Hur går en förlossning till?
Hade oroskänsla i kroppen på kvällen innan. Gick o la mig tidigt. Vaknade kl 1 av en sammandragning. Tog ett tag innan jag fattade vad det var men började klocka. Fick värkar prick var sjunde minut. Ringde förlossningen (man trodde bebis låg i säte men fanns inga ultraljudstider att kolla). Skulle in på en gång.
En timme senare rullar vi in till förlossningen. I bilen börjar värkarna göra ont. Nu kommer de ganska ofta. Kollas av en läkare, hon ligger med huvudet ner. Ctg visar värkar var tredje minut så vi blir kvar.
Kl. 3 flyttas jag till förlossningen. Ber om en pilatesboll och saft. Och lustgas för nu gör det jätteont. Värkar varannan minut, hinner knappt hämta mig emellan. Bm föreslår eda och jag tackar ja. Tyvärr hamnar den snett och fungerar inte alls. De föreslår att sätta om den men jag kan inte tänka mig av vara stilla en sekund till så tackar nej. Fortsätter med lustgas. Klockan sex flyttar jag mig från pilatesboll till sängen. Klockan sju börjar jag krysta. Det enda jag minns är att de bytte position på mig "hela" tiden . Och att de försökte få mig släppa lustgasen. Tillslut stängde de av den men lät mig behålla masken, jag höll på att bli hög och samarbetade inte. Vägrade dessutom hälsa när skiftbytet var eftersom jag var sur att min förra BM lämnat mig.
Halv åtta var mina krafter slut och de bestämde sig att sätta dropp och mata mig med dextrosol och saft (kände mig dock inte trött men uttråkad?). Halv nio kom äntligen orden "sluta krysta", jag höll emot en värk och sedan kom hon. Det var ingen himlastormande kärlek så, utan kändes mer som ett konstanterande att nu är hon här. Och hon var väl fin :D syddes fyra stygn, som egentligen inte behövdes enl. BM. Moderkakan kom utan ansträngning.
Gosade med bebis en stund och gick och duschade. Sen fick vi smörgåsar och prova att amma. Sen la sig maken och bebis sig och sov. Jag har aldrig varit så pigg i hela mitt liv (adrenalin!) så jag fick ringa, smsa osv att hon var här. Efter sex timmar skrevs vi ut till patienthotellet eftersom vi hade en bra bit att åka. Svärisarna kom och åt middag med oss och höll oss sällskap på kvällen.
Nästa dag var det kontroll på eftervården och vi fick stanna ytterligare en dag om vi ville men vi längtade hem och åkte. Så skönt att komma hem. Mina föräldrar kom och hälsade på och lite kompisar den kommande veckan. Allt flöt på bra med amning och bebis. Efter fem dagar började maken jobba. Bebis satt i princip fast vid mitt bröst och jag kände mig stressad över att honom rastlös hemma. Så vi bestämde att han skulle kunna ringas hem. Funkade super för oss :)
Är väldigt nöjd med min förlossning. Kände mig trygg med BM och fick bra hjälp. Hoppas på samma nästa gång :)