Vuxna människor med jobb som aldrig har pengar?

Jag har nog aldrig skyllt på att jag inte har råd. Om vi inte vill följa med på något så säger vi helt enkelt att det inte är vår grej.

Om någon frågar om jag ska med på lunch och jag har matlåda med mig så säger jag bara helt enkelt att jag har matlåda med mig.

Men grejen är att det alltså inte bara handlar om att vi frågar om någon ska följa med på något.

Ett exempel. Förra veckan fikade jag med en ganska nära vän. Hon frågade om vi hade planer på vad vi ska göra i sommar. Barnen har tjatat om Legoland så vi har pratat om att vi eventuellt ska åka dit. Då säger hon att hennes barn velat åka till Legoland i flera år. Jag frågar om de ska dit, men det ska de inte för det är så dyrt att de inte har råd.

De tjänar ändå mer än oss, bor likvärdigt.

Jag tycker väl också att det finns roligare saker än att gå på Liseberg, Legoland och vattenparker. Men barnen älskar det så då planerar vi in åtminstone nån sak för barnen varje sommar.

Ett annat exempel är för något år sen när jag blev medbjuden på möhippa för en kompis. När vi planerade ville en av hennes närmsta vänner att vi skulle grilla korv i skogen för att det skulle bli billigare än lunch ute. Inget skulle få kosta pengar på den möhippan.

Det hade väl inte varit så konstigt om den blivande bruden var en friluftsmänniska, men så var det inte.

Jag tyckte att det var rent utsagt pinsamt.