Anonym (a) skrev 2017-02-10 16:41:02 följande:
jag förlorade i samma vecka men trots att det var hemskt så är det ändå inte ett "barn" i mina ögon. Jag förstår att inte "alla andra" kan hålla på och beklaga i tid och evighet för att jag förlorade det som skulle bli mitt barn. Det är mycket värre för tex min vän som förlorade ena tvillingen i ca v.20 och var livrädd för att även den andre skulle hinna dö innan de vågade plocka ut barnet.
Eller kollegans fru som fick missfall också runt v.20 (med tre tidigare missfall och inga levande barn) Då kan inte jag tycka att mitt eget MA i v.14 är lika, liksom.
Menar inte att förringa sorgen TS, men ändå. Om du skulle skriva om ditt missfall i v.14 i en grupp där folk förlorar mkt senare i gravidetet så tror jag faktiskt att vissa skulle kunna resonera som jag. Jag resonerar alltså så trots att jag själv fick MA i v.14.
Men givetvis TS har du rätt till din sorg och vill du tänka annorlunda än vad "statistik" och veckonummer står för så får du givetvis det. Jag hoppas att du fått hjälp av kurator?
en undrar jag och ursäkta om jag verkar okänslig, men hur viktigt är det att kunna säga att han är ett änglabarn? Varför hakar du upp dig på vad det skulle kunna kallas?
Ursäkta kort svar men du fick ett ma? I vilken v hade embryot/fostret dött? Fick du föda fram det eller skrapas? Såg du det efteråt och kunde se hur likt det var nån av er eller ev syskon? Kön? Räkna alla fingrar och tår?
Han var ett barn, i miniatyr. Är inte ute efter beklagande utan att han var ett älskat önskat barn som somnade in alldeles för tidigt. Inte ett simpelt missfall, sånt som händer. Han fick av nån okänd anledning inte fortsätta leva utan blev en liten ängel! Men serru, han dog ju innan de magiska v 22-23 och ska bara bli en siffra. Och mao räknas inte ett enda förlorat barn innan dessa v. Inte din kollegas fru eller din väns tvilling. De är likställda med en förlust i v 14.