Märka maten??!!
"Jag förstår hur du tänker, men det låter ju som ett gungfly att kunna laga en måltid hos er. Eller måste ni hem och kolla förråden först för att sedan handla varje dag innan ni kan laga kvällens middag? Här förväntar jag mig att de grundingredienser vi tänkt till middag inte har hunnit försvinna, då vi på söndagen handlar inför flera dagar framöver utifrån matsedeln vi planerat och satt upp. Däremot kan jag tänka mig att ha mat/rester över eller andra lättlagade grejer som det är fritt fram med. Nu är bonusen bara 12 år och inte här så ofta, så vi är inte där än ..."Haha, ja än har det inte hänt att någon ätit upp den råa köttfärsen eller otillagade kycklingfiléerna som man tänkte laga till middagen. Ganska sällan att potatisen eller riset är uppätet heller..
Det är mest mellanmålsmat och frukt, pålägg, juice - och mjölk!!! som går åt utan att man hinner märka det. Men om jag nu tänkt ha ost i maten och den råkar vara slut när jag ska laga middag så får jag tänka om, inte värre än så. Lite flexibel får man vara när man lever med andra människor. Och om det var superviktigt att osten inte äts upp, ja då brukar jag säga det. Och inte skulle jag bråka om en uppäten glass.
Jag tror dock att som förälder har man mer överseende med sina barns olika olater än man har som styvförälder. Och som styvförälder till ett litet barn så har man kanske inte fattat än hur det är när de blir äldre. Jag tyckte min syrras ungar var jobbiga när de var 4-6 år och jag hade en bebis, så skulle min lilla gulleplutt aldrig bli. Jomen tjena, bara några år senare förstod jag hur det vara att vara förälder till en 4-6-åring och att föräldraskapet förändras.
Men ska man bo med någon annans tonåringar är det nog läge att ta ett djupt andetag och välja sina strider noga och inse att tonåringar kan vara besvärliga att leva med utan att det är något fel på dem. Och att det är skillnad att bo i ett hushåll med 5 personer varav tre barn jämfört med ett hushåll med en vuxen och ett barn.