KillBill skrev 2016-10-30 07:08:12 följande:
Du får det att låta som att det går en kulturell gräns vid hur stor frihet enskilda familjemedlemmar får av sin familj, släkt, vänner, religiösa ledare och samfund men så är det inte.
Vad menar du, att du inte ser någon skillnad på hur det är i olika länder?
KillBill skrev 2016-10-30 07:08:12 följande:
Det svenska samhället är jämställt och demokratiskt och vi har religionsfrihet men även i det svenska samhället så finns det människor vars frihet begränsas.
Jag tänker på människor som lever i olika mer eller mindre konservativa eller fundamentalistiska församlingar; Livets ord, Jehovas Vittne, Pingströrelsen, Filadelfia, Læstadianerna, Plymouth osv. Detta är församlingar som har en helt annan syn på sex före äktenskapet, homosexualitet, abort osv. Att växa upp som ung man eller kvinna i någon av dessa församlingar kan vara mycket tufft om du inte delar församlingens tro och kan innebära att barnets frihet beskärs.
Det finns också barn som lever i utsatta familjer med föräldrar som brister i sitt föräldraskap vilket också kan leda till begränsningar i barnets frihet. Det finns således barn i Sverige som inte har den frihet som du och jag skulle önska och så skulle det ha sett ut även om Sverige aldrig skulle ha haft någon invandring.
De flesta av de frihetskränkande kulturer du nämner är importerade. Gemensamt för dem alla är att religionen eller den religiösa organisationen utgör en stark auktoritet, något vi försökt komm a ifrån genom ökad sekularisering.
Men visst har du rätt, Sverige och svensk kultur är långt ifrån perfekt och vi har mycket att jobba vidare på, men det gäller också att hålla riktningen rätt.
Det är här det svåra kommer, kan vi behålla riktningen mot ökad jämlikhet, ökad sekularisering, ökad individuell frihet/rättighet (inklusive den för barn, kvinnor och människor med annan sexualitet än hetero m.fl.) med den anpassning till andra kulturer som mångkulturalism innebär?
KillBill skrev 2016-10-30 07:08:12 följande:
För att komma till rätta med att det finns barn som inte får den frihet som de förtjänar eller för att förhindra hedersvåld (som inte är vanligt i de församlingar som jag nämnt ovan men som kommit till Sverige via vissa kristna och muslimska familjer) så bör vi i Sverige jobba med att förändra attityder till frihet, attityder till sexualitet osv. exempelvis genom information och skolundervisning men också genom lagstiftning. Vi kan ta exemplet med barnaga som var tillåtet i Sverige fram till 1979 eller att våldtäkter inom äktenskapet förbjöds 1965 (innan dess så var det inte olagligt att våldta sin hustru i Sverige).
Om det svenska samhället jobbar för att ändra attityder på samma sätt som när samhället jobbade för att få föräldrar att sluta slå sina barn så innebär inte det att de olika kulturer som lever i Sverige försvinner eller formas till en enda kultur utan att de utvecklas.
Det är inte med mångkulturalism vi förändrar attityder till frihet, sexualitet mm hos folk från andra kulturer.
KillBill skrev 2016-10-30 07:08:12 följande:
I Sverige har vi 5 nationella minoriteter; judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar med egna kulturer, högtider och språk. Dessa minoriteter har bl.a. rätt att få kommunicera med myndigheter på sina egna språk. Dessa nationella minoriteter har olika sedvänjor religion, högtider osv. I tillägg så har vi invandrare från olika delar av värden som också har egna kulturer. Jag tycker att detta är bra och något som berikar och utvecklar det svenska samhället.
Jag ser inget som helst positivt att barn redan från födseln betraktas som tillhörande en religion, med tillhörande ritualer, däribland omskärelse.
Var finns dessa barns frihet?
Hur berikar det samhället?
Detta är bara ett exempel på frihetsbegränsande i andra kulturer.
KillBill skrev 2016-10-30 07:08:12 följande:
Menar du att det är förenligt med monokultur att ett land såsom Sverige har flera grupper av människor med olika kulturer med egna traditioner, högtider och språk? I så fall förstår jag inte på vilket sätt monokultur skiljer sig från mångkultur. Förklara gärna.
Ja, självklart kan det finnas utrymme för människor av annan härkomst, med annan kultur och som till viss del bevarar sin kultur även i en monokultur, det beror ju på hur monokulturen ser ut. Skulle Sverige vara en monokultur så skulle jag säga att det funkar eftersom svensk kultur har strävat efter en sådan individuell frihet.
Det handlar ju om vilket samhällssystem man har. Det är kanske viktigare att prata om monokulturalism eller mångkulturalism eftersom det handlar om vad som eftersträvas, eftersom total monokultur nog är svårt att uppnå med en stor invandring.
Med monokulturalism eftersträvas att samhället fungerar efter en kultur, att man behandlar och bemöter människor efter en kultur, att rättigheter och skyldigheter följer en kultur i huvudsak och att annan kultur står tillbaka om de krockar och andra människor påverkas, att allas frihet efter svensk kultur respekteras oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet o.s.v.
Med ett monokulturalistiskt samhällssystem eftersträvas en tydlig och stark svensk kultur.
Som jag skrivit flera gånger tidigare så är det i detta helt oväsentligt om man är född i Grekland, talar persiska hemma, lagar libanesikt i sitt kök eller firar rysk-ortodoxa högtider, så länge det inte påverkar hur man fungerar ute i samhället eller påverkar andra människor som inte valt att vara en del av det.
Med mångkulturalism försvinner kraven på kulturell anpassning (med undantag för vad som regleras i lag, vilket på lång sikt kan ändras), finns ett stöd för andra kulturer att frodas vid sidan av den svenska, även utanför den privata sfären. Svensk kultur får stå tillbaka och överallt ökar kraven på anpassning efter olika kulturer. På längre sikt är det inte orealistiskt att t.o.m. lagar ändras för att anpassas efter andra kulturer och redan nu kan man ana att gamla lagar bevaras av sådana orsaker, fast starka motiv finns att ändra dem.
Med mångkulturalism riskerar vi också att sekulariseringen av det svenska samhället stannar och kanske t.o.m. backar eftersom anpassning efter teokratiska kulturer kräver det, vi kan se det redan idag när myndigheter engagerar sig i religiösa frågor rörande andra trosinriktningar än den kristna på en nivå de inte gör för densama.
Med mångkulturalism motverkas att en tydlig och stark kultur finns att anpassa sig till, vilket jag är övertygad om är skadligt för integration.
