Aha ja verkligen :) du kanske har skrivit det nyss men hur mår du? Jag har mycket växtvärk idag, det drar rejält i magen.
Åååh herregud såg precis att du frågat sama fråga som jag ställde hahah, kag är i vecka 7+4 imorgon åååt såå nöra vi ligger
Oj vilken bakgrund. Det är ju häftigt att du ändå blev gravid då och att du kämpar på.
Vill bara säga att var inte rädd för kejsarsnitt. För mig slutade det med akut KS förra gången, jag sa nej flesta gpngen läkaren tog upp det under den långdragna förlossningen men tillslut sa de att nu blir det KS och det ångrar jag inte. Så med detta barn blir det planerat snitt, jag tål inte Epidural och kan ärligt inte tänka mig att gå igenom en förlossning utan det. Men det där är ju individuellt. En kompis till mig som födde veckan innan mig var helt lyriskt över hur fantastiskt det var o hon födde utan smärtlindring helt o hållet.
Hej tjejer!
Imorgon går jag in i v.12 (11+0) och symtomen ändras lite märker jag, och framförallt börjar hormonerna sätta sig på känslorna nu, haha! ^^
Jag har börjat få molande växtvärk nu magen samt i ryggen, är fortfarande fruktansvärt trött, klarar inte längre av att steka mat (oset får mig att bli rejält illamående) och jag har en konstant craving efter glass och jordnötsringar, haha!
Något som är mindre roligt är att jag från början har en ganska svår smärtproblematik, och nu 1,5 månad utan dem börjar det bli en ren mardröm varje dag med det onda.
Någonstans får jag det ändå att fungera, jag vet ju att det ändå är för en relativt kort period i livet jag behöver vara utan dem, och det är ju för min lilla guldklimps skull, och då är det mer värt det på ett sätt, men det plågar mig hela dagarna nu.
Jag börjar redan nu inse att det enda som kommer gå är att bli sjukskriven, vilket är det absolut sista jag egentligen vill! För att inte göra historien allt för lång så är det så att jag kämpat mig igenom att få lära mig gå, stå och sitta igen (inlagd på neurorehab för snart 3 år sedan), till att få inse att jag behövde byta jobb, genomgick en GBP då jag inte får träna men bara gick upp mer och mer i vikt, har gått ner över 50kg, arbetar nu äntligen heltid... Och att behöva se sig slagen är svårt.
Även fast jag vet att det inte är hela världen, att jag behöver sjukskrivning för min och bebis skull, och att jag kommer att kunna arbeta igen, så känns det ändå lite surt att jag redan nu ska behöva inse att det snart är dags. Kommer klättra på väggarna! Haha!
Sen är jag lite fundersam över hur förlossningen ska gå. Jag kommer inte att kunna få epidural pga smärtproblematiken, och frågan är om jag ens klarar en vanlig förlossning egentligen. Jag vill ju helst slippa kejsarsnitt..
Men, det konstiga är att jag inte är nervös eller orolig, känner mig lugn och litar på att det kommer att gå hur bra som helst! Det är bara arr tankarna såklart finns där..
Jag börjar förstå smärtläkaren som för 4 år sedan sa till mig att jag nog får omvärdera drömmen om att skaffa barn.. Och läkaren som för några veckor sedan var lite orolig och mer eller mindre avrådde mig från att fortsätta graviditeten..
Men jag vill inte ha det ogjort för något i världen! Och ännu mindre avsluta det lilla mirakel som nu ligger därinne och gottar sig för fullt! <3
Graviditeten var så oplanerad den bara kan bli (hade tid för insättning av ny p-stav 3 dagar efter jag gjorde testet), men nu när ödet ville det här så kan jag bara inte avsluta det. Min högsta dröm!
Förlåt, behövde bara få ur mig detta! Och säkert låter jag väl jättedeprimerad - så är inte fallet! Haha! Jag är överlycklig, lugn och harmonisk. Behövde som sagt bara få ur mig tankar, funderingar och känslor som bubblat över nu.
Hahaha skönt att höra att jag inte är ensam. Vill ha två skolår mellan barnen. Men eftersom jag ska få planerat snitt blir det ju definitivt i december :)
Jag har också bf 30/12 :) hoppas inte på att gå över tiden vill ha tre skolår mellan barnen i-landsproblem :)
Så tänkte jag med första barnet, ville absolut inte få ett decemberbarn, stackars barn att fylla år sist mm. Men det struntar jag blankt i nu :) eftersom jag fick MA (skulle haft bf 1 juli nu annars) så är jag bara tacksam om det går vägen denna gång.
Och jag går och hoppas på att gå över en vecka så att det inte blir december. Så olika man tänker.
Ungefär samma, har fått ett jäkla humör :( min man tycker inte jag är så rolig att leva med just nu.
Tänkte på hur lyxigt det var att vara gravid med första barnet, vila efter jobbet o sova ostört. För mig är det nästan mest avkoppling att vara på jobbet. Gick faktiskt o la mig på soffan på jobbet och somnade till en stund. Fördelen med att chefen redan listat ut att jag är gravid :)
Hur mår ni alla? Jag mår som en sur disktrasa, har ingen ork, illamående och inte sugen på någon mat. Min stackars sambo får jobba röven av sig här hemma. Jag är så fruktansvärt trött och orkar inte göra nånting!
Urk... Känner mig lurad. Igår behövde jag inte ta lergigan, mådde knappt illa. Började tänka att de värsta veckorna kanske är över nu... Nu sitter jag här o mår pyton, vill ringa o sjuka mig och sen gå och lägga mig igen.
Någon som kommit förbi illamåendet, när slutade det?
Ja det är ju inte bara morgonillamående utan kan ju dyka upp när som helst :(
ENDA fördelen är att jagi inte orkar oro mig för hemskheter som MF när jag mår så illa, får försöka se det positiva.
UH ja! Vissa morgnar har jag tagit tablett för sent och mått pyton. Andra dagar mår jag helt ok men då kommer det mer all kraft på eftermiddagen när jag är på jobbet och knappt kan ta sig hem. Häromdagen fick jag hänga på kundvagnen i affären medan jag släpade mig framåt. Många undrande blickar blev det. Är i vecka 10 (9+0) idag. Hoppas att det ska lugna sig snart.... Men varje gång jag mår ok så blir jag nästan nervös
Neeeej vad ledsen jag blir för eran skull.
Vet vad du går igenom, det är fruktansvärt. Stor kram
Jag måste tyvärr lämna denna tråd då det inte blir något decemberbarn för oss. Vul visade på en onormal graviditet som verkar ha avstannat tidigt.
Då jag inte känt något konstigt är det väl ett MA antar jag. Ska in och kolla nästa vecka igen för att bekräfta men det är 99% finito.
Tänk vad man hinner börja tänka och planera. Nu är allt svart och det gör ont att bara finnas till. Då jag är 40 år och gjort IVF är det inte bara att testa igen känns det som. Vi får försöka plocka ihop bitarna och fundera på vad nästa steg är.
Önskar er alla all lycka och välgång och en fin sommar med växande magar. Kram
Vilken solskenshistoria! Härligt!
hej alla dec mammor!
För 2 veckor sedan skrev jag och berättade om att jag då i vecka 7+5 gjorde VUL där man bara hittade en fostersäck men inget foster... 2 olika BM gjordeVUL på 2 olika maskiner utan att hitta ett foster i fostersäcken....
Jag avskrev själv graviditeten var väldigt ledsen tyckte att många grav symptom försvann...
Jag och min man har gjort IVF och visste vad ett missfall skulle innebära kroppsligt och själsligt.
I måndags var jag på uppföljning, trot eller ej men de hittade ett perfekt litet hjärta. Vilken lyckochock! Vi var ju helt säkra på att det inte gått vägen!
Är nu i 9+6 BF 21 december är just nu värdens lyckligaste :)
Haha ang flera. Min man höll på att skita på sig när bm vid ul sa "så ska jag bara kolla så det inte är fler därinne"...
Jag är fascinerad av tvillingar men skulle kännas tufft att få det nu :) så som tur var för oss så var det bara en!
Hej! Läst tråden ett tag och nu hoppar jag också in.
Har gått in i vecka 10 (9+1) och har BF 20 december. En pojke på 4 år sen tidigare. Mår illa, kräks och går igenom dagarna som en väldigt trött mamma. Tvärtemot min första graviditet. Gjort två vul redan, har en väldigt snäll gyn. Allting såg perfekt ut och där var bara en. Med tanke på min mage kunde där varit några stycken ;)