Anonym (Ledsen) skrev 2018-09-28 05:17:39 följande:
Anonym (Sanna): Ja, vi ska försöka igen. När det blir vet jag dock inte, väntar kallelse... Är det första besöket inom vården? Hur gammal är du?Känns som om vi har pausat livet för det här i 2.5 år. Vi har inte planerat några semestrar utomlands (för tänk om jag då blivit gravid, vill inte flyga då men tjena, se hur bra det har gått), inga helger bokade med andra, allt för att vara i vår bubbla med teststickor och kunna vara för oss själva om det mot förmodan skulle "funka" på naturlig väg...jag är less på situationen, ledsen och börjat fundera över tänk om det inte blir nått alls. Jag har inte tappat hoppet men nu är jag kanske där... Dessutom sjukt stressad över min ålder, donation stängs när jag är 40. Så är det. Usch mår så dåligt i det här att jag vaknade tidigt utan att kunna somna om. Fredagen kommer bli ett helvete, kommer gå runt som en zombie...
Jag tror det kan bli för mycket om man pausar allt. Det är en såklart en övervägning hur mycket man ska avstå ifrån eller hur mycket man ska satsa varje månad. Tråkigt att det här stressar dig och inkräktar på din sömn. Du måste vara försiktig med det och ta hand om dig.
Jag är 41, vi har försökt i över två år. Det har inte blivit av att söka mig till gyn tidigare, utan har tänkt att det kanske tar sig. Nu har jag stått i lång väntekö pga sommarstängt osv. Jag tror och hoppas på att en äggledarspolning skulle göra susen men det kan ju såklart vara fel på olika hormoner. Hur som helst så blir det bra kolla upp det.
