Får skolan boka tid för remiss till ortoped utan mitt medgivande? Fadern har gett medgivande. Gemensam vårdnad

Jag håller med de skribenter som påpekat att idrottsläraren kanske helt enkelt inte känner till att pojken redan varit till en specialistläkare.

Ett telefonsamtal med idrottsläraren är kanske allt som behövs för att reda ut detta.

Håller helt med. Dialog med läraren är vad du/ni ska prioritera just nu. Inte konfrontation. 

Vad fasen, det är klart att de får kolla om de kan hjälpa sonen. Jag blir förvånad att du struntar i det och hellre låter sonen fortsätta vara klumpig än att se om någon annan kan hjälpa. För att han ska riskera attinte få godkänt så handlar det inte om "lite klumpighet".

Ni som flera redan skrivit så känns det ju mer som en brist i kommunikationen mellan er och idrottsläraren. Troligen rätt enkelt åtgärdat om ni Säter hen in i vad som tidigare gjorts och sagt från spec läkare.

Men rent generellt så visst kan rtt barn skickas t skolsköterska. Hon kan däremot inte skriva remiss till ortoped läkare utan det är skolläkaren som i så fall gör det. När ni i så fall blir kallade så finns det ju ingen lag som tvingar er att gå utan i kan avböja det besöket eftersom det redan är utrett. Men som sagt var kontakta klassläraren för att reda ut detta.

Jag vet att det säger mer om den elaka tungans personlighet än om mig från dess ord, men jag får säga att tyvärr sårar det ändå. Jag försöker vara en god mor och det är inte enkelt alla gånger att avväga olika frågor. Jag trodde detta var ett forum för råd och stöd, inte för elakheter och snabbdragna slutsatser.

Jag har fått några kloka svar som egentligen går i samma linje som jag själv är inne på. Tack till läraren för dina flertalet bra svar. Att det handlar om idrottslärarens bristande förkunskaper och kanske lite lathet att vilja lösa problemet utifrån hellre än inifrån. Om det ändå vore så enkelt att ett inlägg i skon skulle lösa allt! Tro mig - då hade jag tagit det! Alla gånger! Men jag ser inte att det finns något belägg för att ett inlägg skulle lösa något, utan bara ge min son känslan av att det är fel på honom.

Jag vill även förtydliga att jag inte gått i konflikt eller konfrontation och att det är jag som initierat försök till samtal med idrottsläraren. Jag har försökt förklara vad specialistläkaren sagt och aldrig ifrågasatt henne - utan haft fokus på vad jag redan vet och varför jag i nuläget ställer mig tveksam till att detta ska utredas (igen) av skolan.
Det är idrottsläraren som, enligt beskrivet ovan, har bokat en tid utan att ens informera mig och som nu när jag trots att jag säger att jag är överens med fadern om att besöket inte ska ske där - så ska det ändå ske - för han gett klartecken tidigare.
Det är hon som säger att målen riskerar att inte uppfyllas, men hon tydliggör inte på vilket sätt, för målen ska baseras på kunskap och engagemang, inte på prestation. 

Jag förstår att det är lätt att utgå från att det säkert är mig det är fel på, men om ni törs, prova tänk utanför boxen och ställ er frågan, IFALL det är idrottsläraren som faktiskt inte förstått vidden av problemet, vad skulle ni göra då? Ifall det var ert eget barn - för jag gissar att ni inte själva anser er vara så korkade som ni tror att jag är - hur hade ni agerat?

DET är svaren jag vill ha, inte era elaka, låga och fega anonyma svar som inte gör ett skvatt för mig.

Du förstår ju inte innebörden av curling. Att strunta i sonens problem och låta sonen fortsätta vara klumpig vore ju raka motsatsen till curling.

Ring rektorn och förklara situationen. Berätta att du har försökt föra en dialog med läraren, men att du känner att ni hamnar på kollisionskurs och vill därför ha hjälp att reda ut vad som egentligen är problemet när det gäller sonens delaktighet i idrotten. Att du gärna ser att det kallas till ett möte där ni alla, kan få framföra era åsikter i lugn och ro.

Och som mamma till ett barn med större svårigheter i gymnastiken än lite klumpighet, så är jag den första att erkänna att jag inte alltid ser min sons svårigheter på samma sätt som en utomstående gör, och det kan vara nyttigt att lyssna in i bland hur andra upplever hans problem. Bara ett tips i all välmening, även om vi alla tror att vi känner våra barns behov bäst ;)

Du skriver att du har initierat försök till samtal med idrottsläraren. Kan du inte bara ringa? Ta det över telefon? Meddela att han varit till specialist och vad denne sagt. Ett besök hos en specialistläkare måste ju väga tyngre än ett besök till skolsköterskan.

Ja, jag struntar verkligen. Speciellt när vi gick på flertalet besökt hos specialistläkaren så struntade jag i honom. Jag är en förskräcklig mamma som ser min sons begränsning och ser till att redan i tidig ålder få det på papper och sedan älska honom för den han är!