Måste flytta - blir "bara" umgängesförälder?

Kan du inte skjutsa barnen de två milen? Vi har ca 4 mil till skolan enkel väg, och barnen bor varannan vecka ändå. Och har så gjort i snart åtta år.

Att han inte vill flytta kan väl snarare ses om för barnens bästa - de får bo kvar i sitt gamla hem, gå kvar i skola/förskola och ha kvar sina kompisar. Så nej - det räknas nog inte som samarbetssvårigheter.

Hur kan det vara bra för barnen att pappan vägrar byta till två lägenheter och därmed förvägrar barnen vardagskontakt med den andra föräldern?

TS: Är du rädd att papan  inte kommer gå med på 50/50 efter du flyttat tillbaka så försök om möjligt undvika ett fastställt umgängeschema innan du flyttar tillbaka.

Försök göra en frivillig överrenskommelse runt helger och lov. Klarar ni inte att följa överrenskommelsen kan ett fastställt schema bli nödvändig.

Sen, om möjligt, försök att även ha regelbundet  umgänge några vardagar också. Även om det blir en del skjutsande är det bra att barn även är med dig skoldagar. 

Nej, det är inte optimalt men kan ändå ses som bättre då barnen får bo kvar i sitt hem med allt va de innebär av trygghet.

Nä ts har inte skrivit nånting om att de bara kan bo på deltid hos henne. Det står bara att hon tycker att det bör bli så eftersom hon tycker att två mil är för långt. Det bästa är ju att ta hälften var och ta de där två milen för vad det är. Herregud, häromkring i norrlands inland pendlar ju barn mindre än så det dubbla till skolan. Längre än så ibland och visst, det är bedrövligt men ibland är det inte mycket man kan göra åt det.

Kanske kan gå att tvinga fram ett byte på nåt sätt?

Hur långt har ni diskuterat barnens situation?

Vilka skäl anför mannen för att bo kvar? Jag tänker att det både kan handla om bekvämlighet att slippa flytta, barnens trygghet mm eller är det bara för att få bort dig en bit som en bricka i spelet?

Hur ser han på att barnen flyttar med dig och byter skola? Det finns ju egentligen inget som är hugget i sten, även om man brukar förespråka att barnen får bo kvar och gå i skolan i sin trygga miljö.

Om det känns som att ni kan komma överens om umgänget, så borde det ju inte bli några problem att ändra umgänget eller vill mannen ha dem mesta möjliga? 

En smart idé om man riskerar att bli oense är ju att föra samtalen hos familjerätten, som är en rådgörande part och hjälper er föra diskussionen utifrån barnens bästa.

Ge inte upp hyreskontraktet hur som helst. Du har lika stor rätt till det.

www.dn.se/sthlm/barnfamilj-ska-vrakas-mot-stadens-principer/

Kan ni inte bo varannan vecka i lägenheten med barnen tills bodelningen är klar? Så får ni två bo hos en förälder eller kompis de veckorna ni inte har barnen. Så kan du skaffa dig ett boende närmare sen.

Har varit i exakt samma sits. Men nu för tiden får man ha kvar barnen i samma skola. Innanför kommungränserna kan skoltransport sökas. Jag flyttade utanför och fick köra barnen. (Jobbade på den orten) Dessutom hade ett av barnen fortfarande sin adress hos mig.
Så nej, han måste inte automatiskt bli boendeförälder.
Däremot när barnen skulle byta skola ville skolan (av enkelhetsskäl) att barnet som hade sin adress hos mig skulle ha den hos pappan istället.
Skolan/förskolan söker skolpengen hos barnets hemkommun. Så byter du kommun får den gamla kommunen betala till den nya. Rörigt, hoppas du förstår