Umgängessabotage?
Eftersom barnen är så stora tas deras känslor och åsikter med i en bedömning ifall det skulle bli en sådan. Så även dina och pappans.
När jag och exet gick i samtal hos familjerätten då barnet var 4 år var dom väldigt tydliga med att det är BARNETS rätt till båda föräldrarna och inte en enskild förälders rätt till barnet som man går på idag. För länge sen fanns det en "12-årsregel", att man vid 12 års ålder fick bestämma själv vart man ville bo osv och idag utgår man från mognad hos barnen och i ditt fall är ju båda så stora.
Men du kan inte dömas för umgängessabotage då du har erbjudit flera olika alternativ och som pappan helt har ratat och inte ens behagar sig att svara på. Det åligger faktiskt umgängesföräldern att engagera sig och resa också om ett äkta intresse finns för att träffa sina barn.
Kan ta ett enkelt exempel från min historia för att jämföra; mitt ex hade varannan helg ett tag, då skulle han hämta på fsk på fredagen och lämna hos mig på söndagen. Han försökte däremot få det till att jag skulle ansvara för att barnet lämnades och hämtades i hans hem dessa dagar, trots att jag inte har körkort och det är några mil mellan oss. Det ansåg familjerätten var väldigt konstigt och ifrågasatte hans intresse eftersom den tiden det tog för honom att hämta och lämna faktiskt också gav honom mer egen tid med barnet (även om det var i bilen) - annars hade barnet kommit till honom efter middagstid på fredagen om jag skulle hinna sluta jobba, hämta på fsk och sen åka kommunalt till hans hem.
Hans intresse var dock inte äkta och det slutade med att det syntes igenom och han skrev över vårdnaden på mig helt då han inte mäktade med att vara förälder. Idag har dom kontakt ca 2 ggr /år.