Umgängessabotage?

Skit i UF. Har du skriftligt på att du erbjudit olika konstellationer? Isf har du inget att oroa dig för.

Om UF vill stämma dig, låt honom göra det då. barnen kommer att få säga sitt, du kommer att få säga ditt och han får säga sitt.

Sedan kommer att utslag och jag tvivlar på att det kommer att bli som UF vill när barnen inte vill. Särskilt som UF inte vill åka de helgerna själv och träffa barnen, vilket du har erbjudit.

Eftersom barnen är så stora tas deras känslor och åsikter med i en bedömning ifall det skulle bli en sådan. Så även dina och pappans.

När jag och exet gick i samtal hos familjerätten då barnet var 4 år var dom väldigt tydliga med att det är BARNETS rätt till båda föräldrarna och inte en enskild förälders rätt till barnet som man går på idag. För länge sen fanns det en "12-årsregel", att man vid 12 års ålder fick bestämma själv vart man ville bo osv och idag utgår man från mognad hos barnen och i ditt fall är ju båda så stora.

Men du kan inte dömas för umgängessabotage då du har erbjudit flera olika alternativ och som pappan helt har ratat och inte ens behagar sig att svara på. Det åligger faktiskt umgängesföräldern att engagera sig och resa också om ett äkta intresse finns för att träffa sina barn.

Kan ta ett enkelt exempel från min historia för att jämföra; mitt ex hade varannan helg ett tag, då skulle han hämta på fsk på fredagen och lämna hos mig på söndagen. Han försökte däremot få det till att jag skulle ansvara för att barnet lämnades och hämtades i hans hem dessa dagar, trots att jag inte har körkort och det är några mil mellan oss. Det ansåg familjerätten var väldigt konstigt och ifrågasatte hans intresse eftersom den tiden det tog för honom att hämta och lämna faktiskt också gav honom mer egen tid med barnet (även om det var i bilen) - annars hade barnet kommit till honom efter middagstid på fredagen om jag skulle hinna sluta jobba, hämta på fsk och sen åka kommunalt till hans hem.

Hans intresse var dock inte äkta och det slutade med att det syntes igenom och han skrev över vårdnaden på mig helt då han inte mäktade med att vara förälder. Idag har dom kontakt ca 2 ggr /år.

Ja men vad bra då eg som dur skriver. Ni får lite ordning på saker och ting. Du kan ju visa att du har erbjudit umgänge och att du vill ha svar i rimlig tid, dvs en v innan hur det ska bli.

Ni måste ju också kunna planera era liv.

Jag hade stämt dig på ensam vårdnad om du förhalat umgänge. Vad är det för mes som är UF?

Fick ett brev för en vecka sen, han har stämt mig på vårdnad, boende och umgänge. Hans advokat uppger inga direkta skäl varför han gör det. Stämningsansökan är väldigt mycket "mellanmjölk".

Jag har sen sist jag skrev här erbjudit flera olika umgängesförslag men som vanligt inte fått några svar på mina förslag, så vi har inte kommit överens om att det blir umgänge vid dessa tillfällen.

Fick däremot ett mail två dagar innan om att han kommer och hämtar barnen på fredag. Det var inget någon av oss var medveten om, inte ens barnen. Pappan anser att jag skulle ha vetat om att han ville ha barnen då, det utan att han sagt ja till det.

Efter det lämnade jag nya förslag som vi inte enats om, vilket jag anser att vi egentligen har. Vi har båda uppgett några tillfällen vi båda säger att umgänge kan/ska ske på. Men pappan anser att vi inte är överens om dessa det för att vi är oense om andra tillfällen.

Just nu känns det som att en stämning är välkommet så man kan få någon fason och ordning på saker och ting. Men jag kan tycka att det är tokigt att en förälder kan strunta i så många saker och sen ändå stämma den andra. Det utan att man tagit minsta lilla egenansvar.

I vårat fall ligger det ändå i pappans egna intresse att svara på saker som gäller umgänge.

Ja det känns skönt på något vis för så här går det inte att ha det. Det fungerar inte för någon av oss att inte veta. Jag hoppas även att en tingsrätt kan förstå det och att någon förklarar det för pappan så det går in i huvudet på honom.

Jag blir så arg på hans beteende. Det är så nonchalant och respektlöst.

Jag tycker så synd om barnen som inte får någon information om när dom kommer ses och när dom ska iväg. Varken av mig eller pappan. Pappan säger inget till mig förren sista minuten och barnen säger han inget alls till. Det handlar mest om planering av livspusslet för min och barnens del. Vi har så mycket som ska fungera med arbete, skola, aktiviteter, kompisar och "barnvakt" med mera.