Gravida Dec-17 och stannar kvar på FL

Hur många dagar kvar har ni alla till rul ?

Det började så för mig, sedan blödde jag till och från i 3 veckor (från 10+5 till 13+5) en större blödning och massa små och så färgade flytningar jag kollade upp det 2ggr i mitt fall visade det sig vara moderkakan som delvis låg för och som det blev små bristningar i som blödde, skulle förmodligen växa bort när livmodern blir större. Nu har jag inte blött på 3 dagar så hoppas det betyder att det skett. Är du orolig kolla upp det, jag mådde jättedåligt tills jag fick komma in och se vårt lilla gryn som mådde hur bra som helst och sen när jag vi ul nummer 2 fick svar på vad det var, så jag säger kolla hellre än gång för mycket, du mår inte bra av att vara orolig och då gör inte bebis det heller

Så blev det för mig tidigt i min förra graviditet,stackars mannen ;) vägrade typ ha sex i flera månader efter. Förmodligen ingen fara,slemhinnorna är så sköra nu.

Hoppas att ni får ett underbart bröllop till helgen utan oro.

Jag var hos BM idag för att kolla bla järnvärdet,måste börja äta järntabletter direkt.

Det förklarar en del av tröttheten och huvudvärken. Vägde mig också och väger tydligen fortfarande 70 kg,precis som vid inskrivningen för 6 veckor sen. Inte konstigt eftersom den här bebisen ogillar allt med socker i och gör mamma illamående då :)

Vi hade sex i torsdags och i fredags blödde jag hyfsat mycket. Småblödningar resten av helgen och var övertygad om att det var kört. KUB i måndags som visade en livlig krabat och ett hjärta som slog. Så det behöver absolut inte vara någon fara. Är i 12+5 nu. Lycka till!

Jag har börjat känna fladder. Nån ordentligt bump också. Är i vecka tolv och kände tidigt med förra barnet också, då trodde jag inte på migsjälv ens:P.

Finns nog de som säger att det är omöjligt och bara inbillning men vad jag läst är det inte så ovanligt.

Nu var ju min räka större än den borde igår på ultraljud. Sen tror jag mest det handlar om förutsättningar. Dethär är tredje barnet och jag är väldigt opererad och har livmodern extremt ytligt och redan nu några centimeter över där den "borde" vara.

Just nu vet jag varken ut eller in, 12 fulla veckor igår och inatt vaknade jag och kände att de va något som inte stämde. Reser mig upp ut sängen och känner då att de rinner längs benen på mig. När jag väl kommer till toaletten inser jag att de är blod. Paniken, ångesten....

nu väntar jag på telefontid till gynakuten ska öppna. Känner mig helt tom. Sköterskan på 1177 försökte lugna mig inatt och sa att de behöver inte vara missfall, men något i min kropp säger att de är de. Tårarna bara rinner just nu, jag bara ber att jag har fel och att allt har gått bra.

Just nu vet jag varken ut eller in, 12 fulla veckor igår och inatt vaknade jag och kände att de va något som inte stämde. Reser mig upp ut sängen och känner då att de rinner längs benen på mig. När jag väl kommer till toaletten inser jag att de är blod. Paniken, ångesten....

nu väntar jag på telefontid till gynakuten ska öppna. Känner mig helt tom. Sköterskan på 1177 försökte lugna mig inatt och sa att de behöver inte vara missfall, men något i min kropp säger att de är de. Tårarna bara rinner just nu, jag bara ber att jag har fel och att allt har gått bra.

En av mina värsta dagar i mitt liv har just passerat. Även om jag nu är lycklig att allt gått bra och lilla pyret lever!! Men dagen har varit en hemsk upplevelse som jag inte skulle önska min värsta fiende. Efter nästan 2 timmar och försöka komma in i kön för telefontid med gynakuten slutade med att jag grinande ringde tillbaka 1177 och bönade om att få hjälp. De hänvisade då till min barnmorskemottagning. Sköterskan där var en ängel som sa att de klart du måste få hjälp och se vad som hänt! Jag ringer till dem åt dig. Jag har nog aldrig varit så tacksam i hela mitt liv. Sagt och gjort fixade hon en tid till mig. Så på eftermiddagen var de dags, jag kunde knappt stå upp när vi kom fram och jag bara grinade och huperventilerade om vartannat. Läkaren tog med mig till ett rum och försökte lunga mig innan de va dags att gå till undersökningsrummet. Jag grät och orkade inte titta på skärmen. Jag var så rädd. Men hon kollade så att allt "på mig" såg bra ut och sedan sa hon "där är bebisen och där är hjärtat och de slår så fint" "kolla!" Då grät jag ännu mer, men nu av glädje. Lilla pyret lever och allt såg normalt ut och blödningen hade slutat helt. Läkaren tror att jag fått en "mensblödning" och att de tydligen va vanligt denna period men kunde inte för mitt liv tro att de kunde vara sådana mängder. Men vi mår bra jag och Lilla pyret och i morgon får vi återvända och göra KUB, vilket känns jätte skönt och få se en gång till att allt gick bra! Tack för er som tagit er tid att skriva och tänkt på oss idag. Oerhört tacksam för de<3 kram!