Nu är det två dagar kvar till vul. Vill inte få dåliga besked, hur ska man orka göra om allt i så fall??
Hur mår ni? Jag går in i vecka 9 (8+0) imorgon..
Ultraljudet idag gick super bra. Vi fick se en liten en med ett hjärta som slog starkt och fint. BF 1/6 så beräkningarna stämmer än så länge - är i vecka 8+4 idag. Lyckan är obeskrivlig, var lite orolig då jag igår blödde lite men enligt läkarn idag så var de bara från slidan då mina slemhinnor är så sköra. 17/11 ska vi träffa barnmorskan <3
Grattis till er andra som också fick bra besked idag.
Hej! Har följt den här tråden sen den skapades och har även läst "vi som börjar med ivf hösten 2017" under flera månader. Nu först är jag redo att börja bidra själv.
Började med IVF i nov/dec förra året. Första försöket fick jag ett insatt men inget till frysen. Andra sprutomgången fick jag ett insatt och en blasto till frysen men inget fäste. På grund av klinikens öppettider och dålig tajming med min mens tog de två omgångarna hela våren. Hann ej påbörja den tredje sprutomgången innan sommaren (kliniken var stängd hela sommaren) vilket jag tyckte kändes oerhört jobbigt då men som nu i efterhand känns bra. Körde igång igen i slutet på augusti med sprutor och sommarledigheten måste ha haft god inverkan på mig för den lilla 3-dagars jag fick tillbaka är fortfarande kvar där inne och till på köpet fick vi hela 4 embryon till frysen. Wow! Trodde verkligen inte mina ögon när jag tog testet. Första gången någonsin jag är gravid nu. Vi har försökt i nästan precis 3 år och varje månad har varit ett värre nederlag än den tidigare. Har väl aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv som under de senaste åren på grund av detta. Ja, ni vet ju precis vad jag menar.
Var på ultraljud förra veckan i 8+2 och såg ett hjärta som tickade. Hade inte vågat ta ut någonting i förskott så det var så mycket spänning som släppte där och då att lyckotårarna aldrig ville sluta rulla. Nu i vecka 10 (9+2) och jag vågar väl inte slappna av helt riktigt än men fan vad underbart att ha fått komma så här långt ändå efter allt slit.
Verkligen ett stort grattis till alla här i tråden! Hoppas vi får följas åt hela vägen till maj/juni.
Grattis, härliga nyheter! Skönt med lugnande besked om blödningarna.
Vi har berättat för mina föräldrar, min syster och min sambos dotter. Dem andra väntar vi lite med att berätta till, allt känns fortfarande så nytt och vi vill hinna smälta allting själva först. Är så orolig att ngt ska gå fel och vill inte behöva informera om ett eventuellt missfall om ni förstår. Men efter besöket på mvc 17/11 så kanske allt känns på ett annat sätt :)
Privat i vecka 11. Tyvärr spelar det ingen roll att bebisen är frisk för jag är inlagd med skyhöga infektionsvärden och bebisen måste ut om jag ska klara mig. Extrem otur och väldigt ovanligt ????
Hej har legat lite lång här på tråden ett tag, har helt enkelt inte orkat annat än jobb och det privata hemma. Det enda jag tänker på är att lillakrypet ska må bra inne i mig, men oron finns där hela tiden och kan inte släppa de :( Vi ska till MVC på inskrivning nästa vecka på fredag, är då i vecka 11+6 och tycker de känns så sent?
Var precis hos BM och skulle lämna prover. Fick ta ett UL eftersom jag har varit osäker hela tiden. Graviditeten har avstannat runt vecka 8. Måste ha hänt direkt efter VUL 8+2. Vet inte hur jag ska känna. Är bara chockad.
Ni som har varit med om detta tidigare. Vad händer nu? Allt känns luddigt och tror de sa att jag skulle få samtal från gyn?
Hur lång tid tar det innan kroppen är återställd?
Jag ska på inskrivning om två veckor och då är jag i vecka 12+2.. så det känns sent men de hade inga tider tidigare. Samma dag gör jag KUB ultraljud, vi får se hur allt ser ut då!
Jag har fyllt 41 och har nu försökt några år. Ringde kliniken och jag har en ivf behandling kvar som jag har betalat för. Så vi försöker en gång till.