Umgängessabotage?
Hej!
Jag och UF bor ca: 30 mil ifrån varandra. Nu orkar och vill inte våra barn åka varannan helg längre. Barnen är 11 och 13 år gamla.
Kompisar och fritidsintressen är numera väldigt viktiga och barnen känner att dom missar mycket. Skolan är tufft för den lilla och han halkar efter. För den stora fungerar skolan lite bättre. Däremot är hon ledsen över att hon missar så många matcher och att få va med kompisar på helgerna.
Jag och Uf är oense om hur barnen ska åka till honom för umgänge. Vi har aldrig haft något umgängesavtal utan har kunnat enas om hur umgänget ska se ut.
Jag har nu föreslagit ett möte på familjerätten för att kunna enas om hur umgänget ska se ut men det vill han inte.
Jag har även gett flera olika förslag på hur umgänget kan se ut samt erbjudit UF att komma till vår stad för att träffa barnen här hemma. Något barnen skulle bli väldigt glada över. Det svarar han inte ens på. Han vill varken diskutera eller kommunicera med mig. Han kommer inte med några egna förslag eller lösningar.
Han anklagar mig för umgängessabotage för att han inte längre får ha barnen varannan helg. Är det så?
Stämmer det att jag umgängessaboterar trots att jag verkligen vill få en lösning på det hela, ger olika förslag och erbjuder umgänge? Jag trodde att umgängessabotage var när man inte låter den andra föräldern träffa sina barn alls och motverkar allt umgänge.
