Inlägg från: Anonym (Galen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Galen)

    Hjälp mig! Behöver tips om hur jag ska bete mig mot mannens tonåringar.

    Först och främst så önskar jag inga påhopp som handlar om att jag är en elak styvmorsa. Den diskussionen finns i så många andra trådar så ber om att få slippa den här.

    Lever iallafall sen några år tillbaks med en man som har två barn som bor här vv. Har fungerat skulle jag säga av en orsak och det är att jag har varit mesig och aldrig sagt ifrån.

    När vi träffades så var den ena i nedre tonåren och den andra ett barn. Vi fick en bra kontakt från början och jag är accepterad. Däremot så har jag med åren blivit mer och mer uttömd på energi efter varje vecka barnen är här.

    Min man och hans ex fru verkar inte alls ha brytt sig om regler och rutiner för barnen. Ljudvolymen här hemma är hög. Det skriks ifall maten inte står på bordet, ifall det inte är kliniskt rent hemma (ingen av dom bäddar ens sängen o sätter i diskmaskin), skriks om inte favoritkläderna är tvättade, skriks om man inte kan skjutsa. Det skriks skriks skriks skriks skriks HELA dagarna här hemma. Det är inga små barn vi talar om heller utan det är en 16 och 14 åring.

    Jag orkar inte längre med det här. Har sagt till min man att det endast är han och exfrun som tycker att detta beteende är okej för ingen annan gör det.

    Han ber mig att ha förståelse. Har haft förståelse i år utan att ha sagt halv sju.

    Ska det vara så här? Är det helt normalt?

  • Svar på tråden Hjälp mig! Behöver tips om hur jag ska bete mig mot mannens tonåringar.
  • Anonym (Galen)
    sextiotalist skrev 2017-09-12 13:42:23 följande:
    Jag hade nog övervägt att flytta till något eget. Jag hoppas verkligen att det är din sambo som passar upp dom, är det inte det, så skulle min första steg vara att lämna över allt detta till sambon
    Jag tvättar, lagar mat och städar men det gör min man också. Men visst gör jag mer än vad jag behöver. Det hade inte varit nåt problem om harmonin fanns men den existerar inte den veckan som de är här.

    Att flytta isär är inget alternativ just nu.
  • Anonym (Galen)
    LFF skrev 2017-09-12 13:51:51 följande:

    Noise cancelling hörlurar kopplade med blåtand till telefonen och bra musik i så slipper du skrikandet Flört

    I övrigt, låt bli att göra något alls som har med barnen att göra och överlåt allt det till deras pappa. Skjutsa, tvätta, laga mat etc. Säg som det är, så länge de inte kan uppföra sig som normala människor vill inte du lyfta ett finger för deras skull. 

    Man behöver inte vara tyst som en mus, men man behöver för den sakens skull inte skrika. Har ni gemensamma barn? Är han lika flat med dem i så fall?


    Där har du en sak, brukade ha på mig hörlurar men alla har försvunnit. Borta! Men ingen har förstås lånat dom eller rört mina hörlurar.

    Jag skjutsar inte och jag har slutat upp med att passa upp på dom men likväl så lever jag med det.

    Vi har inga egna barn, har avvaktat lite eftersom jag har bytt jobb. Skulle vi få ett gemensamt barn så skulle denne bli uppfostrad och det tycker min man också. Dock så tycker han synd om sina barn som fått uppleva en skilsmässa, skilsmässobarn ska man vara mer försiktiga med enligt honom.
  • Anonym (Galen)
    Anonym (ärlor) skrev 2017-09-12 14:19:53 följande:
    Ärligt talat fattar jag inte hur vissa kvinnor går igång på män som är så uppenbart värdelösa föräldrar. Så oattraktivt med en pappa som inte är pappa och tar ansvaret fullt ut.

    Vem orkar bo med tonåringar som skriker på det sätt du beskriver. Har de inte fått någon fostran alls under sin uppväxt? Är din man normal i övrigt, klarar han av att jobba, föra ett normalt samtal? Eller är han flat och mesig i alla sammanhang?

    Inga regler och rutiner? Alltså inga alls?? Och vilka tonåringar gnäller över att det är ostädat eller att maten inte är klar? Brukar väl vara tvärtom? Tonåringarna har en hög tröskel för när de upplever att det är ostädat och maten kommer långt ner på listan över viktiga aktiviteter.

    Pappan har verkligen skapat märkliga tonårskonstellationer här. Och de är hemma hela dagarna också? Och skriker på er hela tiden för att ni inte städat så det är kliniskt rent??
    Går inte igång på det här, är det något som har falnat med tiden så är det min attraktion och respekt till min man. Han är flat och livrädd när någon av hans barn blir minsta lilla upprörd över nåt helt normalt. Hans flathet gör mig otrygg.

    Det där med att det är stökigt och att maten smakar skit tror jag har kommit från hans väldigt bittra exfru eftersom så lät dom inte förr. Känns så tråkigt att det ska vara så, känner verkligen att dom springer till sin mamma och snackar illa om mig för att hon ska må bättre.

    Äsch det blir för mycket att diskutera o berätta allt. Just nu är jag så less.
  • Anonym (Galen)
    LFF skrev 2017-09-12 17:01:45 följande:
    Vilket tram! säger hon vars föräldrar separerade nä rhon var 2 år gammal. 

    Barn med skilda föräldrar behöver regler precis lika väl som andra barn. De behöver inte särbehandlas och få sin vilja igenom jämt bara för att de inte lever i en kärnfamilj! 

    Och hur tänkte han sig då att det skulle vara om det är skilda regler för halvsyskonen (som får som de vill) och ert lilla gemensamma barn?
    Vi är inte där än. Just nu så krisar vi extremt pga familjesituationen, skulle jag få ett barn just nu så tror jag att jag skulle bli så överbeskyddande och förbannad på både min man och barnen. Får ta itu med problemet först.
  • Anonym (Galen)
    John22 skrev 2017-09-12 17:14:07 följande:

    Du ska inte ha förståelse, han och exfrun borde ha uppfostrat slynglarna från första stund. Förstår mig verkligen inte på fäder som håller på och tofflar för sina egna skitungar. Hade min son uppfört sig sådär hade han kommit hem till ett tomt rum samtidigt som Cancerfonden blivit några tusenlappar rikare.

    Du borde däremot ha sagt till för länge sedan.


    Däremellan är barnen jättefina. Just när bristningsgränsen är nådd för mig så vänder dom och blir gulliga för ett tag.

    Han är så mesig så jag orkar inte, lagar jag eller mannen tex lasagne och ungarna klöks över det så springer han till respektive barn och tar en specialbeställning.

    Just det här exemplet har jag sjukt svårt för. Tycker inte att det är okej överhuvudtaget och har tagit konflikten med honom flera gånger. Beter sig barnen så hos vänners familjer så tror väl folk att dom är helt efter i utvecklingen.

    Blir irriterad bara av att tänka på det. Jag satte ett städschema efter att 16 åringen skrek om att det ser för jävligt ut i hemmet (en vattenfläck på badrumsskåpet kan räcka). Slutade med att min man berömmer dom i en hel dag bara för att dom satte sin egen tallrik i diskmaskinen.

    Jag borde ha sagt ifrån mycket tidigare, en tuff kvinna hade nog sett varningssignalerna från början.
  • Anonym (Galen)
    LFF skrev 2017-09-12 21:55:59 följande:
    Och när det lilla barnet växer upp och märker att de utflyttade syskonen fortfarande får allt de pekar på av pappa? Inte faan kommer han börja säga nej bara för att barnen flyttat...
    Får vi barn någon gång så kommer det barnet ha en rätt tuff o rutinerad pappa som låter mig få leka av sig som nybliven mamma. Det är vad jag tror, han är utbränd redan nu bara av att sköta sitt jobb o att vara alla till lags hela tiden.

    Han verkar vara extremt olycklig i sitt föräldraskap.
  • Anonym (Galen)
    Söder73 skrev 2017-09-13 00:25:44 följande:

    Herregud, vilka bortskämda ungar!!! Om inte din man gör något åt saken så tycker jag att du ska gå!


    Idag var ingen bra dag ska jag tala om.

    Jag börjar känna mer och mer att jag aldrig i livet skulle vilja ha barn om föräldraskap ska vara på det här viset.

    Kommer hem och möts i dörren av skrik om att jag på något sätt har kastat bort favvo plagget. Min man skriker stressat i bakgrunden VART ÄR DET?????????? Där kom tårarna och har inte slutat gråta än.

    Jag orkar inte mer!!!!!
  • Anonym (Galen)
    Anonym (bb) skrev 2017-09-13 00:39:05 följande:

    Låter som helt normalt beteende för ouppfostrade söndercurlade ungar. Man får de barn man förtjänar liksom.

    Förstår inte varför du tar åt av att de klagar över städningen. Säg till dem att vill de ha ett kliniskt rent hus får de städa själv. De är tillräckligt stora för att börja tvätt sina kläder med. Och ta sig runt själv. 14-åringen kan ju behöva skjuts än om ni bor långt bort men den äldre kan köpa en billig moppe eller epatraktor för pengar han får från sitt extrajobb och så lmkan han sedan ta sig dit han vill helt på egen hand.


    Jag tar åt mig för de är tre mot en. Det orkar inte människor i längden och jag vet inte vem som kom på den idéen om att en ingift styvmorsa skulle orka det heller.
  • Anonym (Galen)
    John22 skrev 2017-09-13 05:35:00 följande:
    Du är nog tuff så det räcker och blir över, men man vill ju så gärna att allt ska fungera när nya familjemedlemmar kommer in i bilden, så det blir lätt att man accepterar saker man inte borde för husfridens skull.

    Att ta specialbeställningar från ungarna är verkligen helt sjukt. Ät det som bjuds, gå hungriga eller ta en macka.
    Jag tycker också det och det är så jag är fostrad själv men har bestämt mig för att inte göra ett skit längre.

    Allt jag gör är ändå bara fel. Hämtar jag den ena från ridningen så får jag höra att jag kör sämre än mamma. Har jag lagat paradrätten så är den äcklig och då ska det lagas nåt annat istället. Har jag vikt och strykt deras kläder så är det en skrynkla.

    Det här ovan orkar jag inte med längre. Jag var tuff en gång i tiden men den personen finns liksom inte kvar.

    Jag är helt slut och känner agg mot min man och allt vad hans egna innefattar.
Svar på tråden Hjälp mig! Behöver tips om hur jag ska bete mig mot mannens tonåringar.