• Anonym (josi)

    För hård och elak?

    Min partner vill att vi ska flytta ihop och bli seriösa på riktigt. Jag anser att vi är seriösa ändå. Jag har en orsak att inte vilja bo med honom och det är hans barn.
    Han fick det här brevet och anser att jag är hård och elak.

    Jag älskar dig och vill leva resten av mitt liv med dig, men jag vill inte bo med dig än. Orsaken är att vi inte lever samma typ av liv jämt.

    Jag vill ha mina helger som jag brukar ha dem, jag jobbar hårt som du vet och behöver helgerna till att återhämta mig.
    Jag vill kunna kliva upp 6 om jag vill och sätta mig i soffan med en bok och en tekopp, eller lägga mig i sängen igen med min bok och tekopp och ligga där ostörd tills jag vill gå upp.

    Jag vill kunna strosa runt här i tystnaden och bara njuta utan att störas av tjo och tjim. Jag är klar med barn, jag har gjort mitt och har ingen önskan om att börja om. Det handlar inte om vad jag tycker om ditt barn, det handlar om att jag inte vill ha något barn alls boendes med mig.

    Ni får så gärna komma hit på besök när du har ditt barn, tom sova över ibland, när jag känner att jag vill och orkar. Men inte regelbundet. Ibland vill jag kanske inte ens träffa dig när du har ditt barn. Det är när det varit extra tufft på jobbet, då behöver jag min återhämtning ännu mer.

    Jag har varit utbränd, jag är fortfarande inte helt ok och min hälsa kommer först. Jag vill inte bli sjukskriven igen, jag vill jobba, jag älskar mitt jobb men det tar mycket energi.

    Jag vet att du och kanske ännu mer, barnets mamma tycker att det vore så utmärkt att barnet får bo med mig eftersom jag jobbar med barn som har samma typ av problematik som ert barn har, men jag vill inte jobba dygnet runt. När jag är ledig så är jag ledig, jag har ju till exempel två mobiler, en som jobbet har numret till och en som alla andra ringer på. Är jag ledig är jobbmobilen avstängd. Chefen har mitt privata som han får använda om det är akut, inte annars.

    Jag är rädd om, och mån om min egen tid och du får gärna plats där, men inte ditt barn på det sätt som du vill.
    Vi kommer inte att bli en familj så som du önskar, inte förrän ditt barn klarar sig själv. Det här är vad jag kan erbjuda, vad jag alltid har erbjudit och kan du inte älska mig då så får vi gå skilda vägar. Du kände i början att det var bekvämt och bra att vi hade samma inställning om att bo på varsitt håll, jag har inte ändrat mig och ja, det låter kanske hårt i dina ögon att jag hade bott med dig om du inte hade barn, men du krävde ett svar på varför jag tyckte det var bra som det är. Så du fick det men kanske var det inte det svaret du väntat dig.

    Jag älskar dig som sagt, väldigt mycket och jag tycker också att vi har det fantastiskt och underbart tillsammans. Jag tycker om att umgås med ditt barn när det sker på mina villkor utefter vad jag mäktar med. Och du vet mycket väl att sker något akut så finns jag där, jag vill bara inte tvingas finnas där ständigt. Det var ni som valde att skaffa det här barnet, det är ert ansvar att ta hand om det.

    Nå, vad tycker ni? Min kille (känns knepigt att säga kille, vi är över 40 båda två men men..) tycker att jag är oresonlig och hård som inte ger det en chans. Jag vet dock mina begränsningar och vad jag klarar av. Jag har heller aldrig hymlat med att jag aldrig flyttar ihop med honom så länge hans barn inte är HELT självgående. Han ar ok med det men har nu ändrat åsikt. (Vi har varit tillsammans i 1½ år och senaste halvåret har hans barn introducerats sakta för att vi ska kunna ses ibland även när han har sitt barn)

  • Svar på tråden För hård och elak?
  • Anonym (:))

    Jag tycker ditt brev är fantastiskt. Precis så skulle jag känt om min karl envisats med att han vill flytta ihop med mig. När man gjort sitt vad gäller barn, så är det inte jätteskoj att börja om. Framförallt inte om du nu varit utbränd, jobbar med barn med samma problematik som killens barn har.

    Du gör helt rätt. Skulle ni flytta ihop så tror jag faktiskt ni gått skilda vägar inom ett år och dessutom skulle du inte må bra under tiden.

    Applåd till dig!

  • Pkb

    Alltså jag tycker att det du säger i sig är det inget fel på men vissa saker som du uttryckte dem kände jag var lite hårda även om det du sa inte var fel.

  • Anonym (josi)
    Anonym (:)) skrev 2016-02-15 14:49:26 följande:

    Jag tycker ditt brev är fantastiskt. Precis så skulle jag känt om min karl envisats med att han vill flytta ihop med mig. När man gjort sitt vad gäller barn, så är det inte jätteskoj att börja om. Framförallt inte om du nu varit utbränd, jobbar med barn med samma problematik som killens barn har.

    Du gör helt rätt. Skulle ni flytta ihop så tror jag faktiskt ni gått skilda vägar inom ett år och dessutom skulle du inte må bra under tiden.

    Applåd till dig!


    Tack Inom ett år, jag skulle vilja säga inom en månad
    Pkb skrev 2016-02-15 14:52:05 följande:

    Alltså jag tycker att det du säger i sig är det inget fel på men vissa saker som du uttryckte dem kände jag var lite hårda även om det du sa inte var fel.


    Tack även till dig Om du vill får du gärna skriva vad som är uttryckt hårt, för jag vill verkligen veta.

  • Anonym (Mia)

    Jag tyckte det var jättefint skrivet! Rakt och ärligt.

    Blir djupt imponerad över vilken insikt du har i dina behov och önskemål :)

  • Anonym (m)

    det viktigaste är ju att kommunicera om saken och det gör ni ju. Visst han kanske är besviken, men ofta kan det ju vara så i en relation att den ena vill mer på något sätt. Just nu skulle han vilja bli sambos men inte du. Du skriver att han i början tyckte som du, men han har ändrat sig. Han får väl bestämma sig om han kan fortsätta vara särbo eller om det tar slut. 

  • Anonym (josi)
    Anonym (Mia) skrev 2016-02-15 14:59:32 följande:

    Jag tyckte det var jättefint skrivet! Rakt och ärligt.

    Blir djupt imponerad över vilken insikt du har i dina behov och önskemål :)


    Tack   Det har tagit sin tid att komma hit. Som högpresterande person som aldrig ger upp och som sätter andras behov främst och därför blev utbränd så har jag varit tvungen att ta reda på vad mina behov och önskemål är och leva så. Jag var så utbränd att om jag inte hade behövt gå upp och kissa hade jag vissa dagar inte lämnat sängen. Hemmet förföll, jag kunde inte sköta min hygien på ett bra sätt osv.
    Anonym (m) skrev 2016-02-15 14:59:40 följande:

    det viktigaste är ju att kommunicera om saken och det gör ni ju. Visst han kanske är besviken, men ofta kan det ju vara så i en relation att den ena vill mer på något sätt. Just nu skulle han vilja bli sambos men inte du. Du skriver att han i början tyckte som du, men han har ändrat sig. Han får väl bestämma sig om han kan fortsätta vara särbo eller om det tar slut. 


    Tack för ditt svar. Ja, han frågade och pressade på om varför jag så promt inte ville flytta ihop. I början gillade han det, tidigare tjejer har velat flytta ihop jättefort och då har han känt sig pressad så det var en av de första sakerna vi diskuterade, att ingen ville det och då sa jag att jag aldrig kommer att bo med någon som har barn, framförallt inte små barn. Kanske möjligen någon tonåring som är självgående och inte förväntar sig uppassning annat än att jag så klart skulle laga mat även till denne om jag ändå lagar mat osv.

  • Anonym (:))

    Flyttar du ihop med den här mannen och hans barn, så kommer du ganska snabbt inse att ditt livsutrymme krympt. Och det kommer göra dig arg och bitter. Det kommer också göra så att kärleken försvinner snabbt till den här mannen. Och dessutom kommer du inte ha möjlighet att styra alls hur din fritid skall se ut. Och det behöver du! Jag har en utbränd dotter. Jag vet vad det innebär. Man är skör, och man är lätt att putta över kanten.

    Du har tagit ett bra beslut. Kan han inte respektera det, så är han nog inte något för dig. Men försök få honom förstå. Han står mitt i detta med barn och allt, han ser det inte.

  • AnnaZL

    Jättefint brev!

    Jag tror vad han tyckte var hårt var att du inte var beredd att ta hand om hans barn så att han skulle få avlastning. Du vet, sådant ska ju kvinnor göra, mjuka och fina, utplåna sig för andra. Som änglar.

  • sextiotalist

    Jag tror han blev besviken och trodde nog att du skulle finnas till hands. Du är inte dugg elak och hård. Du är ärlig på ett mycket fint sätt.

  • Anonym (josi)

    Tack så mycket för svar Jag tror han tänker på sitt barn och barnets behov. Jag fungerar mycket bra med hans barn, hans barn lyssnar på mig för jag pratar på 'rätt' sätt med barnet och har hjälpt min kille komma närmare sitt barn iom det då han lärt sig han med.
    Att jag sen inte vill bo med barnet och för jämnan stödja och leda barnet tycker han väl är konstigt, vi gillar ju varandra barnet och jag. Men jag gillar barnet just för att jag inte måste ha barnet omkring mig jämt. Jag gör så mycket som jag orkar och har lust till vilket jag ser som en fördel man har när det kommer till styvbarn. Jag skulle inte vara så här bra om jag tvingades vara det jämt.

    Men jag är mycket riktigt skör. Får jag inte min återhämtning krävs inte mycket för att jag ska bli sjukskriven i flera veckor. Det är inte värt det.

Svar på tråden För hård och elak?