Anonym (Sanna) skrev 2017-05-02 22:28:53 följande:
Jag är inte sur som en citron idag OCH bim är imorgon vilket innebär att progesteronkrämen har funkat på min konstiga PMS jag fått på äldre dar. Med det tänds ju även hoppet att det har tagit sig men eftersom jag inte känner någonting, inte en gnutta av tidiga symtom jag haft tidigare så har jag ju svårt att tro det. (Det lät ju alla fall lovande att man inte alltid har symtom).
Så spännande! Skönt slippa PMS, hoppas det är ett bra tecken. Jag kände ju bara lätt molvärk innan BIM, först i v 5+ som det kom illamående och ömma bröst på det. Nu har molvärken lagt sig, stramar och drar i ligamenten och brösten är känsliga och ömma. Illamåendet dämpar jag med Postafen, sååå skönt, vecka 8+0 idag.
Too tiki skrev 2017-05-02 17:13:30 följande:
PSA prostataprov och visar det för högt som i min mans fall kan det tyda på prostatacancer, men är också vanligt att det blir högt om man har urinvägsinfektion. Nu har min man inte tagit sånt prov förut så vi vet jag inte vad det ligger på normalt sett, men nu är det väldigt högt, men jag antar och hoppas att det beror på hans infektion.... Frågan är om urinvägsinfektion kan ställa bebisverkstan framöver, eller högt PSA, för det kan ta flera månader innan det blir normalt igen....Har försökt googla på det men hittar ingenting men får väl fortsätta kolla under dagen och hittar jag inget, då får min man ringa läkaren och fråga imorgon så vi vet.
Håller tummarna att det bara är infektionen som ger ett högre värde och att det snart ser bättre ut. Men jag tror inte ni behöver hoppa över något försök så länge det inte gör ont för honom med sex vill säga. Men isf kanske det kunde funka med heminsemination nästa ÄL?
wa76 skrev 2017-05-02 19:51:18 följande:
Ja, tycker det är skönt att man håller kontakt lite här på forum, roligt att läsa om alla plus och hur det går för de som plussat sen! :)
Hoppas du får svar på provet du tog snart så du slipper oroa dig!
Ja, nu är det bara 3 dagar kvar till kub, blir mer och mer nervös för varje dag som går! Det gick bra med flytten, nu har vi lämnat över nycklarna, känns konstigt... grät en del när jag skrev under sista pappren i fredags... 10 år och två barn födda på gamla stället, så många minnen, känns så oerhört sorgligt, som man man säger hej då för sista gången till en god vän.Men vi behövde verkligen flytta eftersom vårt gamla bostadsrättslägenhet var alldeles för liten. Usch att man ska vara så sentimental, säkert gravidhormoner också.
Oj oj bara två dagar till KUB nu, förstår du är nervös. Jag är spynervös inför i morgon, förstår inte hur jag ska klara det....så sjukt rädd för dåligt besked...samtidigt som jag försöker förbereda mig på att det kan vara så. Vet inte vad jag gör då....fy fan....
Det ÄR sorgligt att flytta om man har trivts..jag var ju såå glad när vi köpte vårt hus i höstas, men samtidigt så vemodigt att lämna den jättefina lägenheten som jag och barnen skapade oss ett fint liv i efter separationen. Hade en stor lägenhet på 5 rum och kök, de fick varsitt fint rum och läget var mysigt med bra grannar. Så även om vi älskar vårt nya boende, så kommer det små hugg av saknad till det stället ibland...