Känns inte som en familj.. är så svårt att vara bonusfamilj...

Jag har sedan 4 år tillbaks bott tillsammans med min man och hans två barn. Vi har ett barn gemensamt och jag har ett sedan förut. Dessa två barn bor med oss jämt. Hans barn bor vv. Varje vecka de kommer så är allt så annorlunda. Jag tycker verkligen mycket om dessa barn och gör verkligen allt jag kan för att de ska ha de bra. Gör aldrig skillnad för jag har själv vuxit upp i en styvfamilj och blivit särbehandlad. Påpekat detta många gånger för min sambo också. Problemet är att när hans barn är här så har jag ingen självklar plats. Hans barn är typiskt sånna "separationscurlade" barn där allt mer eller mindre är en kompensation för att deras föräldrar inte lever tillsammans. Min man säger ja till allt, de gör aldrig fel och de får allt de pekar på. De styr och ställer och har inga regler och är dessutom elaka mot framförallt min dotter sedan tidigare. De gnäller och klagar på henne konstant, allt hon gör är fel och de "skvallrar" om allt hon gör och säger. Till min man. Som bekräftar dem. Har tagit upp det så många gånger att det inte känns ok men det blir aldrig skillnad. Jag har ingen självklar plats med dem i soffan, de ska sitta bredvid deras pappa och kolla roliga klipp vid datorn på högsta volym när jag försöker se tv. Mannen har bett mig en gång att flytta efter när ett av hans barn bara stod och stirrade när jag satt på "hans plats". Varje vecka de inte är hos oss törs han inte göra saker tillsammans med min dotter eller vår gemensamma för bonusarna har i princip krävt att vi inte får ha roligt utan dem fastän de har roligt hos sin mamma med annat. Så livet står stilla när de inte är här och vi känns inte heller då som en familj. Bonusarna styr och ställer och de är såklart inte deras fel, de är föräldrarnas! Men varje gång jag försöker sätta lite regler när jag är less på att plocka bort efter hans 14åring som bara släpper allt han håller i händerna eller säger åt dem att sluta bara elaka med systern så lägger sig sambon i och tar parti. Inte nog med det så har vi även exet som verkar tro att hon fortfarande är med i familjen och ska veta allt vi gör på veckorna... har försökt att prata med min man såååååå många gånger men det slutar alltid med att han säger "så är det inte" "det är inte sant". Vad gör man?!