tokfia84 skrev 2017-02-04 14:40:06 följande:
Sambon tar det som jag, bara att jag visar det mer med humöret upp och ner. Visst kämpar man och det handlar inte bara om detta utan andra saker också. Ibland brukar jag tänka vem jag har gjort illa för att allt skit ska hända mig. Nu är det inte så illa men när mycket tråkigheter samlar på sig på en och samma gång brukar jag tänka så..
Amh-värdet får man reda på vid utredningen och mäter äggreserven. Mitt värde var rätt lågt och som ett led i att vårt försök misslyckades så har man ju börjat läsa och se om man kan göra något för att bättra på det värdet. Men det kan man inte..
Ska fråga om det nästa gång. Men mitt kanske är bra då eftersom jag hade många ägg. Vet ju inte hur de kommer se ut på tisdag dock.
Ja ibland känns allt så skit. Jag får alltid dåligt samvete för andra i världen har det så mycket värre. Men man måste nog få låta sig ha de bryten.
Jag började lipa på maxi idag. Det är nog all psykisk press med att först ha försökt få barn och sen behandling och oro att det inte ska funka. Och ibland känner jag mig så ensam. Min sambo tycker inte alls det är så jobbigt. Han tycker att vi har ju många försök på oss. Men det är ju jag som går igenom nedreglering, hormoner och ingrepp. Jag har jätteont efter äggplocket. Har ni också haft det? Min sambo har dessutom 2 barn sen innan så det kanske inte är lika viktigt för honom. Jag är en person som står jättenära mina föräldrar. Senaste tiden har jag inte fått träffa dem så mycket för de har varit sjuka och inte velat smitta mig. Nu har jag åkt på en luftrörskatarr och vill inte smitta dem för pappa ska börja med cellgifter på onsdag.
Nu är det ju inte en dödlig sjukdom jag går igenom men det känns ändå som att man märker vilka kompisar som verkligen bryr sig. Min egen syster har inte ens ringt eller messat och frågat hur äggplocket gick.
Och jag oroar mig att vi inte kan sätta in på tisdag pga vätskan. Min sambo tycker inte att jag ska fundera på allt som kan gå fel, och det har han rätt i. Men det är inte hans kropp som får gå igenom allt.
Förlåt för allt det där, jag behövde skriva av mig lite. Jag vet att jag borde vara jätteglad för alla äggen och det är jag också. Som sagt så är det nog allt runt omkring som flyger på en ibland. Man håller humöret uppe på jobbet och för folk så ibland kommer alla känslor på samma gång.
Tänker extra på dig som inte fick bra resultat på ditt försök så du borde inte behöva höra mig klaga. :)
Vi ska fixa detta tjejer. Vi är starka och vi ska få vårt plus. Tack för att ni finns. Det hjälper att få prata med andra som går igenom samma saker.