Militärt försvar?

Sen när har Sverige varit strikt neutrala?

Någon perfekt neutralitetspolitik existerar inte. Men vi var tillräckligt neutrala för att klara oss från att bli indragna i såväl första som andra världskriget. Ett så småningom någorlunda starkt militärt försvar i kombination med en neutralitetslinje, som alla riksdagspartierna var överens om fungerade i praktiken. Vi slapp krig, även om det var nära ögat vid åtminstone ett tillfälle.
Ett riktigt starkt försvar +neutralitet var det enda politiskt möjliga under kalla kriget. Men frågan är vilket slags försvar och vilket slags utrikespolitik vi ska ha i dagens läge?

Var vi verkligen neutrala under kalla kriget? Hur kunde vi då ha en rätt långt gående samarbete kring allt från material till mineringar och luftövervakning med NATO-länder?

Försvaret blir väl ungefär som idag, Ett skalförsvar baserat på flygvapnet och flottan kompleterat med ett antal mekaniserade förband med förmåga att slå. Sen lite krydda på moset med hemvärn, jägare, amfibier .

Orsaken till att vi inte anslöt oss till Nato var framförallt inrikespolitisk - riksdagspartierna var svårt oense i frågan. Neutralitetslinjen, med hävd från två världskrig, kunde man däremot enas kring.
Vid ett sovjetiskt anfall var riksdagen - med vänsterpartiet som sannolikt undantag - eniga om att Sverige skulle begära Natohjälp. Framförallt ifråga om flygstridskrafter. Statsministrarna Erlander och Palme var ytterst angelägna om Natohjälp till Sverige i en sådan situation.
Den intressanta frågan är inte om vi verkligen var strikt neutrala. Utan om vår förmenta neutralitetspolitik fungerande. Vilket den av allt att döma gjorde.
 

Visst slapp vi krig, det slapp Norge också som Natomedlem och Finland med sitt VSB-avtal.

Frågan är om vår neutralitet var mer än en inrikespolitisk papperskonstruktion. Trode omvärlde, vilket var viktiga, att vi i en krigssituation skulle vara neutrala? Skulle stormakterna lämnt oss i fred om det bröt ut krig? Eller skulle Sovjet anta att vi skulle hjälpa NATO och ge sig på oss ändå trots vår utlysta neutraliteten?

Vetskapen om - eller den befogade misstanken att - Sverige vid ett sovjetiskt angrepp snabbt skulle erhålla militär hjälp från Nato, torde ha haft en starkt avhållande effekt på Kreml vid en krissituation i Nordeuropa.
Sverige hade då en egen armé på ca 800 000 soldater samt världens 4:e flygvapen i storleksordning. En sådan försvarsmakt klarar gott och väl av att avvärja ett angrepp, tills hjälpen från Nato anländer.
Den, som behärskar Sveriges Östersjökust behärskar Östersjön. Vad som framförallt intresserade Sovjet var att Nato inte plötsligt släpptes fram till den svenska Östersjökusten.  
Enligt vår neutralitetslinje skulle detta inte ske, annat än om Warszawapakten först angrep oss. Ur Sovjetisk synvinkel var det således synnerligen klokt att låta bli att anfalla Sverige. Sovjet fick inte frestas att attackera Sverige i "förebyggande syfte" och ställa omvärlden inför fullbordat faktum.  Den frestelsen kunde lätt uppstå, om Sverige under kalla kriget nedrustat sitt efter WWII mycket starka försvar.
Slutsatsen blir nog att vi idag står inför ett försvarspolitiskt vägval. Antingen fortsatt politik syftande till neutralitet i fred, vilket förutsätter en kraftig svensk upprustning och höga försvarskostnader.. Eller också svenskt medlemskap i Nato och lägre försvarskostnader.
Finns ytterligare försvarspolitiska alternativ med någon trovärdighet?

Ytterligare alternativt är ett EU-försvar. Ganska troligt faktiskt nu när Storbritannien lämnar EU och USA:s hållning är osäker. Å andra sidan har Europa inte uppvisat någon större försvarsvilja efter 1945. 

Bäst vore förstås om Sverige skaffade sig ett försvar värt namnet. 110 miljarder om året och återinförd manlig värnplikt. Men genusdagis och dialogpoliser är förstås viktigare.

Vore intressant om debatten lite mer kunde handla om det militära försvarets utformning. De stora arméernas tid kan vara förbi. Är det en mindre armé med mycket pansar och högeffektivt pansarvärn vi behöver? Samt förstås ett starkt flygvapen och en modern marin med robotbestyckade fartyg.

Starkt IT-försvar är förstås ett måste nuförtiden. Förstärkt driftvärn (för el- vatten och infrastruktur) som det hette en gång i tiden. Men AK5:ornas tid är nog inte förbi. OM Sverige ska kunna motstå ett ryskt anfall krävs ett starkt kustartilleri, luftvärn och flotta.