Inlägg från: isolande |Visa alla inlägg
  • isolande

    Tips för att pappan ska våga ta barnet

    Aupendi skrev 2016-03-10 20:28:42 följande:

    Det gör mig lite arg att pappan öht tillåts slippa saker pga att han "inte vågar".

    Har du som mamma någonsin haft utrymme att låta bli att göra nåt pga rädsla?
    Om du inte hade vågat bada bebisen, hade det varit okej då? Vem hade i så fall gjort det?

    Det låter som att du har fått göra saker oavsett om det varit lite nytt och skrämmande i början, men att han kunnat slippa av samma anledning, och det gör mig lite irriterad.

    Han är för sjutton pappa till barnet och har varit förälder till pojken exakt lika länge som du. Såklart måste han börja göra saker! Låt honom inte komma undan. Hur hade det sett ut om ingen av er vågat ta hand om bebisen?


    Bra skrivet!

    TS, du går på din middag och säger till din man att: Lös det! Kan jag så kan du, punkt jävla slut.

    Barnet kommer inte att dö så länge pappa finns med och försöker tillgodose de behov som kan uppstå så gott han kan: Blöja, närhet, mat, sov. Klart det är läskigt och ovant i början, men det är ju bara att försöka! Varför skaffade han annars barn liksom? Vad tror han kommer hända om barnet skriker? Det är ju precis samma sak för dig om du skulle ta över, du får försöka luska ut hur du kan lösa situationen. Varför kan inte han det bara för han känner sig osäker? Det gör ju alla i början!

    Man up för fan!
  • isolande
    CarroAN skrev 2016-03-11 17:49:16 följande:

    Jag tycker vissa är lite hårda mot honom. Det är ju inte det att han inte vill ta hand om honom utan att han tycker/tror att han behöver mamma hela tiden när han är så liten. Han behöver bara förstå att han duger lika bra så länge jag har pumpat ut (och lillen tar flaska vilket vi inte har testat ännu men det går säkert bra).


    Att tvinga honom kommer inte att fungera, men däremot att gå ifrån en stund utan att vara alltför långt bort tror jag är en bra idé.


    Jag är också rädd för vissa saker, vi badar honom till exempel alltid tillsammans så att vi kan hjälpas åt. Det är inte alltid helt lätt allting :)


    Men berätta för honom att barnet inte bara behöver mamma då? Som pappa duger han minst lika bra, särskilt om bebisen tar flaska....
  • isolande
    FideIi skrev 2016-03-12 19:24:30 följande:

    Blir lite fascinerad över hur många som verkar leva i en relation där de tycker man kan/bör "uppfostra" sin man som en hund, genom att säga "skärp dig"/"fy". Vad är det för män ni lever med? Alternativt, vad har ni för syn på dem? Är glad att jag och min sambo grundar vår relation på förståelse och en känsla av att den andra vill väl och gör sitt bästa, och när den inte gör sitt bästa finns det i regel en orsak som är förståelig (om man försöker förstå) och som vi kan lösa tillsammans. Jag kan tillägga att jag, ffa i början av relationen, testat det andra alternativet, och det har sällan hjälpt. Min man behöver i regel inte uppfostras, lika lite som jag.

    Jag uppfattar inte mannen i fråga som lat utan rädd och möjligtvis okunnig. Kan bara instämma med övriga goda råd ovan. Avveckla dig själv i lämpliga situationer där han får ta ansvar och växa i rollen som pappa. Klokt att du aktivt tänker kring detta redan nu, det minskar risken för att era roller stagnerar.


    Jag kan bara svara för mig själv och jag har som tur är valt en man som helt självklart tar hand om sina barn. För att han vill. Inte för att jag säger det eller tränar lite försiktigt att överlämna dem någon minut innan jag räddat dem från honom.....

    Hade han däremot fjantat sig och sagt att han inte vågade hantera sitt eget barn hade jag förmodligen inte mesat runt med vad jag tyckte om det. Och några fler barn än ett skulle ju inte vara aktuella om man säger så.
  • isolande
    Anonym (försiktighet) skrev 2016-03-14 15:54:50 följande:

    Alltså ju fler kommentarer jag läser från dig undrar jag verkligen hur du är funtad. Ingen medkänsla alls! Fjantat sig? Jo fjanta sig kan man göra genom att sitta på familjeliv också och spy galla över folk som inte mår bra (och faktiskt vågar erkänna det!). Är det bara kvinnor som ska få må dåligt eller? 


     


    Gå och lägg dig! 


    Nej jag har ingen medkänsla för män som inte tar ansvar för sina barn, det stämmer. Har man en förlossningsdepression må det vara hänt, men vanlig osäkerhet har man ett ansvar att jobba med, precis som mamman.
  • isolande
    Anonym (Två föräldrar) skrev 2016-03-15 06:24:52 följande:
    Men tänk om du var likadan som din man? Skulle det vara ok? Skulle det vara acceptabelt att du också inte vågade sköta barnet. Du skriver att du inte hade kunnat "skärpa dig" om situationen var omvänd. Men då hade ni förlorar ert barn. Hade båda två varit så ovilliga att sköta om barnet så hade en annan familj fått göra det. Tråkigt att ni inte hade kunnat "skärpa er" i den situationen. Han är pappa nu. Kan han inte hantera sin roll och vara en pappa så får han söka vård eller så får du acceptera att han inte har förmågan att vara en pappa.

    Jag var skiträdd när jag fick barn! Min make var lugnet själv. Men bara för det så kunde jag inte skita i att sköta om barnet. Vi hade båda två tagit beslut om att skaffa barn.

    Poängen är att du faktiskt daltar lite och accepterar att vara mer förälder. Det är skitläskigt att ta hand om ett barn och det får man vara beredd på.

    Vad trodde han när ni beslutade er för barn ? Dessutom. Om han inte ens har förmågan att skärpa sig: vad händer om du hamnar på sjukhus eller går bort? Kommer barnet ligga och skrika i ett hörn då eller kommer han plötsligt få förmågan att skärpa sig då?
    Håller med, men du skriver saken på ett mycket snällare sätt än jag Flört.

    Saken är den att en kvinna aldrig skulle komma undan med att vara så osäker att hon lämnade över allt ansvar till pappan. Alla skulle ifrågasätta det, kanske mest hon själv. Folk skulle förmodligen se det som att det var något fel på henne eftersom hon inte på ett naturligt moderligt/kvinnligt sätt klarade av att ta hand om sitt eget barn.

    Män däremot är däremot per automatik ursäktade och skall ges möjligheten att få "träna" på att ta hand om sitt barn. Och det är möjligt eftersom mamman alltid har huvudansvaret och finns där som någon självlärd backup?

    Jag tycker verkligen inte att det är typiskt "manly" att rätta sig i ledet efter en tillsägelse. Typiskt "manly" är att huka för ansvar för barn och hem och trots tillsägelser fortsätta leva så bekvämt som möjligt i ett hem där kvinnan är projektledare.
Svar på tråden Tips för att pappan ska våga ta barnet