38+ och försöker bli gravid.
Tack för tummar!
Haha, inte heller helt övertygad. Det blir ju svårt att prata namn och så när en vet. Idag säger han sig vara 100% säker att inte säga något iaf.Tokig på kroppen blir man! Men tänk vad fantastisk den samtidigt är, vad den kan åstadkomma!
Det är inte lätt att hänga med vad som händer alla, du är förlåten Särskilt jag som inte skrivit så mycket nu på slutet. Jag ska vara i 15+3 idag. Det är mest illamående jag fortfarande dras med, men jag tar det. Det har minskat iaf. Just nu dock känner jag mig extra försiktig, och vill helst vara stilla så hålet får läka idag.Vi har två pojkar (8½ och 6 år) och tre tjejer (4½, 4½ resp. 22 mån). Så jag känner ju att könen spelar ju absolut ingen roll, eller det hade jag väl känt oavsett hur skaran sett ut. Det är ju barn och inte kön man får. Men sambon ville veta denna gång, nyfiken. Han var ju inte riktigt med på att vi skulle försöka nu igen, och när det då dessutom visade sig vara tvillingar så blev alla känslor dubbla. Nu har det ju lagt sig lite och börjat sjunka in till mer spännande, men jag kände väl lite att jag ville möta honom halva vägen. Han tycker mycket att allt blir som jag vill.