Mammor från Tempar/Fertility Friend

Tydligen vanligt med blåsljud när dom är så små utan att något är fel så var iaf inte orolig. :) Dom gjorde ultraljud på hjärtat där dom skulle få bilder från alla möjliga vinklar. Dom skulle kolla hur hjärtat såg ut, om det skulle finnas någon hjärtsjukdom eller hål som inte vuxit igen än. (Läkaren trodde inte att det var något men det är rutin vid blåsljud sa dom) Men allt såg tipp topp ut. :)

Nej vi var faktiskt in till barnakuten. Hon hade vart vaken i 9 timmar och panikskrikit i 6 timmar när klockan var 22.00 den kvällen. (Inte ont i magen skrik) Så vi ringde 1177 som sa åt oss att åka in. Sammanlagt skrek hon i panik i 8timmar!!! Och var vaken i 12! Hon somnade på sjukhuset stackarn och sov sig igenom undersökningarna då. Hon var röd i ena örat såg dom då men inte fullt utvecklad öroninflammation plus att hon är lite snorig och täppt. Så troligtvis det som gjorde ont. Och då iaf så hörde dom blåsljudet. :) Så ringde dom igår om att det fanns en avbokad tid idag. (I lördags var vi på barnakuten om jag inte minns fel) Snabba puckar! Imorgon har vi rutinläkarbesöket på BVC så ska be dom kolla örat igen då. :)

Idag var jag på efterkontroll! Är så himla lättad och samtidigt lite sur på mig själv. Finns det minsta möjlighet till något negativt så vältrar jag mig gärna i katastroftankar. Nu hade jag ju hunnit börja oroa mig för framfall och allt möjligt otäckt.

Inga spår efter barnafödande utvändigt. Och när hon kände knipet sa hon att " du, jag förstår att du inte haft några inkontinensebesvär (hade pratat om det tidigare) för det är väldigt ovanligt att ha ett sånt här bra knip så nära inpå förlossningen. Eller överhuvudtaget efter tre barn." Hon sa även att jag har en sån bra bäckenbotten att jag inte behöver ha några restriktioner vad det gäller träning (förutom för magmusklernas skull förstås). Jäklar vad skönt! Och jisses vad dum jag känner mig som har gått runt och oroat mig i onödan.

Wooo!! Vilken känsla. Hoppas det smittar av sig på oss andra. Måste säga att jag känner mig stark och hel nu, och nojade ju också en hel del första veckorna för allt möjligt sjukt som fistelgång, inkontinens och framfall nu behöver jag nog fortsätta knipa lite annars tror jag det mesta är bra där nere, magmusklerna är jag väldigt nyfiken på - tycker det är svårt att känna själv men har iallafall lite (lite!) motstånd över hela magen när jag trycker med handen och spänner musklerna så några djupa magmuskler måste det väl finns då?!

Jag har inte varit så duktig på att knipa nu. Men för många år sedan gjorde jag 100 knip/dag i ca ett år. Har därefter haft många kortare perioder där jag gjort detsamms men tröttnat inom några veckor. Jag tror att det är all den träningen jag kan tacka idag. Visst var det länge sen och musklerna lär ju ha slappat till sig sen dess. Men jag skapade nog en väldigt bra grund då och har kanske lite lättare att både hitta, aktivera och bygga upp musklerna nu.

Efter tvillingarna hade jag en delning på ca 0,5 cm. Helt normalt alltså, men jag kände tydligt ett mellanrum. Nu känner jag ingen delning alls. Jag förstår ingenting? En ny graviditet borde ju knappast ge mig ett bättre läge. Jag tror att jag kanske inte känner kanterna på musklerna lika tydligt nu när de blivit slappare och att det därför känns som det gör. Har ju även MYCKET mer underhudsfett på magen nu. Det är väl bara att vänta och se. Men jag tror inte det är någon katastrof-delning iaf utan troligtvis max det samma som innan :)

Känns som om det hände något över natten. Imorse har hon legat och gjort en massa nya ljud, gapat och gjort nya rörelser med munnen och testat ljud samtidigt, smackat och kikat runt men en ny blick och en massa leenden utan bajs inblandat. Haha. Sjukt. Hon som alltid vaknar gnällig. xD

Är det någon mer än jag som måste tvångssöva era små? xD och hur gör ni? Hon kan typ inte somna på egen hand längre och går det för lång tid blir hon övertrött så det blir ännu värre.