera sin dotter oavsett. Du kan luta dig tbx och se på vad som händer. Bry dig mindre om henne för din egen skull! Gör henne inte till ditt problem!

Inget avkall på bekostnad av hennes syskon. Barn i 16års ålder i vanliga skilsmässohem väljer att bo hemma mer hos en av föräldrarna- oftast väljer de ut det bofasta hemmet av rent bekvämlighetsskäl. Hon valde mamman, (mamman vill självklart ha henne hos sig så länge hon inte helt spårar ut där.)

Absolut inga konstigheter. Ni ska dock inte låta henne styra hemma hos er, ha utbrott eller spela dramaqueen. Ta det lugnt och låt få se vad som händer. Snart är hon myndig (därmed inte sagt att de blir mindre krävande för det! Jag menar barn i allmänhet) Hon har ju redan haft en hemlig pojkvän - det kanske blir bra det här. Låt hennes mamma ta hand om det också, hon behöver inte prata om det för er. Bry dig mindre, som sagt!

Det finns barn som manipulerar för att få sin vilja genom. Och det finns vuxna som manipulerar sina barn för att få barnen göra som de vill. Vad vill hon egentligen och vad vill hennes mamma?

Ibland hjälper det att bråka eller prata ut. Ibland inte. I det här fallet så låt bara tiden gå....

Ja jag är helt övertygad om det ju mer tiden går. Tog faktiskt upp detta med min man igår, frågade honom rakt ut vad hans dotter egentligen vill och att det känns som om hon bara var ute efter julklappar. Det är klart att han köper julklappar till henne, men trodde att han skulle ge det till mamman att ge på julafton. För varför har man "ångest" ett helt år över att vistas här, helt plötsligt kan man sitta och äta julmat och mysa framför tvn (medan man tittar på klockan). Inte det minsta intresse över nån i familjen. Han sa då att denna sk ångest såklart inte är ångest utan en ytterst usel ursäkt till att få bo där man får göra som man vill. Mamman har inga restriktioner kring övernattning och umgänge med pojkvännen, medan pappan sa att det skulle han ha haft och det vet både dotter och mor.

Vad mamman vill i det hela är att vara dotterns bästis och bästa föräldern. Till en början var mamma och min make goda vänner och jag hade inga problem att umgås med dom båda, alla under samma tak. Blev en hel del fika och faktiskt även nån fest ihop. Fram tills mamman fick gränser.. Tro mig, allt förändrades då, precis allt. Mamman börjar ogilla mig, att barnen kommer hem till henne med alla roliga och trevliga historier om mig, med mig. Allt jag köpt och gjort osv. Hon började köra över mig, exempelvis om jag tyckte att vi skulle köpa cykel åt hennes barn hann hon och hennes mamma före. Då ville ju inte barnen ha nån mer cykel sen givetvis, så cyklarna blev stående. Inte bara det. Även ytterkläder, skor, kläder, skolväska blev liggandes. Många gånger. Mer och mer blev tuff motvind. Mamman gillade ju inte att hennes livlina blivit så lycklig och ersatt av någon. Han hade ju varit henne behjälplig i så många år, ungkarl och utnyttjad till barnvakt åt hennes nya barn. Som faktiskt kallade min make för pappa Hans och ibland när vi var där på fika tyckte hon att pappa Hans skulle göra kvällsmat åt detta barn. Hon kunde även ringa mitt i nätterna och kräva skjuts, ibland ringa helt apropå och snyfta om förlusten av en bra kaffekompis osv. Så det jag gjorde då var att kräva fokus på rätt kvinna av min man, att sätta gränser. Han var tvungen att välja var han ville satsa sin tid, i mig och min familj eller hennes. För hon gick så över gränserna. Hon bjöd ofta in honom till hennes släktkalas, men glömde mig. Bakade tårta åt honom på hans födelsedag och skyllde på barnen. Köper även present vid detta tillfälle. Osv osv. Så hon börjar utveckla bitterhet mot mig och maken och manipulerar sina barn i att vara bästa föräldern. Många gånger de tyckt och uttryckt att mamma är bäst osv. Dottern vill att pappan och mamman ska bli tillsammans igen och anser att jag förstört det hoppet för henne.

Jag ska försöka att inte göra henne till mitt problem. Försöka koppla bort så mycket som möjligt och faktiskt låta maken själv ha med dottern att göra. Olika sammanhang. När hon tar studenten exempelvis får han själv gå på det osv. Förstår att jag nog måste hålla mig i bakgrunden och skulle gjorts mer av för länge sen. Men jag har ett stort hjärta och vill alla väl, min make brukar säga att det blir mitt fall. Vill inte lämna någon utanför och helst hjälpa alla fattiga jag kan. En gång köpte jag matkassar till en barnfamilj som utnyttjade tjänsten. Man blir lätt naiv med ett gott hjärta. Så därför tror jag att jag gjorde för mycket som stack för mycket i andras och dotterns ögon. Den andra dottern sa förra året att hon vill så gärna kalla mig mamma men får dåligt samvete för sin mamma då. Vem säger ens så om inte mamman kör med dåligt samvete? De har även berättat att mamman sagt till dom hur ledsen pappa gjort henne och börjar gråta. När hon lagt på telefon börjar hon gråta dom frågar vem hon pratat med och hon säger er pappa. Min make kom även in en gång när hon pratade skit om honom till hennes familj, hon erkände senast förra året och sa att hon slutat med det.

Ska inte bry mig och bara fortsätta med mina regler som du säger.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 2 Jan 17:16

#138

Anonym (Värdelöst) skrev 2018-01-02 16:04:05 följande:

Jag förstår att det gjorde fruktansvärt ont att läsa det hon skrivit om sin syster. Men det jag tänker på är att hon uppenbarligen mår väldigt dåligt över situationen och borde få stöd och hjälp. Oavsett så är hon ett barn om än ett stort barn. Tjejen verkar ha svårt att hantera sina känslor och verkar känna stor svartsjuka mot syskonen. Men att liksom räkna bort henne blir ju bara ett ytterligare avståndstagande. Jag förstår er också då man blir matt av att kämpa med konstant motstånd. Kanske behöver ni iallafall tydliggöra för henne vad som gäller. Typ: vi respekterar att du inte vill vara här just nu men du är välkommen hit när du vill. Så att hon vet att er dörr står öppen även om hon inte vill komma.

Fast vi räknade ju inte bort henne direkt, och här är alla barn lika viktiga. Vad skulle vi säga åt vår femåring? Nej vi håller på det rummet medan din syster som aldrig pratar med dig eller oss har det bekvämt hemma hos sin mamma. Men du får inte ha det bekvämt hos din mamma. För du förstår att du är inte lika viktig. Varför? För att du inte är ett skilsmässobarn. Vi kan tyvärr inte åsidosätta henne, särskilt inte efter att jag gjorde det med min andra dotter och det bara blev värre! Så det spelar ingen roll hur man tillmötesgår henne, hon bara trampar över oss. Kan inte acceptera det och tycka att det är okej.

Men jag kan hålla med dig att vi nog måste hitta en lösning i hur vi ska göra med det klargörandet utan att ge bort vår femårings rum. Vi har pratat om det och som det är nu har vi en tältsäng i hennes biologiska systers rum för henne, och det vet hon ju men för övrigt finns ingen plan då hon ju varit så bestämd med det och vi tillslut sa till varann att vi har fler barn, dags att ge vår energi till dom nu och börja må bättre som förälder, bättre självförtroende i det. Ja vi får se vad vi kommer fram till.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 3 Jan 07:52

#140

Fru Nyckelpiga skrev 2018-01-03 01:42:48 följande:

Toppen! Och ni ska självklart inte ge bort 5åringens rum! Vad är detta för trams!

Vissa barn klarar inte av stora förändringar i sitt liv (typ en förälder som gifter om dig, nya syskon, olycklig omogen biomamma mm.) och det är INGET FEL att låta flickan bo hos sin mamma.

Alla barn vill inte byta bostad vv. Vissa barn vill ha uppmärksamhet 24/7 och om det finns en möjlighet till det hos mamman - varför inte låta flickan bo där i lugn och ro utan dåligt samvete?

Pappan kan träffa sin dotter någon annanstans - i stan och fika, som vuxna människor gör, Hon är 16! En stor tjej och kanske mår hon bättre så - att inte behöva träffa sina småsyskon (som hon ogillar). Dessutom har hon ju även ett litet syskon hemma hos sin mamma också. Kanske lättare där att knyta an och det räcker ju.

Alla syskon behöver inte umgås med varandra till varje pris. Ibland kan det vara rent av skadligt - om t ex en storasyster hatar sin lillasyster och visar det öppet.

Ts, du behöver verkligen avstånd och lugn och ro. Koncentrera dig på dina egna barn, eller de barn som vill det. 16åringen har sina egna föräldrar. Låt de lösa sina problem själva.

Ibland blir det inte som man tänkt sig-den inkluderande big happy family uteblir. Då får man väl gilla läget och göra bästa av situationen. Hon vill inte ha ngn styvmamma- backa vackert och bli pappas fru istället.

Det finns de i detta forum som tycker att jag är helt vedervärdig som gav min femåring ett tomt rum i mitt eget hus, för det rummet var ju min makes dotters rum. Då ville jag inte ha med dottern att göra, elak styvmor i egen hög person och alla kunde förstå hur alla rykten om elak styvmor uppstår eftersom jag gjorde som jag gjorde. Sen att de andra barnen i huset existerade också fanns inte på kartan, för det var den här dottern som mådde dåligt och vi skulle ta och ruska om oss och fatta hur vi håller på och helst skulle vi skiljas också. Att vi har en gemensam hör inte hit, hon räknas inte för hon kom inte först. Ja det här gamla vanliga tugget om styvfamiljer, hur man inte ska bry sig om nya barn. Så det är tramset om rummet. Det är nu vår femårings rum, eftersom hon är minst lika viktig.

Det är ju som du säger endel vill ha 24/7 uppmärksamhet, och faktiskt styvdottern är sådan att hon klarar inte av att dela uppmärksamhet med syskonen och ville inte eller kunde inte sitta ihop med syskonen nere i köket exempelvis, om hon satt med sin pappa själv och nån av de kom eller jag så gick hon upp på rummet. Ville inte vara med i nåt som hela familjen gjorde, om hon inte var tvungen. Såhär var livet, inte de första åren men sen så blev det såhär i flera år. Mycket riktigt, mycket bättre för pappan att hitta på nåt med dottern på egen hand och det är just vad han gör på senaste månaderna när hon började prata med honom igen, han har åkt iväg på pizza dejter osv. Jag uppmuntrar honom och stöttar honom i det. Mig hälsar hon inte ens på på stan. Så mer och mer har jag distansierat mig från henne, men ibland är det svårt att inte bry sig. Men mitt sätt är att inte ställa frågor för då slipper jag bli engagerad och komma med input. Hon var ju ändå en gång mig nära. Så absolut, jag tänker engagera mig i de barn som vill! :)

Jag tror att dottern aldrig kommer över sina föräldrars skilsmässa, vilket gör mig lite konfunderad då hon inte ens kommer ihåg då hon bara var två! Tror hon var påväg att bli tre, hennes biologiska var precis nyfödd. Sjuka är att hennes mor var den som separerade för att hon träffade en ny. Men det är jag som är boven? Jag träffade ju hennes pappa flera år senare. Iof gillade hon ju inte mammas kille, det var när det tog slut hon mer och mer drogs från oss och till mamma, bland annat. Mamman blev mer eller mindre bästis efter det uppbrottet.

Men nu ska jag bannemig bara vara pappas fru och mamma åt mina och styvmor åt mitt minsta helt utan massa onödigt drama

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 3 Jan 17:38

#142

Ess skrev 2018-01-03 16:08:00 följande:

Varför jobba för att barnet ska komma om man inte ens gillar det?

Då är det bara skönt så länge det håller sig borta.

Föräldern är ju den som troligen vill träffa sitt barn, och får ta det jobbet.

Ja som igår när hon inte ens ville hälsa på mig i kön och så ska vi bo under samma tak och jag ska kämpa för nåt som jag mår jättedåligt över? Hmm. Nä man kan inte bli behandlad hur som helst bara för att man är vuxen. Det dög att sitta under juldagen och få pengar? Men inte hälsa i kön? Jag har sagt till maken nu att vill hon flytta till honom igen så löser vi det genom delade bostäder vv. Han sa klart och tydligt nej till det, han tänker inte ha barn boendes hos sig som dikterar såna villkor. Särskilt inte efter att han har suttit i otaliga möten kring och om detta för att hitta lösningar och dragit iväg ungen till tre olika kuratorer, haft särskilda regler för henne, haft egentid, pratat med henne om det men till trots har ingenting funkat. Då tänker han definitivt inte gå med på det. Som han sa, hon kommer alltid vara viktig för honom men inte så viktig att hans övriga familj kommer till skada och blir för evigt bitter på henne. Nej han vill då istället bibehålla en relation och jobba på det på andra sätt. Hon måste inte bo hos honom för att han måste bry sig om henne som han sa. Han är väldigt bestämd i detta nu och blev faktiskt lite arg på mig att jag vill skiljas åt pga dikterande barn . Han säger att hennes största problem är äganderätt och det måste hon få hjälp med. Tyvärr har han ingen talan i det längre så han kommer jobba kring det och försöka att inte inkludera mig i deras umgänge.

Anonym (Olivträd) Trådstartaren

Äldre 3 Jan 18:29

#145

K grrl skrev 2018-01-03 18:10:38 följande:

Men alltså hallå, det är ju DU som dikterar villkoren om du säger att du vill ha separata boenden om hon vill bo tillsammans med er! Där tappade du precis all eventuell trovärdighet du haft...

Nja snarare din trovärdighet..

Styvbarn kommer helt plötsligt hem under julen!

INNEHÅLL