Väldigt svårt att andas - läkarna säger att det är ångest

Man behöver inte vara stressad för att få ångest. Det kan komma när man minst anar det. Be om en remiss till sjukhus, så får de göra en utredning på lungorns.

Du kan be en öra-näsa-halsläkare om att kolla ner i halsen och lungorna med en liten kamera. Då kan man se att det är öppet och fint hela vägen ner.

De smärtorna du beskriver är typiska för ångest. Jag tycker att du ändå ska åka in akut och be dom göra undersökelsen med kameran om du har svårt att andas.

Om man har farliga andningsproblem så brusar eller piper det i andningen och man måste jobba extra med magmusklerna för att få in och ut luften.

Jag tror att alla som får fysiska besvär pga ångest har svårt att acceptera det. Många kräver utredningar efter utredningar. Jag gjorde också det. Tyckte läkarna va dumma i huvudet som sa att det var psykiskt. Först nu, flera år senare så kan jag se att de hade rätt. Men en viktig del för att man ska komma dit är att man är säker på att allt annat uteslutits, så prata med läkaren om det.

Dina symptom låter exakt som ångest!

Men åk in igen om du är orolig...

Jag förstår att du är orolig och vill finna en lösning. Men jag lovar dig - det ÄR ångest! Du kunde lika gärna ha beskrivit mina symtom för 4 år sedan. Man har tungt att andas och huggen känns under brösten vid revbenen. Som ett snöre dragits åt runt kroppen. Det ilar på sätt och vis.

Även ifall du inte är stressad eller känner dig särskilt ångestladdad (förutom i denna situationen), så kan kroppen ändå säga ifrån. Då är det dags att lyssna. Finns det något annat som tynger dig? Vad som helst.

Lycka till. Du kommer att bli bra. Man slutar inte bara andas utan anledning, det är omöjligt så länge man inte fått en anafylaktisk chock eller liknande.

I mitt fall kunde jag inte komma på vad jag skulle ha ångest över. Hade aldrig mått så bra som jag gjorde då. Men något år innan dess hade jag gått genom ett helvete. Jag bearbetade aldrig det utan stängde bara av. Förträngda känslor yttrar sig gärna i fysiska krämpor med tiden. Så tänk tillbaka TS. Utgå inte bara från hur du mår just nu.

Blir mer eller mindre chockad när jag läser era svar. Kan det verkligen vara ångest alltså? Låter ju helt otroligt! Men borde det inte ha lättat med 50mg atarax? Det blev ingen som helst skillnad. Inte heller av avslappningsövningar, meditationsband, promenader eller vin. Så vad kan jag göra själv? Ge mig alla tänkbara tips som är värt att prova. Jag är villig att testa allt!

Det låter precis på pricken som just ångest.

Attarax är en av de mesigare medicinerna mot ångest, så det är inget konstigt att den inte hjälper. Det kan vara så att du behöver en antidepressiv medicin i botten som du tar varje dag, för att sen komplettera med ångestdämpande när det behövs. Men det vet läkarna bättre. Avslappning kan även göra det värre i början. Avslappning är inte dåligt, men om man försökt fly från något genom att alltid hålla sig sysselsatt så kommer de negativa känslorna lätt ifatt en när man tar det lugnt och slappnar av.

Det jag rekommenderar är faktiskt terapi. Inte KBT då, utan psykodynamisk. Där man gräver lite mer. Jag tyckte KBT va svårt för ospecifik ångest eftersom det handlar om att bryta mönster och agera annorlunda. Det känns svårt när man inte vet den grundläggande orsaken. Kan vara att jag missförstått KBT, men jag tror mer på att jobba med de bakomliggande orsakerna. 

Atarax kan jag ta hur många som helst av - hjälper INGET!!