Hjälp mig! Behöver tips om hur jag ska bete mig mot mannens tonåringar.

Först och främst så önskar jag inga påhopp som handlar om att jag är en elak styvmorsa. Den diskussionen finns i så många andra trådar så ber om att få slippa den här.

Lever iallafall sen några år tillbaks med en man som har två barn som bor här vv. Har fungerat skulle jag säga av en orsak och det är att jag har varit mesig och aldrig sagt ifrån.

När vi träffades så var den ena i nedre tonåren och den andra ett barn. Vi fick en bra kontakt från början och jag är accepterad. Däremot så har jag med åren blivit mer och mer uttömd på energi efter varje vecka barnen är här.

Min man och hans ex fru verkar inte alls ha brytt sig om regler och rutiner för barnen. Ljudvolymen här hemma är hög. Det skriks ifall maten inte står på bordet, ifall det inte är kliniskt rent hemma (ingen av dom bäddar ens sängen o sätter i diskmaskin), skriks om inte favoritkläderna är tvättade, skriks om man inte kan skjutsa. Det skriks skriks skriks skriks skriks HELA dagarna här hemma. Det är inga små barn vi talar om heller utan det är en 16 och 14 åring.

Jag orkar inte längre med det här. Har sagt till min man att det endast är han och exfrun som tycker att detta beteende är okej för ingen annan gör det.

Han ber mig att ha förståelse. Har haft förståelse i år utan att ha sagt halv sju.

Ska det vara så här? Är det helt normalt?

Först och främst så önskar jag inga påhopp som handlar om att jag är en elak styvmorsa. Den diskussionen finns i så många andra trådar så ber om att få slippa den här.

Lever iallafall sen några år tillbaks med en man som har två barn som bor här vv. Har fungerat skulle jag säga av en orsak och det är att jag har varit mesig och aldrig sagt ifrån.

När vi träffades så var den ena i nedre tonåren och den andra ett barn. Vi fick en bra kontakt från början och jag är accepterad. Däremot så har jag med åren blivit mer och mer uttömd på energi efter varje vecka barnen är här.

Min man och hans ex fru verkar inte alls ha brytt sig om regler och rutiner för barnen. Ljudvolymen här hemma är hög. Det skriks ifall maten inte står på bordet, ifall det inte är kliniskt rent hemma (ingen av dom bäddar ens sängen o sätter i diskmaskin), skriks om inte favoritkläderna är tvättade, skriks om man inte kan skjutsa. Det skriks skriks skriks skriks skriks HELA dagarna här hemma. Det är inga små barn vi talar om heller utan det är en 16 och 14 åring.

Jag orkar inte längre med det här. Har sagt till min man att det endast är han och exfrun som tycker att detta beteende är okej för ingen annan gör det.

Han ber mig att ha förståelse. Har haft förståelse i år utan att ha sagt halv sju.

Ska det vara så här? Är det helt normalt?

Noise cancelling hörlurar kopplade med blåtand till telefonen och bra musik i så slipper du skrikandet 

I övrigt, låt bli att göra något alls som har med barnen att göra och överlåt allt det till deras pappa. Skjutsa, tvätta, laga mat etc. Säg som det är, så länge de inte kan uppföra sig som normala människor vill inte du lyfta ett finger för deras skull. 

Man behöver inte vara tyst som en mus, men man behöver för den sakens skull inte skrika. Har ni gemensamma barn? Är han lika flat med dem i så fall?