Får skolan boka tid för remiss till ortoped utan mitt medgivande? Fadern har gett medgivande. Gemensam vårdnad

Han HAR varit hos en specialistläkare. Denne har gett oss rådet att han har den här begränsningen och att den inte kommer hindra honom i livet, bortsett från ifall han vill bli världsmästare inom t.ex friidrott. Idrottsläraren går emot specialistläkarens rekommendation.  Det handlar inte om lathet eller övning, han är så tränad han kan bli. Det handlar om respekt, och jag upplever att idrottsläraren inte respekterar honom, hans begränsning och definitivt inte specialistläkaren.

Om det ändå vore så enkelt att ifall han gick till skolsköterskan så kunde hon trolla med sitt magiska trollspö och göra honom till atlet. Men hon kommer inte kunna göra något och inte en ortoped heller.

Saken är den att han kan vara med i alla aktiviteter. Han är inte den som är "bäst" men han har inga problem att vara med. Han är gärna med och aktiv i t.ex kull. Han blir tagen nästan först, men han är med. Han förstår reglerna och är aktiv. Det finns inga aktiviteter han inte klarar av. Dans, bollsport, friidrott, orientering, klättring, "klassisk" gympa, you name it. Han är som sagt "bara" stel och uppfattas som klumpig. Så jag kan inte ens se hur idrottsläraren kan påstå att han inte ska klara målen. för målen handlar om rörelsekunnande. 
Tar faktiskt väldigt illa vid mig över även denna delen, men i nuläget känns det mest brinnande ifall skolan kan tvinga min son att utredas emot min vilja. På sikt kommer läraren absolut att få förtydliga på vilket sätt han inte uppfyller målen. 

"Det är alltså inte den mätbara prestationen som ska bedömas, utan vilken nivå av rörelsekunnande som eleven visar. "
(bp.skolverket.se/documents/18797818/0/Bedomningsstod_idrottochhalsa.pdf/0a419b05-1cc2-4477-9a35-04b54128d0fe)

Jag vet att det säger mer om den elaka tungans personlighet än om mig från dess ord, men jag får säga att tyvärr sårar det ändå. Jag försöker vara en god mor och det är inte enkelt alla gånger att avväga olika frågor. Jag trodde detta var ett forum för råd och stöd, inte för elakheter och snabbdragna slutsatser.

Jag har fått några kloka svar som egentligen går i samma linje som jag själv är inne på. Tack till läraren för dina flertalet bra svar. Att det handlar om idrottslärarens bristande förkunskaper och kanske lite lathet att vilja lösa problemet utifrån hellre än inifrån. Om det ändå vore så enkelt att ett inlägg i skon skulle lösa allt! Tro mig - då hade jag tagit det! Alla gånger! Men jag ser inte att det finns något belägg för att ett inlägg skulle lösa något, utan bara ge min son känslan av att det är fel på honom.

Jag vill även förtydliga att jag inte gått i konflikt eller konfrontation och att det är jag som initierat försök till samtal med idrottsläraren. Jag har försökt förklara vad specialistläkaren sagt och aldrig ifrågasatt henne - utan haft fokus på vad jag redan vet och varför jag i nuläget ställer mig tveksam till att detta ska utredas (igen) av skolan.
Det är idrottsläraren som, enligt beskrivet ovan, har bokat en tid utan att ens informera mig och som nu när jag trots att jag säger att jag är överens med fadern om att besöket inte ska ske där - så ska det ändå ske - för han gett klartecken tidigare.
Det är hon som säger att målen riskerar att inte uppfyllas, men hon tydliggör inte på vilket sätt, för målen ska baseras på kunskap och engagemang, inte på prestation. 

Jag förstår att det är lätt att utgå från att det säkert är mig det är fel på, men om ni törs, prova tänk utanför boxen och ställ er frågan, IFALL det är idrottsläraren som faktiskt inte förstått vidden av problemet, vad skulle ni göra då? Ifall det var ert eget barn - för jag gissar att ni inte själva anser er vara så korkade som ni tror att jag är - hur hade ni agerat?

DET är svaren jag vill ha, inte era elaka, låga och fega anonyma svar som inte gör ett skvatt för mig.

Ja, jag struntar verkligen. Speciellt när vi gick på flertalet besökt hos specialistläkaren så struntade jag i honom. Jag är en förskräcklig mamma som ser min sons begränsning och ser till att redan i tidig ålder få det på papper och sedan älska honom för den han är! 

Jag har inte läst alla svar, eftersom jag får erkänna att jag är en person som tar personangrepp alldeles för personligt. Jag mår dåligt när folk kallar mig för elaka saker, även när jag vet att de är helt befängda.

Jag började med att skriva ett långt svar där jag förtydligade det som de flesta verkar ha missuppfattat. Men nu har jag tagit bort det. Jag vill inte dela med mig mer, för att det missbrukas, och ännu fler använder mig och min son som slagträn i någon egen personlig agenda (kan jag bara anta, eftersom man utgår och fyller i eget avsevärt mer än man använder den fakta jag har gett). 

Jag förstår att det är lite tabu att man ifrågasätter skolan och inte minst lärare här på forumet vilket jag tycker är konstigt. Ingen emotsätter sig att det kanske finns bra/mindre lastbilschafförer, bra/mindre bra programmerare, bra/mindre bra snickare, bra/mindre bra läkare osv. Men det är konstigt att man inte ens får ifrågasätta ifall det kan vara så att man här har en mindre bra lärare. Då är man istället antingen en gnällspik, eller en morsa som vägrar sitt barn vård, en allmän idiot eller allt annat jag har kallats och/eller insinuerats i den här tråden. 

Nu verkar det som att tråden dock helt gått över till att diskutera en sakfråga som inte alls längre är kopplad till mig eller mitt barn, så det här är sista inlägget från mig i frågan. 

Avslutningsvis: Självklart ska skolan ha rätt att skicka barn till skolsyster om det är direkt skada (omplåstring) eller om man misstänker att barnet far illa på något vis. Det finns dock inte grund för någon av de sakerna i vårt fall.