BF December 2016

Jag är precis hemkommen från gynakuten efter att ha åkt ambulans in pga blödningar. Aldrig varit så rädd eller sett så mkt blod komma från min kropp... trodde att jag kissade men förväxlade det med fliden av blod som var ostoppbar. Efter undersökning - inget avvikande. Trodde att halva moderkakan var kvar typ... usch alltså.

Jag känner inget efter mat, men visst obehag efter kolsyrad dryck...

Nu är vår Vera här. Förlossningen startade med vattenavgång. Det var bebisbajs i vattnet så vi fick stanna på förlossningen trots att värkarna inte satte igång.

Sammandragningarna drog igång på morgonen och till slut fick jag värkdtimulerande drop.

Värkarna kom tätt men bebisen sjönk inte ner.

Mitt i lustgas ruset började det hända grejer och det var plötsligt väldigt mycket folk på rummet. Bebisen började må dåligt och helt plötsligt så läkaren att den måste ut nu.

Det blev urakutsnitt. De fick ut bebisen fort men när de öppnade mig hade jag flera liter blod i buken så de fick lägga tid på att även rädda mig. Tydligen var det ett åderbråck som brustit på baksidan av livmodern. Läkarna hade aldrig sett något liknande.

Jag vaknade på iva med två stora operationsnitt. Har Eda för smärtan och vår lilla skatt ligger på neo. Hon har hämtat sig väldigt bra och vi har henne hos oss så mycket vi kan. Jag förlorade 3,3 liter blod så vi får se hur länge vi får stanna här. Jag ska bli så smärtfri att det räcker med tabletter först.

Lång historia men nu är hon i alla fall här!

Tänkte att det var dags för mig att skriva lite om min förlossning, min lilla tjej är nu 2,5 vecka och hon är det mest underbara som finns. Hon sover, äter, sover, äter osv. Har knappt skrikit sen hon kom ut, hon gnäller lite när hon vill ha mat annars är hon mest nöjd. Hon sover sex timmar i sträck på natten och sen får jag väcka henne för mat. Känns helt galet! - Vi får se hur länge det håller ;) 

Nu, till förlossningen. Mitt vatten gick onsdagen den 14:e kl 6 på morgonen. Jag hade då haft några värkar under natten, men absolut inte som gjorde ont eller som störde min sömn direkt. Efter att mitt vatten gått på morgonen så ringde jag till förlossningen i Lund, barnmorskan jag pratade med bad mig ringa tillbaka vid lunch om jag inte fått några täta värkar. Mina värkar startade inte så jag ringde tillbaka vid lunch och då bad de mig komma in för kontroll, för att se så att det verkligen var vattnet som hade gått. Och mycket riktigt, det var vattnet som hade gått. Eftersom allt såg bra ut fick vi åka hem med förhoppningen om att värkarna skulle starta av sig själv, annars väntade en igångsättning dagen efter det vill säga torsdagen den 15:e. Jag hade värkar från och till under kvällen och natten, men absolut inget som gjorde ont eller var regelbundet. På morgonen ringde dom från förlossningen i Lund  och sa att som det såg ut just såg fanns det ingen plats för igångsättning, men att jag skulle komma in på kontroll för att se så att allt såg bra ut. Väl där blev vi uppkopplade och lillans hjärtljud var lite högt, hon låg på 180-190 hela tiden vilket var för högt. De kom in en läkare till vårt rum som menade på att hennes hjärtljud är alldeles för höga och att jag skulle bli igångsatt så fort så möjligt. Det var bara ett litet problem, där var fullt överallt i Skåne på förlossningarna. Läkaren ville inte skicka hem mig trots detta så hon skulle fixa ett rum på en annan avdelning tills där var ett rum ledigt nere på förlossningen, detta fixade sig snabbare än vad jag trodde så jag fick komma ner på förlossningen direkt istället. 

vid 17-tiden kom jag in på förlossningsrummet, då hade jag fortfarande inte några direkta värkar - Tyckte jag! Men när jag blev uppkopplad så visade det sig att jag visst hade värkar. Det var bara jag som var extra smärt tålig tydligen! Jag blev undersökt och var då öppen 5 cm, så då bestämdes det att jag inte skulle bli igångsatt utan vänta och se hur mycket jag öppnat mig efter ett par timmar. Klockan 22 var det skiftbyte  så jag fick en ny barnmorska och blev då undersökt igen, då var jag fortfarande bara öppen 5 cm. Då sattes det in värkdropp, det började på 20 mg, efter en timme höjdes det till 40 mg, sen 60 mg. Klockan 02, gjordes en ny kontroll och då var jag återigen bara öppen 5 cm. Då ökades droppet till 80 mg och då tog värkarna fart direkt. Vid 02.20 bad jag om lustgas och sen gick allt i en väldans fart. Jag öppnades från 5 cm till 9 cm på en kvart och sen kom krystvärkarna kl 03.10 och därefter så tycker jag att allt gick väldigt fort, trots att det tog 1 h och 7 minuter innan hon var ute. Jag fick upp henne på mitt bröst och min sambo fick klippa navelsträngen, därefter tog pappan hand om henne medans jag födde moderkakan och blev tryckt på på magen. De var nästan värre än förlossningen, det gjorde så ont när dom tryckte på magen efter. Jag klarade mig utan några bristningar, tack och lov! Jag skulle vilja säga att jag haft en enkel förlossning, jag är super nöjd över att jag fick föda i Lund. Är så nöjd med deras hjälp och stöttning, fantastiskt! 

Vi bodde på patienthotellet en natt och sen åkte vi hem och har sen dess bara myst en massa! Helt underbart med ett nytt litet liv här hemma hos oss. Vi är helt förälskade!

Hoppas att folk blir lite mindre nervösa efter min förlossningsberättelse eftersom att den var så positiv! 

Min lilla tjej har blivit vrålförkyld, så hemskt att se henne ha så jobbigt. Nu kör vi med näsfrida och koksaltlösning för fulls muggar. Hopplöst när brorsan vart sjuk alla mellandagar , trodde hon skulle klara sig men antar att det va oundvikligt , svårt att skydda dom små i hemmet...

Efter den tuffa förlossningen hade vi återhämtat oss tillräckligt för att få åka hem 7 dagar efter förlossningen. De skulle bara göra ett ultraljud på lilla tjejens hjärta. Tyvärr hittades en förträngning på aortan så det blev ambulanstransport till Drottning Silvias Barnsjukhus istället för att få åka hem. Hon opererades i går kväll och det har gått bra. Vi får inte sova på sjukhuset så vi har sovit hemma (har 20min dit). Var så konstigt att komma hem utan bebis.

Nu ligger hon på barniva och så fort vi ätit frukost ska vi åka och sitta hos henne.

Våran lilla tjej som kom 15/12 har fått RS då vi ligger inne på sjukhus efter två mardröms dagar. Ge er inte ut med era nyfödda, bjud inte hem massa folk och se till att alla som kommer hem till er spritar och tvättar sig ordentligt.

Vår stora son har varit rejält förkyld med feber och hosta så hon har ju garanterat fått det via honom och då är det svårt att skydda sin bebis men ni utan syskon till barn, ge er inte ut bland folk. Detta önskar jag ingen bebis eller förälder skall behöva gå igenom,

Vi vet inte hur länge vi kommer behöva stanna men minst tre dagar till, kanske en vecka...

Efter 6dygn på sjukhus med RS fick vi komma hem idag , så skönt att detta e över. Lova att ta hand om era små och va noga med handhygien när ni får besök .

Jag känner samma sak. Livrädd för viruset och varit helt för oss själva i en månad. Kommer avvakta mef kompisbesök ett bra tag. Dock så har jag fått opereras två ggr pga moderkaksrester så jag kanske bara inte har orkat ta mig ut. Ändå, jag kommer inte ta med bebis till affär, stan, tunnelbana osv än på några månader. Lika bra att promenera överallt - bli av med gravidkilon ;) har avvaktat med bvc besök också (väger bebis hemma, hon verkar ha god aptit), då bvc är i samma byggnad som vårdcentralen. Sen att vissa föräldrar ändå tar med sjuka barn till bvc trots att man inte ska göra det...

Men jag är lite nere, måste jag medge, jobbig känsla. Vet liksom inte vad som skulle kunna få mig på riktigt gott humör. Ibland vill jag bara gråta i soffan.

Hoppas några av er vill fortsätta följas åt med tankat och funderingar över våra guldklimpar. Antar alla fått nu?! Starta ny tråd eller fortsätta här? Vår Erik har inte rs. Först fick vi beskedet efter snabbtester atg han har rs, men efter det slutgiltiga testet har han det inte, utan endast förkylning. Och även kolik.