Bonusbarn som inte sover själv

Jag hade inte heller tyckt om det.

Säg åt din sambo att han får lära ungen att sova själv. Han kan inte vara lam.

Litet tillägg! Vi har en 140 säng så det blir trångt att sova alla tre, därför sover jag och sambon dåligt dessa nätter om ingen av oss flyttar på sig (dvs oftast jag!).

Det är inte alls konstigt. vår son samsov tills han var 6 år ungefär. En del samsover längre en så.

Mitt tips är att din sambo fixar en extra bred säng inne hos sin dotter, eller så får du till att ha ett egen säng där du kan sova.

För hur som helst, om du inte vill sova utan din sambo, som vuxen kvinna, varför ska man ställa krav på flickan, som är ett litet barn, att sova själv

Det är väl inga problem. Så har vi gjort hemma hos oss

Känner lite samma faktiskt. Dock har vi varsitt barn sedan tidigare. Jag lägger mitt barn i sängen och nattar. Medan sambon lägger sitt barn i soffan och låter barnet somna där, för att sen bära in barnet i sängen. Barnet är 6år. Jag känner mig väldigt elak, när jag säger att hans barn kan somna i sin säng ist för på soffan. Snart kommer det en dag när mitt barn förstår och oxå vill somna i soffan och känner sug "utanför".

Känner med dig, så svårt hur man ska hantera det. Men jag tycker helt klart att du ska säga ifrån, att då och då är okej... men det behöver ju inte bli en rutin för hans barn. :)

Var snart 3,5-åring sover alltid med oss. Skaffa en bredare säng! Barnets behov går såklart först, antar att du visste han hade barn när ni flyttade ihop? Barnet bor väl dessutom 50% hos mamman så du får vara ifred då?

Jag hade lagt mig på soffan.Skulle kännas trångt i sängen.

Har haft samma problem med mitt bonusbarn. Han är dock 7.. han är här helger och lov. Resten av tiden bor han hos sin mamma. Vet inte riktigt hur hon gör hemma hos dom men jag får känslan av att han får komma in och lägga sig hos dom.. fast hon säger att så inte är fallet.

Iaf så i början varje gång han är hos oss så höll han på och ska komma ner och gå och lägga sig hos oss. Krokodiltårarna flödar osv. I början vågade jag inte riktigt säga nånting.. fast jag tyckte det var skit jobbigt och jag hade svårt att sova varenda natt han kom ner och skulle sova hos oss. På det jobbade jag långa pass så jag va helt slut dom helgerna/loven han var här. Till slut orkade jag inte mer och då tog jag ett snack med min sambo och förklarade för honom att det inte gick länge, och att han faktiskt fick ta tag i problemet. Han tyckte det var mysigt att han sov hos oss.. men när jag väl förklarade hur jobbigt det faktiskt var för mig så fick han en annan syn på det hela. Plus att jag tycker också att en 7 åring ska kunna sova själv.

Nu har det gått ett tag sen vi tog tag i problemet och det har blivit mycket bättre. Det händer fortfarande ibland att han kommer ner men då får han helt enkelt gå upp och lägga sig igen. Vi ger inte med oss. Jag eller sambon följer ibland med upp igen, beroende på läget. Ibland räcker det att bara säga åt honom att gå upp igen, ibland får vi följa med upp och stoppa om.

Vi berömmer honom och visar att vi är stolta när han är så duktigt och han blir stolt över sig själv och det gör att han växer och blir mer självsäker och vill sova i sitt eget rum.

inser att jag är rätt nöjd att vi lever ihop jag och sambon lever ihop, för troligen hade en ny retat sig på massor, för här har vi samsovit, sovit i soffan, ätit vid tv´n. Dvs gjort mycket av det som nya retar sig på (ska  väl tillägga att min sambo hade två barn sedan tidigare och jag lade mig aldrig i detta, utan lät dom ha det  som de brukar ha och anammade det själv sedan)

Klart att det kan vara ett problem att bli utträngd från sin egen säng av bonusbarnet!