Vuxna människor med jobb som aldrig har pengar?

Prioriteringar.

Jag har inte råd att gå på spa eller äta på en fin resturang, fast jag har råd att kontant idag köpa en enduro med tillbehör för 100papp.

See the point?

Jag tror överlag att folk är skitdåliga på att spara, kanske lever dom mer för dagen orkar inte fundera över framtiden nånting alls. Har själv funderat över detta. Jag vet folk som tjänar bra mkt mer än mig men det är jag som har råd med saker, aldrig dom!

Men jag tror också det handlar om prioritering att du tyvärr inte är någon dom lägger högst på listan att göra saker med. Sker detta ofta så är det nog just den kombon, dåliga på att spara OCH vill hellre göra annat med någon annan. Har du frågat dom?

Det är lättare att säga "jag har inte råd" än "jag har faktiskt ingen lust att betala för att gå på spa med just er, jag gör hellre nåt annat med nån annan".

Sen beror det ju lite på var man bor också. I Stockholm får man ju punga ut med i alla fall 5 miljoner för en villa. Jag kan inte för mitt liv förstå hur folk har ont om pengar i områden där husen kostar 1,5 miljoner.

Det kan ju bero på en mängd olika saker, 
Man kanske är dålig på att hushålla med pengarna, alla är inte duktiga på ekonomi och vi har alla styrkor och svagheter.
Man kanske lever över sina tillgångar, bor dyrare än man har råd med egentligen t ex.
Man prioriterar annorlunda än dig och vad säger att just ditt sätt är rätt? 
Man skyller på ekonomin, när det egentligen handlar om något annat.
Man kanske har dolda utgifter, stöttar nån fattig släkting eller sjukdomar som kräver dyra mediciner etc.....

Poängen är att vi aldrig kan veta, vi har aldrig en sån bra insyn i andra människors liv att vi kan se hela bilden och känna allt motiv till varför människor gör som dom gör.
Alltså ska vi låta bli att döma andra för att dom gör andra val än vad vi gör. 

Prioriteringar som andra skriver. En del säger hellre att de inte har råd än att de inte vill spendera pengar på just de sakerna du föreslår.

Jag tror också att det handlar om hur dom prioriterar. Vi sparar 15000kr/månaden och har stort hus, hästar, dyra hobbys, inga skulder osv.

Om en kollega skulle vilja ha med mig på en lunch när jag har mat med mig så tackar jag nej. Jag vill inte lägga pengar på en lunchrestaurang med mina kolleger om jag inte känner för det. Då anser jag att jag inte har råd. För jag har inte "råd" med onödiga utgifter om jag vill fortsätta vårt sparande och livsstil.

Jag säger att jag är "pank" till mina vänner ibland när dom vill göra något som jag inte prioriterar. Då menar jag självklart inte pank i bemärkelsen " inga pengar". Utan istället menar jag pank som i att jag ex redan har slösat upp månadens " utemat-pengar" eller "skönhets-pengar". Men blir liksom inte rik på att inte hålla sin budget. Vill jag verkligen umgås med personen eller hitta på just den aktiviteten så finns ju pengarna. Men jag går inte på spa med väninnan om jag helgen innan har haft en weekend på en spaanläggning med maken. Det är slöseri med pengar. Då kanske jag säger " äsch jag är pank.. Jag och maken var iväg förra helgen."

Samma om en annan familj vill åka till ex Kolmården med oss. Tja.. Vi har inte råd i den bemärkelsen att vi inte vill lägga dom pengarna på just Kolmården.

Dessutom. Dom vänner som alltid har "råd" att unna sig är ofta dom som har ett läckande tak, inget sparande eller lån på sina hus/bilar/båtar/motorcyklar osv.

Jag har självklart funderat på om det kan vara så att man skyller på att man inte har råd, men jag tror inte det. Nu var just spa bara ett av många förslag. Det är inte så att jag tjatar om att vi ska åka på spa jämt

De gör ju inget annat med någon annan heller utan tjatar om hur roligt det hade varit att göra det och det....

Vi är en som är FL och en jobbar deltid nu, så även om det inte stämmer så är det verkligen enkelt att skylla på att vi har så lite pengar nu. Det ifrågasätts aldrig på samma sätt som när man inte vill följa med, sen kan väl många vara panka på riktigt också såklart.

Det är ju bra att spara. Till och med viktigt.

Men. Det låter faktiskt dom att ni "sparar bort livet". Att det blivit en fixering och rädsla att tappa kontrollen, att aldrig tillåta sig att vara spontan. Har ni något missbruksproblem bakom er?

Om man kan är det helt klart smartast att njuta hela vägen. Att inte pausa livet.

Som flera har varit inne på habdlar det nog oftast om prioriteringar. Att inte ha råd att gå på restaurangen betyder inte att man inte har den summan på kontot utan att om man gör av med pengarna finns de inte kvar till det man verkligen vill göra.

Jag tackar tex i princip alltid nej till att gå ut och äta eftersom jag tycker att det är slöseri med pengar. Att lägga pengar på nåt man inte vill ha känns för dyrt.