Märka maten??!!

Tycker väl i och för sig att det låter som helt normala tonåringar. Säger inte  att det är lätt att ha med dem att göra, men att inte vilja städa och att äta massor är helt normalt i den åldern.

Tonåringar äter MYCKET och en del tills det tar slut. Visste tonåringarna verkligen att magnumglassen var till deras lillebror? Om inte, hur ska de kunna veta? Det är deras fulla rätt att äta maten som finns hemma och de är helt klart stora nog att själva avgöra om de behöver en kvällsmacka utan att fråga om lov.

Ni får väl ta ett ordentligt samtal med dem när ni alla är lugna och glada och berätta varför det blir svårt när ni inte kan lita på vad som finns hemma. Det kan de säkert förstå OM ni pratar lugnt och inte anklagande. Ni måste ju kunna planera middagen på väg hem och veta vad som finns att laga av t.ex. Samtidigt ska ni hjälpa tonåringarna att bli självständiga vuxna, så de måste också känna att de kan ordna något eget att äta när de blir hungriga och inte behöva vänta på ert godkännande. Som någon annan sa, en hylla med saker som inte får röras är väl en jättebra idé. Lätt att förstå för alla!

Eller köp en flaska läsk var åt barnen varje vecka och märk den, som du sa. Det är väl ett helt ok sätt. Tonåringar kan behöva den övertydligheten.
Hur gör du själv förresten? Om det finns ett äpple kvar och du är sugen och ensam hemma. Äter du upp det eller skriver och frågar om lov i familjetråden? 

Det låter som att du är lite martyr och tror att de andra i familjen kan läsa dina tankar. Har du bott ensam med ditt barn länge och är van att det bara är er två att tänka på?

Jag skulle mycket väl kunna gå förbi en soppåse i hallen om jag inte tyckte att jag hade tid att ta den till tunnan. Den som ställt den där kan ju lika gärna ta den hela vägen till tunnan? Eller så tänker jag att jag tar den sen, just nu har jag bråttom iväg. Den kan stå där lite till. Och inte skulle jag koppla soppåsen som mitt ansvar bara för att min man dammsugit. Det är bara martyrsskap och bäddar inte för goda relationer i en familj. Buhu jag har minsann dammsugit och nu tog du inte soppåsen. Vill man att nån tar ut soppåsen går det ju bra att säga det, klart och tydligt. Kommunikation, istället för förmodad tankeläsning.

Och i vår familj är all mat i kyl och skåp allas mat. Finns det specifika saker som är till en viss person eller ett viss tillfälle så är det väl rimligt att märka det? Eller frågar du om lov innan du tar ett par ostmackor, ifall att nån annan ville ha lite mer ost än det finns kvar när du tagit? Om jag tar sista juicen hemma så ringer jag inte och frågar jag min och ungarna om det är okej. Men nästa gång nån handlar så är det ju bra om man kommer ihåg att köpa det som är slut.

Och innan du lovar bort en glass till ditt barn är det väl bra att kolla att det verkligen finns en glass. Eller är det så att sonen har större rätt till glassen än nån av de andra i familjen? Och visste de att de inte fick röra glassen? Återigen - trodde du att de kunde läsa dina tankar? 

Sen det där med diskberg på rummet, det är ju tyvärr vanligt tonårssnusk. Jag minns det själv från mitt tonårsrum, hur äckligt alla tyckte att det var, men jag såg inga problem alls med att vada runt i en blandning av rena, smutsiga kläder, blöta handdukar, tallrikar och koppar med gammalt intorkat... Nu är jag vuxen och har mognat till en ansvarsfull person som klarar att hålla rent omkring mig. Det är bara att fortsätta tjata, men också måste man välja strider och din man kanske inte tycker att detta är ett lika stort problem som du gör, därför strider han inte om det.

Flytta.

Jag hade också en styvmorsa som var kass. Det skulle märkas mat och loggföras vem som fått eller gjort vad.

Flytta.

Gör alla en tjänst och flytta bara. Inget mer, inget mindre. Flytta bara.

Kan dom inte bete sig som någorlunda vuxna får dom skylla sig själva om dom blir behandlade som barn, hade nog köpt barnmat till dom för att poletten ska trilla ner.

Sen är det ju din man TS som har misslyckats mest, börja där och se till att han skärper till sig för det är ju han som har mest ansvar för sina barn, med det sagt så har du all rätt i världen att säga ifrån nör någon oavsett vem, beter sig dåligt och egoistiskt utan att tänka på andra, men ja börja med att få mannen att skärpa till sig.