Hjälp mig! Behöver tips om hur jag ska bete mig mot mannens tonåringar.

Vi är inte där än. Just nu så krisar vi extremt pga familjesituationen, skulle jag få ett barn just nu så tror jag att jag skulle bli så överbeskyddande och förbannad på både min man och barnen. Får ta itu med problemet först.

Det kommer skilja så pass mycket i ålder så det kommer inte bli ett problem.

Och när det lilla barnet växer upp och märker att de utflyttade syskonen fortfarande får allt de pekar på av pappa? Inte faan kommer han börja säga nej bara för att barnen flyttat...

Däremellan är barnen jättefina. Just när bristningsgränsen är nådd för mig så vänder dom och blir gulliga för ett tag.

Han är så mesig så jag orkar inte, lagar jag eller mannen tex lasagne och ungarna klöks över det så springer han till respektive barn och tar en specialbeställning.

Just det här exemplet har jag sjukt svårt för. Tycker inte att det är okej överhuvudtaget och har tagit konflikten med honom flera gånger. Beter sig barnen så hos vänners familjer så tror väl folk att dom är helt efter i utvecklingen.

Blir irriterad bara av att tänka på det. Jag satte ett städschema efter att 16 åringen skrek om att det ser för jävligt ut i hemmet (en vattenfläck på badrumsskåpet kan räcka). Slutade med att min man berömmer dom i en hel dag bara för att dom satte sin egen tallrik i diskmaskinen.

Jag borde ha sagt ifrån mycket tidigare, en tuff kvinna hade nog sett varningssignalerna från början.

Får vi barn någon gång så kommer det barnet ha en rätt tuff o rutinerad pappa som låter mig få leka av sig som nybliven mamma. Det är vad jag tror, han är utbränd redan nu bara av att sköta sitt jobb o att vara alla till lags hela tiden.

Han verkar vara extremt olycklig i sitt föräldraskap.

Herregud, vilka bortskämda ungar!!! Om inte din man gör något åt saken så tycker jag att du ska gå!

Låter som helt normalt beteende för ouppfostrade söndercurlade ungar. Man får de barn man förtjänar liksom.

Förstår inte varför du tar åt av att de klagar över städningen. Säg till dem att vill de ha ett kliniskt rent hus får de städa själv. De är tillräckligt stora för att börja tvätt sina kläder med. Och ta sig runt själv. 14-åringen kan ju behöva skjuts än om ni bor långt bort men den äldre kan köpa en billig moppe eller epatraktor för pengar han får från sitt extrajobb och så lmkan han sedan ta sig dit han vill helt på egen hand.

Du är nog tuff så det räcker och blir över, men man vill ju så gärna att allt ska fungera när nya familjemedlemmar kommer in i bilden, så det blir lätt att man accepterar saker man inte borde för husfridens skull.

Att ta specialbeställningar från ungarna är verkligen helt sjukt. Ät det som bjuds, gå hungriga eller ta en macka.

Är det verkligen så vanligt att vuxna arbetande människor får allt de pekar på fortfarande?
Sen misstänker jag att även det lilla barnet kommer att få vad det pekar på.

Maken klemade bort sina stora barn rätt bra. Han klemar även våra gemensamma, fast inte lika mycket eftersom det inte funkar med barn som bor heltid. Men det är rätt roligt för saker de kan göra när jag är hemma med dem, klarar de absolut inte av när pappa är hemma.
Ibland tycker han det är jobbigt, men då brukar jag bara flina och säga åt honom att det klarade inte dina stora barn heller, och då var de ändå dubbelt så gamla som våra är nu.

Jag har inte haft det fullt så "tufft" men det har funnits utbrott här också om att det tex varit stökigt.. När det inte varit stökigt dessutom. Mannen säger nej men det är alltid ett ja....suck det diskuterar vi ofta, jag säger att fan säg ja på en gång istället för nu vet dom ju att dom inte behöver bry sig när du säger nej. Han hotar med konsekvenser som han aldrig genomför...

I alla fall. Så har jag slutat städa efter hans barn... När dom tex gör kaos i hallen så städar jag runt och låter deras grejer ligga.. Det var enda sättet att visa hur mkt dom drar ner och hur mkt jag faktiskt plockar och städar...

Har du möjlighet att äta på jobbet i så fall skulle jag börja ta med matlåda och äta innan jag gick hem och bara säga att jag har ätit du får laga middag.. Låt helt enkelt mannen laga mat de veckorna barnen är hos er.. Antingen äter du då också eller så innan så slipper du hela middags diskussionen. Ta en promenad och/eller nya hörlurar som du lägger undan efter användning (saker försvann här också) och stäng in dig i sovrummet en stund.... Låt mannen ta allt ansvar för hushållet den vecka barnen är hos er.. Skit i deras kläder mm det är hans ansvar.... Säger dom nåt till sig säger du bara ta det med XX

Kanske börja gå på gym efter jobbet så slipper du höra en del av tjafset..

Kan hända att det han behöver är att märka att han faktiskt står där helt själv, det är hans ansvar att se till att antingen tvätta själv eller få barnen att göra det.

Vi har sagt att nu när man är 14 får man tvätta själv.. Kommer man med de kläder man haft samma dag till tvättkorgen tvättar vi vuxna men samlar man en hög får man göra det själv.

När mannen äldsta bodde hemma skulle hon Tvätta allt själv men slängde in i tvätten ändå, då sorterade jag ut.. Hon lärde sig nabbt att det var ingen mening för det låg kvar, vägrade tvätta hennes as äckliga trosor...

Försök stänga av när de bråkar, det är svårt jag vet men jag har lärt mig att stänga av alt gå undan när det börjar tjafsa för att helt enkelt inte bli irriterad. Det är betydligt lugnare hemma nu och sambon har lärt sig att dra gränser... Dom har en dag var de ska sköta vissa saker i hushållet.. Hans ena slarvar då skjuts det upp för de andra tills antingen hon eller pappan gör det för de andra ska inte behöva göra extra för att hon slipper undan... Man måste dra en gräns helt enkelt.. Inte kul när det ska ha dammsugits på måndag och på torsdag fortfarande inte är gjort... Men jag är ingen hushållerska... Kan inte pappan få barnet att göra sina sysslor får han göra sysslorna istället. Jag kan ta på inneskor