Tips för att pappan ska våga ta barnet

Det gör mig lite arg att pappan öht tillåts slippa saker pga att han "inte vågar".

Har du som mamma någonsin haft utrymme att låta bli att göra nåt pga rädsla?
Om du inte hade vågat bada bebisen, hade det varit okej då? Vem hade i så fall gjort det?

Det låter som att du har fått göra saker oavsett om det varit lite nytt och skrämmande i början, men att han kunnat slippa av samma anledning, och det gör mig lite irriterad.

Han är för sjutton pappa till barnet och har varit förälder till pojken exakt lika länge som du. Såklart måste han börja göra saker! Låt honom inte komma undan. Hur hade det sett ut om ingen av er vågat ta hand om bebisen?

Word!

Säg till honom på skarpen att det är helt oacceptabelt att han inte tar hand om sin son. Det kommer att sluta här och nu - han är förälder nu och det kommer med fler skyldigheter än rättigheter. Fråga sedan hur du på bästa sätt kan stötta och hjälpa honom att bli den pappan som han vill vara. Lyssna på hans svar och ge det en chans. Du har kanske en miljon bättre sätt, som du tror kommer att vara tusen gånger mer effektiva (det brukar vara mitt problem) men nu gäller det att ta hand om ett spädbarn och det är inte, tekniskt sätt, särskilt komplicerat - känslomässigt kan det vara en helt annan fråga.

Min sambo har också haft svårt att våga. Skippa att säga ifrån på skarpen, det får honom nog bara att känna sig angripen och gå i försvar. Få honom pedagogiskt att förstå att du behöver kunna komma ifrån nån timme här och där (be honom sätta sig in i din situation) och föreslå att ni jobbar på det tillsammans. Som nån annan har sagt, låt honom ta bebisen medan du duschar, tar en promenad eller går och köper mjölk. Om du brukar vara med när han byter blöja, sluta med det. Etc. Ta det lite i taget. Det kommer inte att bli lättare ju längre ni väntar, tro mig.

Och ja, det är klart att bebisen behöver dig pga mat. Men den behöver sin pappa också, och ju tidigare och bättre de knyter an, desto lättare för båda. Pumpa ur och låt honom flaskmata en gång fast du är hemma, för övnings skull?

Säger också word!

Många som säger Word...men det är inte alltid så enkelt och om man forcerar något som inte kommer naturligt kan det göra betydligt mer skada än nytta! Och jo...det händer att det är modern som inte vågar/klarar osv oxå. Som tur är är man oftast två föräldrar som kan hjälpas åt när det är svårt...men att tvinga någon låter inte som en bra idé.

Så länge han vill att det ska bli bra så hittar ni nån lösning.

Själv kunde jag aldrig pumpa så det var kört i början...vi kunde kanske testat ersättning...men jag ville inte det.

Å jo det blir oftast bättre med tiden. Min sambo känner i alla fall att det är en helt annan sak nu när vår dotter är äldre å inte längre är beroende av amningen...nu kan han ha hand om henne precis lika väl på egen hand som jag kan.

Gud vad glad jag är att min sambo hade barn sedan innan för nu var det jag som var osäker i början ihop med alla hormoner etc! Fick väcka sambon mitt i natten på BB när det vällde ut svart bajs samtidigt som jag fick en yrselattack, vågade inte bada sonen själv i början heller för han var stor o stark o sprattlig redan då.

Men sambon var tuff mot mig och fick mig att göra alla saker och nu är jag inte rädd alls. Jo att jag ska glömma honom i garaget eller råka göra honom illa ibland men allt det praktiska klarar jag ju. Den rädslan är ju inte rationell utan sitter i min hjärna :)

Men ställ dig frågan- låter jag honom göra som han tycker är bäst eller handlar det om att han ska göra på " ditt" sätt när han tar hand om sonen?

Låt honom isf handskas med honom på det sätt han vill, förutsatt att han är en normal person, men annars hade du väl inte övervägt lämna honom med er pyttelilla bebis antar jag :) jag o sambon gör helt olika, han satte på en discolampa för att roa sonen medan jag är mer vyssja- sjunga- gissa vilket sonen tyckte var ballast liksom...

Låt honom hitta sitt sätt att ta hand om sonen för hans sätt är inte nödvändigtvis samma som ditt och inget är fel så länge sonen får mat, trygghet, närhet och kärlek. Men låt honom inte slippa för att han är rädd!

Och du är inte dålig som vill göra annat också, jag lämnade min första gången när han var fem veckor några timmar. Men han tar flaska också. Har du tur så sover bebis medan du är på gymmet typ ( ta det lugnt med träningen innan allt är läkt, tar längre tid än man tror ibland)

Om bebisen gillar åka vagn så kanske han kan gå ut och gå med den första gångerna han är ensam? Min sover som en stock då.

Bra skrivet!

TS, du går på din middag och säger till din man att: Lös det! Kan jag så kan du, punkt jävla slut.

Barnet kommer inte att dö så länge pappa finns med och försöker tillgodose de behov som kan uppstå så gott han kan: Blöja, närhet, mat, sov. Klart det är läskigt och ovant i början, men det är ju bara att försöka! Varför skaffade han annars barn liksom? Vad tror han kommer hända om barnet skriker? Det är ju precis samma sak för dig om du skulle ta över, du får försöka luska ut hur du kan lösa situationen. Varför kan inte han det bara för han känner sig osäker? Det gör ju alla i början!

Man up för fan!

Herregud, ska du inte ens få gå till gymmet liksom? Om han är så feg får han väl följa med och sitta i gymmets entré då... Han kommer nog snart på att det är bekvämare hemma.