Sova ihop

"Att inte få känna att dubbelsängen är min, utan bara min sambos och att han delar den med vem han vill?"

Lite märkligt sätt att se på saken, tycker jag. Det är ju hans 6-åriga dotter och inte en kvinna som han träffat av en slump på parkeringsplatsen utanför ICA och sedan plockat med sig hem och lagt på din halva av dubbelsängen.

Lös detta innan ni flyttar ihop. Skaffa större säng i ert rum eller i ungarnas rum eller lös det på ett tillfredsställande sätt för er alla som ska bo ihop.

Mitt yngsta barn var heller inte färdig med samsovningen när jag flyttade ihop med min nuvarande man. Jag var tydlig med att jag inte hade för avsikt att flytta ut henne innan hon var det heller, men min man hade inga problem med att sova flera i sängen så för oss blev det ingen friktion alls kring sovsituationen. Jag hade inte accepterat att det blivit det heller, då hade jag inte flyttat samman utan föredragit att hålla relationen på ett särboplan.

Mitt råd är att inte ha 90 sängar till era barn, köp större så att ni får plats med dom. Min 4-åring har en 160, på så sätt så är det inget problem att dela den med honom.

Jag skulle inte flytta ihop med någon som inverkar så negativt på min sömn. Hade väntat till barnen blivit äldre och sover i egna sängar.

Förlåt, men det här var lite roligt. Du har alldeles rätt, förstås.

Klart att vi ska lösa det innan vi flyttar ihop! Jag ville bara bolla lite här med vad som är rimligt. 

Vi får plats i sängen två vuxna och ett barn. Två vuxna och två barn funkar, men blir trångt. Jag och mitt barn tycker om att sova nära, och för oss är det inget problem, min kille och hans barn tycker om att sova ifred, med mycket luft. För dem är två vuxna och ett barn absoluta max. Min kille vill dock inte att jag stannar kvar när dottern kommer, för att hon inte ska behöva dela säng med mig.

Det får inte plats större sängar i barnens rum om de ska ha någon yta kvar att leka på. Tyvärr.

Jag är absolut för samsovning. Min sjuåring kommer fortfarande ibland, och sover ibland i min säng med mig hela natten, när det bara är hon och jag. 

Jag vet plötsligt inte riktigt vad jag tycker att problemet är. Klart att jag kan dela med mitt barn. Jag är nog bara lite trött på att tvingas byta sovplats varje natt när vi träffas med barnen, att aldrig få sova en hel natt. Hade det handlat om att sexåringen kom upp själv och bara kröp ner hos pappa hade det inte stört mig över huvud taget. Det är väl det att det skaver lite att det känns som att jag på något vis får låna hennes plats lite på nåder när hon själv inte använder den, men när hon vill ha den ska jag flytta mig.

Varför ska hans dotter inte behöva dela säng med dig? Är det något som hon själv framfört eller något som han uppfunnit att han tror sig behöva skydda henne från?

Större säng i ert rum då? Och ett bra snack om vad hans oro handlar om.
När vi var nya så tyckte alla ungarna att det var så mysigt att vi flyttade ihop att vi emellanåt var hela flocken på sju personer och två hundar i sängen, och så brukar det nog inte sällan vara i början. Är era ungar svartsjuka på varandra så att det är någon sådan (kanske potentiell) känsla han försöker mota bort?

Flyttar ni ihop så är det din plats och du ska inte behöva avbryta din sömn för att din kille "tycker" att du ska gå därifrån när hans dotter kommer!
Då får väl din kille ligga i mitten så dottern slipper ligga bredvid dig...

Så din kille tycker du ska flytta på dig varje natt barnet kommer? Varför då?

Att du alltid ska flytta på dig och inte han tycker jag låter skevt. Och att du ska flytta varje gång hans barn kommer. Snacka om att göra någon till väldigt högt rankad i familjen.. Jag hade stört mig.

Våra barn sover också hos oss fortfarande och det är helt okej.

Min mans barn sov också hos oss länge. En i sängen och en på madrass. Sen blev det att han sov på madrass i barnens rum vh ett tag när vi fick barn. Blev lite mycket och svårt för barnen att sova när en liten skulle ammas på nätterna.

Så att barn sover ihop med föräldrar köper jag men inte att DU ska lämna. Då kan väl han sova i sitt barns rum som du förvöntas göra...

Jag förstår din känska och hade faktiskt väntat ett tag med att flytta ihop eller hitta en ny lösning som gör att alla känns likvärdiga. Jag tycker att det låter som att du och dottern kommer känna er som gäster ni flyttar in till dom.

Vi provade en gång. Hon blev irriterad när hon vaknade - hon är inte så bra på att hantera förändring och både jag och killen tolkade det som att hon inte gillade att saker inte var som de brukade. Killen tror också att hon kände sig undanskuffad från vad hon anser vara hennes plats. Själv har hon inte sagt något.

Barnen tycker så väldigt mycket om varandra och vill gärna försöka sova ihop. Min dotter vill ligga nära, nära, hans dotter tycker att det är mysigt i början men vill sen ha space.

Vill han inte. Han har sin plats och den är hans. De är båda två dåliga på att förändra vanor, och blotta tanken på att hon skulle ligga på andra sidan om honom fick båda två att i det närmaste hyperventilera.