Varför verkar alla chefer inom vård, skola och omsorg vara så dåliga?

Undrar detsamma. Fast har bara jobbat på två skolor så vet inte om det är något generellt.

Komplicerad fråga...mycket i vården idag handlar om vinst, att producera helt enkelt. Cheferna har ofta höga krav på sig från sina chefen att nå goda resultat. Själv jobbar jag inom sluten vården och där är kravet att man måste skriva ut x antal patienter/månad dvs producera ett visst antal vårdtillfällen. Detta i kombination med att vårdyrken inte alltid är vidare bra betalda gör att det finns brist inom dem flesta vårdyrkena bla sjuksköterska. Och man sliter då ut dem anställda man har för att kunna bemanna alla pass. Helt sjukt hur det funkar inom vården men så ser det iallafall ut.

Jag jobbar på skola och vi har i höst fått en ny rektor som är superbra! Han har verkligen koll på personalen, hör och ser om någon upplevs stressad, lyssnar och kommer med förslag på lösningar. Han ser till alla personalgrupper och är otroligt proffsig! Min skola har verkligen förbättrats sedan förra året, och personalen mår bättre. :)

Jobbar i äldrevården och vi har världens bästa chef. Sen är det stress och ont om personal men det är inte hennes fel. Kommunen bestämmer ju budgeten. Men hon krigar sig blå för att kunna förbättra för oss.

Problemet för rektorer (kan ju bara svara för hur det är inom skolan) är att de har flera olika uppdrag. De har uppdrag från sin arbetsgivare (oftast kommunen) som säger att de måste hålla sig till en viss budget då det gäller personalkostnader och inköp. Sedan har de krav och uppdrag från staten, skolverket, svenska lagen, som säger att alla elever har rätt till den stöd och hjälp de behöver för att uppnå målen i skolan, och att de måste vidta särskilda åtgärder när elever riskerar att inte uppå målen eller har andra svårigheter.. Dock fortfarande med kravet från sin arbetsgivare att hålla sig till budgeten, som ofta inte är väldigt generös..

Alltså som exempel, en elev har svårigheter med skolgången, svårigheter att samarbete med klasskompisar och att koncentrera sig under lektioner. Svårigheter som hade underlättats med en elevassisten som följt eleven under skoldagen. Enligt lagen måste rektor se till att eleven får den hjälp och stöd som eleven behöver. Enligt arbetsgivaren (kommunen) måste rektorn hålla sig inom budget och har kanske inte råd att anställa mer personal.. Hur gör man då? Nä, sjukt svårt alltså. Skulle aldrig fixa sånt.. 

Våra rektorer (jag har haft 6 st på 4 år...) är hårt hållna av gymnasiechefen och kan i princip inte få igenom sina förslag och slutar då. Så ja...

De är styrda av kommunens pengar - kan inte anställa hur de vill.

Sen är vården ett slitigt yrke med dåliga arbetstider - klart personalen blir mer utslitna då.

Cheferna gör sitt bästa.

En anledning är att korruptionen är omfattande på kommunal nivå. Korruption innebär,  förutom det uppenbara, mer subtila saker som att bara anställa vänner, hålla varandra om ryggen etc.

En annan orsak är för att man betalar de pengar som vettiga chefer kräver i lön.

Sist men inte minst anställer man vilka chefer som helst för att man rent ut sagt struntar i arbetsmiljön. Det spelar ingen roll hur många underordnade som lider - det finns alltid 1000 andra att anställa...

Jag har tidigare arbetat som enhetschef inom vård och omsorg. Jag hade ca 60 medarbetare + ca 30 timvikarier. Min lön var för ca två år sedan 27.000 kr. Jag hade inte mandat att påverka de brister jag såg (t ex inom arbetsmiljö). På papper arbetade jag 40h/vecka, men skulle enligt min chef alltid ha jobbmobilen på, eftersom min personal kanske behövde mig. Jourersättning utgick givetvis inte. Jag hann inte med utvecklingsarbetet, eftersom jag bara släckte bränder hela tiden (t ex lösa akuta luckor i bemanningen).

Jag tröttnade på att kraven inte mötte mandatet, och på att aldrig känna mig ledig. Jag upplevde även att jag gjorde arbetsuppgifter som kunde lagts över på någon annan funktion (t ex bemanning), men den typen av funktion fanns inte i min kommun. Jag var den sjunde chefen min personal hade haft på fyra år. Jag var den som ändå stannade längst (ca 2 år).

Och för att koppla mer till ts: Jag tror det finns lika många dåliga chefer, som det finns dåliga medarbetare.

Därför att chefer inom vården i allmänhet saknar ledarskapsutbildning och -erfarenhet samt strategisk och ekonomisk kompetens. Det säger sig själv att en utbildad personalvetare är bättre lämpad för rekrytering, rehabilitering och andra personalfrågor än en undersköterska. Och att en ekonom är bättre på att organisera arbetet och lägga upp en budget än en arbetsterapeut.

Jobbar inom utbildning och vad jag kan se på olik arbetsplatser och i olika kommuner så beror de på att de högsta cheferna som beslutar inte har rätt utbildning, de är politiker (vilket på landsbygden ofta inte krävt någon hög utbildning utan istället många år inom kommunen). De har ingen aning om hur det funkar. Jag skulle aldrig i mitt liv vilja bli rektor för cheferna över rektorn tar de avgörande besluten som ofta gör se omöjligt för rektorn att göra ett bra jobb. Nej jag vill hellre ha någon högutbildad inom utbildningsvetenskap än en 60årig Eva-Lena som jobbat på kommunhuset i 45år som utbildningschef.

De som verkligen har bra ledaregenskaper lockas till brancher som är mer välbetalda och har gynnsammare arbetsförhållanden och anställningsvillkor.

Det finns så många mellanchefer och alla skickar sina uppgifter neråt. Ju lägre chef man är ju mer har man att göra. De högsta hönsen ser man aldrig till nere på golvet. Dom har ingen aning om hur verksamheten ser ut. Sedan finns där alldeles för mkt folk anställda som inte jobbar nere på golvet. Kommunikatörer, HR, ekonomer osv som inte heller har kontakt med verksamheten och dom är så många att den högra vet inte vad den vänstra gör. Sedan tror jag att många är beredda att sälja sin själ för att få vara chef och dom skiter fullkomligt i både personal och patienter. Dom vill klättra och kommer stampa på alla som står ivägen.