• Midvia

    BF mars 2017

    Skapar en tråd för oss som precis plussat och har BF i mars 2017.

    Jag plussade igår efter 7 månaders försök och bebis beräknas enligt app att anlända 2/3-2017. Det är vårt första barn. Vi var gravida i höstas men drabbades av MA i vecka 13. Denna gång hoppas jag att allt går vägen.

    Är 31 år och bor i Kungsbacka.

  • Svar på tråden BF mars 2017
  • ceciliabkbh
    Nathalej skrev 2016-08-05 22:03:15 följande:
    Jag håller tummarna för bästa, positiva resultat! Antar att ni fått reda på hur allt ligger till nu då ni var hos läkaren igår väl?

    Tycker det är konstigt att gravtestet visar positivt men att han inte ser något men som du sa så kanske det var för tidigt för att se något förra gången..
    Mjo jag hade redan skrivit ja.

    Dock så ringde sjukhuset igår och vill ha in mig igen. Läkaren sist hade missat att det var två blodprov tagna så hon hade bara kollat på första som låg på 180. Men det andra var på 790 i hcg så nu misstänker dem utomkveds.. Ska in imorgon IGEN.. Vill bara att denna soppa ska ta slut.

    Är ganska säker på att jag fått missfall men vi får väl se. Hoppas hellre på missfall än utomkveds iaf. Nu verkar allt ha "kommit ut" iaf.
  • jj85
    DevilsDaughter skrev 2016-08-05 23:00:27 följande:

    Beklagar Millan. Fick ni reda på orsaken? Kommer denna graviditet bevakas extra?

    En konstig grej, jag hade ganska osunda vanor innan graviditeten, chips/godis och läsk i princip varje dag. Har ändå lyckats hålla vikten hyfsat i schack. Vägt 61 till mina 165 cm ganska länge. Men nu har ju jag kräkts det mesta jag ätit och tål inte socker alls så äter mestadels bra mat. Har mått såhär nu i ca 2,5 vecka men har inte gått ner något alls. Vågen har stått på 61,4 sedan plus i v 3,5 till nu 7+4? Hur kan det komma sig? Skulle tippa på att jag får i mig ca 400kcal en dålig dag och 1000 kcal en bra dag nu när jag mår såhär. På ett sätt är det ju bra då kroppen släpper gifter som kan gå till fostret när man går ner i vikt men samtidigt konstigt då jag rasat i vikt första delen av mina andra graviditeter. Kan det vara att man är lite äldre nu som gör att  kroppen mindre gärna släpper ifrån sig kilona? Men eftersom jag mår som jag gör så har jag ju ingen energi och rör mig inte mycket men tycker ju att jag borde tappa muskler då och iaf gå ner den vikten? Känner mig lite förvirrad över min kropp nu.

    Hur har ni andra det med molvärk? Jag har inte känt någon molvärk alls tills igår och idag. Känner svag molvärk, lite stick då och då och allmänt känslig och öm i livmodern, det gör mig lite orolig eftersom det kommer nu och inget tidigare?


    Samma här kring maten, kunde äta chips, godis, choklad, u name it men nu, klarar knappt av doften. Varken det eller kött. Så tyvärr lever jag på mackor just nu ( är i vecka 8) 
    Men vikten har gått upp lite för min del, har tyvärr lite övervikt som jag inte orkat ta tag i innan graviditeten, låg på ca 72 kg, och nu 74..känns inget vidare att behöva gå upp alltför mkt heller, men ska prata kring vikten med BM... men det är inte många som börjar gå upp i vikt i början, utan man kan mer få en svullen mage, det är så för min del nu fastän jag gått upp 2 kg, men det är ju också från semestern..man åt utav allt möjligt. Men nu klarar knappt av nåt.. Men ät det du kan äta, BM sa ändå att det inte gör något framtill vecka 12 sen får man börja tänka sig för..:)

    Känner ingen molvärk direkt, kan känna att det gör ont i vänster äggstocke ibland, inga stick eller känslig livmoder, men vi är väl alla olika så vi ska nog försöka att inte oroa oss :)


     


    Jag bestämde mig för att vi berättar för vår familj om graviditeten, och det känns bra :) känner inte att jag orkar må så dåligt och försöka dölja det för alla..gå runt o vara "magsjuk" med illamående en hel månad till haha.. Hur har du själv gjort?

  • jj85
    MillanAhlskog skrev 2016-08-05 16:29:54 följande:

    Hej på er tjejer!
    Millan heter jag och jag är 30+ och väntar nu mitt 3:e barn. Är i vecka 8+2 idag.
    Jag ska gifta mig med mannen i mitt liv om ca 2 veckor. Vi har två döttrar sen innan, en på jorden och en i himlen. Maja fyller 3 år i september och gör just nu mina dagar extremt långa med all sin trots. Clara föddes 21 december 2015 och avled sent på kvällen den 23 december. Hon skulle alltså va ca 7 månader
    Jag åkte in för minskade fosterrörelser den 19 december men upplever att jag inte redigt blev tagen på allvar å blev hemskickad med en ny tid på måndagen (21:a)
    Då var det dessvärra försent, dom såg på ctg att bebisen i magen inte mådde bra å det blev akutsnitt (så där när dom tar sängen å bara springer...) Clara levde men hade det kämpigt, vi blev flyttade till Lund "över julhelgen" som det lät, men där såg dom den 23:e december att hon var hjärndöd å därför skulle respiratorn stängas av... Mitt barn skulle dö...

    Det finns nog inget värre än att begrava sitt barn, men trot eller ej, man tar sig vidare.. (Man har ju inget val?!) Jag var sjukskriven i 6 månader men har nu börjat arbeta lite smått. Kommer med största sannolikhet bli sjukskriven inom 2 månader igen, då jag i mina båda graviditeter innan lidit av allvarlig foglossning, haft kryckor och varit i stort sett sängliggandes.

    Bebisen i magen har vi försökt få till sen Clara dog, då hela min kropp å vårt liv längtar efter en bebis.

    Jag syr barnsaker på fritiden, så som babynest, babywraps, mössor, kläder, napphållare etc etc. Finns på facebook, sök på Millans design ????

    Jag har haft lite rosa flytningar å därför varit på ett vul, å då levde bebisen så vi hoppas hjärtat fortsätter att ticka och att vi får ta med oss en bebis hem från bb i mars ?????

    Hela denna graviditeten kommer vara extremt jobbig psykiskt eftersom jag är och säkert kommer vara livrädd hela vägen, för för mig är det inte självklart att åka hem med ett levande barn..

    Undrar du något så fråga, inga frågor är för dumma! Jag svarar på allt å speciellt om Clara ??

    Min lilla ängel ska bli storasyster ????

    Å tips till slutet av graviditerna:
    *lita på magkänslan, rör bebisen sig annorlunda/mindre=sök vård och ge er inte!
    *Skaffa gravidförsäkring plus (den man betalar en engångskostnad för) för man vill inte stå utan OM nått händer, finns sååå mycke som kan hända under en förlossning..

    Och om någon känner mig så har vi INTE gått ut med detta ännu å jag vill att det stannar här!

    Kram på er ??

    (Finns även en fin grupp på fb för oss med bf mars 2017, men bara ca 30 medlemmar ännu, den är hemlig så syns inte att man är med där) Finns det fler grupper på fb kanske?


    Starkt av dig att dela med dig av din berättelse
    Vi är lika gågna i graviditeten och det kommer nog gå bra ska du se. Man får försöka att inte oroa sig alltför mycket.  Vi bestämde oss för att berätta för familj (föräldrar och syskon) och vänta med alla andra, är så svullen om magen redan och kan inte hålla in den. Detta är vårt första barn. Tack för tipsen, ska kika på barnförsäkring, min man nämnde det också, har du tips på en bra försäkring? 

    Hoppas du mår gott under denna graviditet :) själv mår jag sådär..igår hade jag en rätt ok dag annars legat avslagen i sängen med huvudvärk och illamående. 
    Styrke kram
  • lilsis
    ceciliabkbh skrev 2016-08-06 09:10:45 följande:

    Mjo jag hade redan skrivit ja.

    Dock så ringde sjukhuset igår och vill ha in mig igen. Läkaren sist hade missat att det var två blodprov tagna så hon hade bara kollat på första som låg på 180. Men det andra var på 790 i hcg så nu misstänker dem utomkveds.. Ska in imorgon IGEN.. Vill bara att denna soppa ska ta slut.

    Är ganska säker på att jag fått missfall men vi får väl se. Hoppas hellre på missfall än utomkveds iaf. Nu verkar allt ha "kommit ut" iaf.


    Mitt senaste "misstänkta" utomkveds steg också hcg efter ett tag. Slutade med att jag skrapades utan att man hittade något men då slutade jag blöda och hcg sjönk till 0.
  • DevilsDaughter

    Jj85: kanske är det vätska du samlat på dig i och med de 2 kilona? Vi har berättat för alla utom för jobben. Som du säger fixar jag inte att hemligt hur jag mår. Har även berättat för syskonen då jag ständigt springer och kräks och är liggandes mycket, kan ju inte säga att jag är magsjuk liksom..

  • ceciliabkbh
    lilsis skrev 2016-08-06 09:41:16 följande:
    Mitt senaste "misstänkta" utomkveds steg också hcg efter ett tag. Slutade med att jag skrapades utan att man hittade något men då slutade jag blöda och hcg sjönk till 0.
    Hoppas det går lika "bra" för oss också :) vill gärna slippa cellgifter eller operation..
  • lilsis
    DevilsDaughter skrev 2016-08-06 12:16:07 följande:

    Tar man cellgifter vid utomkveds?


    Man kan få metotrexat för att ha ihjäl alla ev graviditetsrester. Sedan blir det karens ett par månader.

    Jag skulle operera alla dagar, inte kul att riskera ett nytt utomkveds.
  • jj85
    DevilsDaughter skrev 2016-08-06 12:11:16 följande:

    Jj85: kanske är det vätska du samlat på dig i och med de 2 kilona? Vi har berättat för alla utom för jobben. Som du säger fixar jag inte att hemligt hur jag mår. Har även berättat för syskonen då jag ständigt springer och kräks och är liggandes mycket, kan ju inte säga att jag är magsjuk liksom..


    hehe då är det mkt vätska, magen är så uppblåst...måste försöka få i mig mer vatten iaf men det är svårt..
    Ja samma här, syskon och familj. Jag kräktes endast 3 ggr och det var en gång per dag, nu har det försvunnit, mår endast illa .Jobbet ska jag försöka vänta med så gått det går, iaf framtill vecka 12. Beroende på hur mkt jag kan dölja detta.

    Får du ont i äggstockarna något? Igår hade jag så ont i vänster bara sådär under dagen...men sen släppte det. Hoppas att du snart slutar kräkas men dem säger väl att det lugnar sig till efter vecka 12-16
  • DevilsDaughter

    jj85: Försöker också få i mig vätska men det är svårt, vatten är det enda jag klarar av att dricka och knappt det nu. Du tror inte att det är ligamenten du känner av och inte äggstockarna? Då kan det ju liksom göra ont vid sidan av livmodern, jag känner av det en del.
    Jag har mått illa och kräkts hela mina tidigare graviditeter och räknar med att det kommer bli så nu också, dock brukar det inte vara riktigt lika illa i slutet som i början. Vi ska till Kreta i slutet av augusti och jag har verkligen försökt att hålla mig ätandes för att kunna äta mat när jag är där. Har inte velat hamna i det där att vara sängliggandes och inte orka någonting och knappt få i mig någonting. Men nu är jag där...  Är så ledsen, kommer förstöra hela resan för familjen. Hur ska man orka? Var 40 grader där alldeles nyligen. Tycker inte att lergigan comp som jag fick utskrivet funkar riktigt längre? I början tyckte jag de hjälpte en del, tog bort det värsta liksom och då kunde jag äta. Men nu är nog mitt illamående så illa att även om det hjälper lite grann så hjälper det inte tillräckligt för att kunna äta.

Svar på tråden BF mars 2017