Hur går en förlossning till?

1 barnet värkarna började, dom blev tätare åkte in och blev hemskickad för jag ej va öppen (hände nog 3-4 gånger). 3 dagar senare åker jag in vägrar åka hem för jag var totalt slutkörd. Fick morfin sov några timmar .. sen satte dom igång mig på riktigt (12 på dagen ca) värkarna blev allt starkare men öppnades sakta. Utan bedövning födde jag vid midnatt.

2 barnet startade värkarna 20.00 men dom va ej starka .. nattade nr 1 städade lite myste framför tv. Middag midnatt blev de jätte starka och vi åkte in. Va redan 4 cm öppen .. det gick snabbt utan bedövning föddes hen 05.39

Vid midnatt ska det stå

Hur va det att föda utan bedövning?

Hade öppningsvärkar i 4 dygn. När jag väl blev inlagd var jag öppen 4 cm. Badade, testade tensapparat (hjälpte inte nämnvärt) och när värkarna blev för smärtsamma hade jag lustgas. Under en period hade jag såna kraftiga smärtor och inga som helst värkpauser så jag bara skrek och grät i ren panik. Fick få epidural trots att jag egentligen inte ville ha det. Då släppte ALL smärta.

Jag bad sedan bm att koppla bort epiduralen för jag ville känna vad som hände med kroppen. Sagt och gjort. Jag släpade mig till toaletten och där gick vattnet. På en sekund kom krystvärkarna så två bm och min sambo fick släpa mig till sängen. Fick först sitta på en förlossningspall men blev lyft därifrån då bm var rädd för att jag skulle spricka. Stod på alla fyra i sängen och sedan låg jag i gynställning. Krystvärkarna var för mig helt sjukt smärtsamma. Känns som att någon bränner med tändare i slidöppningen samtidigt som någon har hängt 100 ton bly i rumpan, typ.

Tillslut kom han iaf ut och då försvann smärtan helt och hållet, vilken lycka :) sprack ingenting, endast en liten mini bristning på blygdläppen. Efter att bebisen har tittat ut får man krysta ut moderkakan. Jag kände inte av den knappt.

Ja, efteråt får man duscha.. Det gör vidrigt ont men skönt när det är klart. Man blir undersökt också för att se om man har fått några skador. Avslaget startar direkt och håller på några veckor. Ta med dig bindorna samt sjukhustrosor från sjukhuset hem! Det kan behövs vill jag lova!

Man kan ha svårt att sitta under några dagar.

Amningen var jobbig för min del. Har stor byst och fick extremt mycket mjölk. Fick även mjölkstockning nästan direkt och det gör ont ont ont! Det läckte en hel del i sängen och även andra ställen när utdrivningsreflexen kom igång. Men man vänjer sig och det blir bättre!

När dom gör kontroll efter måste ju kännas extremt?

Jag har med jätte stor byst :/

Vattnet gick av att jag vände mig i sängen kl 03:15 natten från bf. Fick värkar en timme senare som inte hade några ordentliga dalar utan bara massa toppar så blev beordrade att åka in efter samtal med förlossningen. Blev inlagda vid 06:30 och sen låg vi där i många timmar så tillslut satte dom in dropp som ska få igång värkarbetet. Fick krystningsvärkar ca kl 17 men fick inte krysta då jag inte var tillräckligt öppen. Fick hålla tillbaka känslan av att krysta i fyra(!!!!) timmar med hjälp av lustgas. Vet inte än idag hur fasen jag klarade av att inte krysta. Vid 21:30 fick jag äntligen krysta, då var jag helt slut så sista draget gjordes med sugklocka. Han föddes 21:53 ca 18 timmar efter vattnet gått.

Efter så tyckte barnmorskan att moderkakan skulle ut direkt så hon började dra i navelsträngen, sedan började hon hänga på min mage och trycka för att få ut den. Gjorde vidrigt ont!! Tillslut vill hon sätta akupunkturnålar i mina tår, jag skriker NEJ! Men tjoff så hade hon kört in dom ändå.
Tillslut fick hon ut moderkakan och sa att den var hel(hon skrev även i journalen att den var hel) efter en timme kommer hon in och kräver att jag ska gå på toa och även duscha. Säger till henne att jag inte orkar duscha nu vilket hon tillslut går med på. Hon hjälper mig in på toa och innan hon lämnar mig där så säger hon till mig att jag måste duscha. Hon stänger dörren och går. Jag känner hur hela världen börjar snurra och inser att hon inte gett mig larmklockan så jag börjar slå hårt på toalettpappershållaren så att killen ska förstå att jag behöver hjälpt. Sen svimmade jag och vaknar upp på golvet med massa folk runt mig.
Blir sedan körda till spec BB och ligger där i två dagar. Kommer hem och hinner inte vara hemma mer än ett dygn innan jag börjar lägga märke till att avslaget innehåller en massa geléklumpar. Ringer förlossningen och får ännu en gång komma upp. Där försöker dom skrapa mig i vaket tillstånd och jag tror inte jag behöver beskriva den hemska smärtan för man är ju som ett köttsår där nere. Slutar med att dom söver mig och barnmorskans chef sköter skrapningen. Det visar sig att jag har ca halva moderkakan kvar i mig och chefen är måttligt glad på barnmorskan då jag förstår att det inte var första gången hon var slarvig. Så jag har två journaler, en där det står att moderkakan är hel och en där det står att dom skrapat ut halva moderkakan. Får åka hem dagen efter och har inte haft några bekymmer sedan dess. Sprack för övrigt bara lite vid "pärlan" som krävde två stygn.
Barnmorskan jobbar inte längre som barnmorska utan är satt på enbart administrativa uppgifter.

Jag har fött två barn, men tänkte berätta om förlossning nr.2.

Vaknade vid 2 på natten och tyckte det kändes lite konstigt i magen. Inte ont, men att nåt var på gång. Tänkte att jag likväl kan gå upp och duscha och raka mig eftersom det säkert sätter igång under morgondagen...

Efter duschen började det göra mer ont och jag väckte mannen. Ringde förlossningen och de sa att jag skulle ta värktablett eftersom det nog är ett tag kvar.

Vid 4 hade jag så sjukt ont. Väntade in i det längsta (bara vart vaken 2h) men då var vi tvungna att åka in.

Hade väldigt ont i bilen och när vi hade en bit kvar började jag få krystvärkar. Han undrade om han skulle stanna bilen eller köra...vi valde det sistnämnda...

Kommer till sjukhuset och mannen ringer till förlossningen och säger att vi är här och att bebisen är på gång. De säger att han ska hämta en rullstol till mig. Jag står och hänger mellan två bilar och känner huvudet halvvägs ute...
När han kommer med rullstolen skriker jag att jag för helvete inte kan sitta ner!!
Då ringer han igen och säger detta och då blir det fart!
Ut kommer två st springandes och jag blir lagd på en bår. De börjar gå, men när jag säger att -jag skojar inte, den kommer nu! Då blev det fart igen.
Hinner precis in på rummet (dörren hinner inte stängas och inga handskar hinns att få på) och få av byxorna och då kommer sonen ut på båren.

Han föddes 05.49... 3h och 49 min efter jag vaknade och knappt en timme efter jag ringde förlossningen och de bad mig ta värktabletter... Det gick sjukt snabbt.

Jag blev igångsatt med båda mina första, men med den tredje så kom jag igång av mig självt. Så jag berättar om den förlossningen:

Under ett par dagar hade jag haft en del förvärkar. Ibland kom det någon lite kraftigare värk, men inget etablerat värkarbete. Jag hade gått över beräknat datum och var rätt less på att det aldrig kom igång.

En kväll skulle jag ta en dusch och när jag kom ut så skvätte det till på golvet. Jag blev osäker på om det var fostervatten eller om jag hade råkat kissa på mig...

För säkerhets skull, eftersom att jag hade GBS, så ringde jag in till förlossningen och bad om att få komma in på koll. I bilen på väg in kom den första riktiga värken. 7 min senare, utanför förlossningen, kom nästa värk. Väl inne på förlossningen, 4 min senare, kom nästa... Sen kom värkarna ungefär med 4 min mellanrum.

Jag fick komma in på ett förlossningsrum direkt och blev undersökt. Öppen 4 cm vilket jag blev jätteglad över. Nu var det äntligen igång! Jag provade att bada och använda lustgas. Förloppet gick ganska fort.

När det hade gått nästan 4 timmar så började det göra rejält ont så jag bad om epidural, vilket det förbereddes för på en gång. Barnmorskan undersökte mig innan och konstaterade att jag var nästan helt öppen. Då fattade jag! Det var därför det var så jobbigt. Då ville jag inte längre ha epidural, för jag visste att då var det inte långt kvar. Strax efter kom krystvärkarna. På två krystvärkar var bebisen ute!

Moderkakan var lite omedgörlig, så barnmorskan masserade min mage för att få ut den. Det gick bra, men hon var lite osäker på om allt var ute. Det visade sig senare att det fanns en liten bit av fosterhinnan kvar, och då fick jag tabletter ifall det skulle finnas något mer kvar där inne. Det gjorde det inte.

Sprack inget alls och på tredje dygnet kom mjölken igång. Fick dock stanna på BB i 3 dygn för att de ville ha koll på bebisen med tanke på GBS:en. Men det var en mysig avdelning så det gjorde inte så mycket.

Med första barnet: Vattnet gick med ett splosh när jag reste mig efter lunchen vid 13-14. Var på ikea, hade ingen som helst föraning om att det var på gång. Åkte in till sjukhuset eftersom jag ändå hade en mvc-tid där klockan 16:00. Barnmorskan konstaterade att jag hade lätt havandeskapsförgiftning så i kombination med vattenavgång blev jag inlagd. Vid 18 började jag känna lätt molvärk, vid 21-22 övergick det i riktiga men lätta värkar. Framåt midnatt tänkte jag be om en alvedon för att kunna sova lite (var ju inställd på att värkarna skulle ta säkert 15-20 timmar som förstföderska) men just då började krystvärkarna sätta in så det blev illfart i rullstol ner till förlossningen. 30 minuter senare var han född.

Första barnet: vattnet gick med ett splosch när jag reste mig från sängen för att gå på toaletten ca 21:30 dagen innan bf. Det var grön/brunt och kletigt så bebis hade bajsat.

Blev att åka in till förlossning då vi har en timmes bilfärd dit.

En bm skulle kontrollera hur öppen jag var och det gjorde nått så fruktansvärt ont!!! Hon tryckte in hela näven kändes det som och den blev helt blodig! Var öppen 4 cm

Värkarna fortsatte tillta och jag började få frossa. De hämtade värmeflaskor och la i sängen. Sen började jag må illa. Kräktes i en papperskorg.

Fick epidural som hjälpte en del. När den släppte kom krystvärkarna! Helt otroligt känsla! Det var lixom kroppen som tryckte på åt mig!

Inget hände och de kallade på läkare som kom och slet med sugklocka! Jag skrek: det går inte!! Flera gånger! Tillslut blev det bråttom. Hjärtljuden blev sämre och de drog iväg med hela sängen jag låg i. Bara klippte av alla slangar och sprang!

Spänner fast armarna på mig och börjar kleta nått kallt på magen. Jag förstår att de förbereder för snitt. Får panik och skriker: jag är inte bedövad! Sen minns jag inget mer.

Vaknar upp ca 07:00 och undrar var min man och barn är. Det tar ytterligare 20 min sen kommer de. Bebis mådde bra!

Dagen efter gjordes ett bäckenmått på mig och det visades att mitt bäcken är för trångt för att föda barn naturligt.

Läkningstiden efteråt är bland det jobbigaste jag varit med om! Första toa-besöket trodde jag att hela magen skulle slitas upp och tarmarna ramla ut på golvet när jag reste mig!

Andra barnet: planerar snitt eftersom vi nu visste innan att det inte går på annat sett.

Känner mig lugn eftersom jag nu vet exakt när bebis ska komma.

Tji fick jag. Vattnet går en vecka innan planerat snitt och jag blir rädd då jag inte vill att bebis ska försöka ta sig längre ner och fastna. Får komma in några timmar senare och de förbereder för ännu ett akut snitt.

Den här gången får jag vara vaken men det var nästan otäckare. Dock mådde jag mycket bättre efteråt och läkningstiden var enklare än med första katastrof-snittet. Men känslan att spricka upp och tappa allt innehåll i magen hade jag även här.

Eftersom båda mina snitt var akuta i olika mening så hann de inte snitta så snyggt och skära i samma. Så jag har två ojämna ärr på magen men de har bleknat fint och syns knappt!

Fråga om du undrar nått mer :) lycka till! När är bf?

Hade oroskänsla i kroppen på kvällen innan. Gick o la mig tidigt. Vaknade kl 1 av en sammandragning. Tog ett tag innan jag fattade vad det var men började klocka. Fick värkar prick var sjunde minut. Ringde förlossningen (man trodde bebis låg i säte men fanns inga ultraljudstider att kolla). Skulle in på en gång.

En timme senare rullar vi in till förlossningen. I bilen börjar värkarna göra ont. Nu kommer de ganska ofta. Kollas av en läkare, hon ligger med huvudet ner. Ctg visar värkar var tredje minut så vi blir kvar.

Kl. 3 flyttas jag till förlossningen. Ber om en pilatesboll och saft. Och lustgas för nu gör det jätteont. Värkar varannan minut, hinner knappt hämta mig emellan. Bm föreslår eda och jag tackar ja. Tyvärr hamnar den snett och fungerar inte alls. De föreslår att sätta om den men jag kan inte tänka mig av vara stilla en sekund till så tackar nej. Fortsätter med lustgas. Klockan sex flyttar jag mig från pilatesboll till sängen. Klockan sju börjar jag krysta. Det enda jag minns är att de bytte position på mig "hela" tiden . Och att de försökte få mig släppa lustgasen. Tillslut stängde de av den men lät mig behålla masken, jag höll på att bli hög och samarbetade inte. Vägrade dessutom hälsa när skiftbytet var eftersom jag var sur att min förra BM lämnat mig.

Halv åtta var mina krafter slut och de bestämde sig att sätta dropp och mata mig med dextrosol och saft (kände mig dock inte trött men uttråkad?). Halv nio kom äntligen orden "sluta krysta", jag höll emot en värk och sedan kom hon. Det var ingen himlastormande kärlek så, utan kändes mer som ett konstanterande att nu är hon här. Och hon var väl fin :D syddes fyra stygn, som egentligen inte behövdes enl. BM. Moderkakan kom utan ansträngning.

Gosade med bebis en stund och gick och duschade. Sen fick vi smörgåsar och prova att amma. Sen la sig maken och bebis sig och sov. Jag har aldrig varit så pigg i hela mitt liv (adrenalin!) så jag fick ringa, smsa osv att hon var här. Efter sex timmar skrevs vi ut till patienthotellet eftersom vi hade en bra bit att åka. Svärisarna kom och åt middag med oss och höll oss sällskap på kvällen.

Nästa dag var det kontroll på eftervården och vi fick stanna ytterligare en dag om vi ville men vi längtade hem och åkte. Så skönt att komma hem. Mina föräldrar kom och hälsade på och lite kompisar den kommande veckan. Allt flöt på bra med amning och bebis. Efter fem dagar började maken jobba. Bebis satt i princip fast vid mitt bröst och jag kände mig stressad över att honom rastlös hemma. Så vi bestämde att han skulle kunna ringas hem. Funkade super för oss :)

Är väldigt nöjd med min förlossning. Kände mig trygg med BM och fick bra hjälp. Hoppas på samma nästa gång :)

Grattis till er alla mammor. Trots vissa komplikationer hos någon av er så är ni så otroligt starka. Hur gamla var ni när ni fick första barnet?

Har inte fått något datum för förlossning ännu. Inte varit hos barnmorskan ännu. Jag tycker det är våldigt intressant att ingen förlossning är den andra lik. Och att du själv och kroppen är individuellt :)

Är bonde och det var mitt i skörden så jag hade jobbat till kl 23. Klockan 1 kommer killen hem och då har jag "mensvärk". Klockan 4 kan jag inte sova längre pga värkarna och säger till killen att vi måste börja i laggårn. Klockan 6 har jag 3 värkar inom 10 min och varken klarar eller vågar jobba längre, så min mamma får köra in mig till förlossningen.

Där undersöks jag, var öppen 4 cm och fick ligga i badkar och bada. Efter ca 10 börjar värkarna göra riktigt ont och jag får komma in i förlossningsrummet. Då öppen 8 cm. Får lustgas som dämpar smärt topparna och 12.28 är min son ute.

Krystningen var värst, kändes som om nån gjorde 1000 nålar och man kände att man sprack, men efteråt var allt glömt. Kan tillägga att mellan värkarna känns inget och jag kunde somna...

Efter förlossningen skulle man kissa och ducha, men jag kunde inte kissa. Väl uppe på BB skulle jag försöka kissa igen, när jag satte mig på sängkanten forsade det blod och säkert 10 pers kom in och gav mig sprutor och masserade livmodern... Den hade blodfyllts istället för att dra ihop sig. Jag fick två blodpåsar och en dropp påse, men allt som allt gick det jätte bra. Sonen kunde amma från första stund och jag hade bra med mjölk och jag har bara positiva minnen från förlossningen, det dåliga glöms bort och överskuggas av det bra och känns inte alls jobbigt när man tänker tillbaka!!

Vattnet började sippra men jag trodde det var vattniga flytningar. Sen fick jag en knallvärk. Jag trodde det bara var en förvärk, hade inte känt några sammandragningar eller förvärkar innan. Sen förstod jag att vattnet gick för det blev allt blötare och jag fick värkar direkt. Ringde in men jag skulle avvakta tills värkarna blev tätare eller om de avtog. De ökade i styrka och täthet. De var nog 30-40 sek långa med 1-3 min mellanrum. Tog ett bad och alvedon vilket inte hjälpte. Kräktes (totalt 3 gånger). Ringde igen men fick inte komma in utan vänta tills värkarna var 60 sek långa. När de väl var så långa så hade jag krystkänsla. Åkte in och då visade det sig att jag var fullt öppe. Detta var 3 h sedan första värk och att vattnet gått. Direkt in på förlossningssalen. Jag som hade velat ha EDA fick nöja mig med lustgas som jag inte tyckte hjälpte mot smärtan utan mer för att slappna av. Lillen i magen blev lite svag och förlossningsarbetet stannade upp lite. De fick hjälpa till och trycka lite på magen och var beredd att klippa och använda sugklocka men i sista stund så lyckades jag krysta ut honom. han kom med en rejäl pöl blod och han hann svälja en del så de tog honom direkt till akutrummet. Behövde sys med några stygn men allt gick bra. Allt som allt tog det 6 timmar!