Inlägg från: Anonym (sambo?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (sambo?)

    Sova ihop

    Jag och min kille börjar prata om att flytta ihop, men jag är lite fundersam på sovsituationen. Vi har varsitt barn på halvtid sedan innan (mitt sju år, hans sex år). Hans barn kommer in till honom varje natt. Han har varit noga med att hon ska få göra det, att hennes rutin inte ska rubbas och att hon inte ska få "lida" för att jag sover över. När hon kommer går jag upp, och går och lägger mig i ett annat rum. Jag har inte haft några större problem med detta. Om mitt barn kommer upp går jag också upp och går och lägger mig med henne på madrassen där hon sover.

    Om vi är hos oss och mitt barn kommer upp går jag och lägger mig hos henne i hennes säng, om hans barn kommer upp går jag också och lägger mig hos mitt barn, och så får hans barn krypa ner till honom i min säng. Vi försökte ett tag med att han skulle flytta sig, men han kunde inte sova hos sitt barn.

    Det har funkat. Jag har tyckt att det har varit lite trist, men det har gått.

    Men nu om vi ska flytta ihop? Ska jag räkna med att aldrig få sova en hel natt när hans barn är hos oss, att alltid behöva vakna och gå och lägga mig med min sjuåring i hennes 90-säng? Att inte få känna att dubbelsängen är min, utan bara min sambos och att han delar den med vem han vill?

    Ja, ja, jag vet, jag måste prata med min sambo. Det är inte så lätt, bara. Barnet är ett känsligt ämne.

    Jag och sexåringen kommer bra överens annars - det enda som talar emot en hopflytt är just det här med sovandet. 

  • Svar på tråden Sova ihop
  • Anonym (sambo?)
    Påven Johanna II skrev 2016-11-10 10:24:48 följande:

    Lite märkligt sätt att se på saken, tycker jag. Det är ju hans 6-åriga dotter och inte en kvinna som han träffat av en slump på parkeringsplatsen utanför ICA och sedan plockat med sig hem och lagt på din halva av dubbelsängen.


    Förlåt, men det här var lite roligt. Du har alldeles rätt, förstås.

    Klart att vi ska lösa det innan vi flyttar ihop! Jag ville bara bolla lite här med vad som är rimligt. 

    Vi får plats i sängen två vuxna och ett barn. Två vuxna och två barn funkar, men blir trångt. Jag och mitt barn tycker om att sova nära, och för oss är det inget problem, min kille och hans barn tycker om att sova ifred, med mycket luft. För dem är två vuxna och ett barn absoluta max. Min kille vill dock inte att jag stannar kvar när dottern kommer, för att hon inte ska behöva dela säng med mig.

    Det får inte plats större sängar i barnens rum om de ska ha någon yta kvar att leka på. Tyvärr.

    Jag är absolut för samsovning. Min sjuåring kommer fortfarande ibland, och sover ibland i min säng med mig hela natten, när det bara är hon och jag. 

    Jag vet plötsligt inte riktigt vad jag tycker att problemet är. Klart att jag kan dela med mitt barn. Jag är nog bara lite trött på att tvingas byta sovplats varje natt när vi träffas med barnen, att aldrig få sova en hel natt. Hade det handlat om att sexåringen kom upp själv och bara kröp ner hos pappa hade det inte stört mig över huvud taget. Det är väl det att det skaver lite att det känns som att jag på något vis får låna hennes plats lite på nåder när hon själv inte använder den, men när hon vill ha den ska jag flytta mig.
  • Anonym (sambo?)
    Påven Johanna II skrev 2016-11-10 10:37:00 följande:
    Varför ska hans dotter inte behöva dela säng med dig? Är det något som hon själv framfört eller något som han uppfunnit att han tror sig behöva skydda henne från?

    Större säng i ert rum då? Och ett bra snack om vad hans oro handlar om.
    När vi var nya så tyckte alla ungarna att det var så mysigt att vi flyttade ihop att vi emellanåt var hela flocken på sju personer och två hundar i sängen, och så brukar det nog inte sällan vara i början. Är era ungar svartsjuka på varandra så att det är någon sådan (kanske potentiell) känsla han försöker mota bort?
    Vi provade en gång. Hon blev irriterad när hon vaknade - hon är inte så bra på att hantera förändring och både jag och killen tolkade det som att hon inte gillade att saker inte var som de brukade. Killen tror också att hon kände sig undanskuffad från vad hon anser vara hennes plats. Själv har hon inte sagt något.

    Barnen tycker så väldigt mycket om varandra och vill gärna försöka sova ihop. Min dotter vill ligga nära, nära, hans dotter tycker att det är mysigt i början men vill sen ha space.
  • Anonym (sambo?)
    linkann skrev 2016-11-10 10:39:35 följande:
    Då får väl din kille ligga i mitten så dottern slipper ligga bredvid dig...
    Vill han inte. Han har sin plats och den är hans. De är båda två dåliga på att förändra vanor, och blotta tanken på att hon skulle ligga på andra sidan om honom fick båda två att i det närmaste hyperventilera.
  • Anonym (sambo?)
    Fiona M skrev 2016-11-10 10:45:02 följande:

    Så din kille tycker du ska flytta på dig varje natt barnet kommer? Varför då?


    För att allt ska vara för barnet som det var innan jag kom in i bilden. För att hon ska slippa förändringar på grund av att han har träffat någon.
  • Anonym (sambo?)
    Anonym (bibo) skrev 2016-11-10 10:48:14 följande:

    Jag förstår din känska och hade faktiskt väntat ett tag med att flytta ihop eller hitta en ny lösning som gör att alla känns likvärdiga. Jag tycker att det låter som att du och dottern kommer känna er som gäster ni flyttar in till dom.


    Ja. Detta. Det är nog det jag är rädd för. Att det inte ska kännas som vårt hem. Det är skillnad på att nu som gäst flytta mig hela tiden, och att göra det sen i mitt eget hem.
Svar på tråden Sova ihop